108 inte löd under denna, med böter eller fängelse högst ett år. I 5 § 10 mom. TFF företogs vissa ändringar för att göra det möjligt att i straffprocessuellt hänseende skilja mellan personer somlöd under strafflagen för krigsmakten och sådana som skulle straffas enligt allmän lag. Det huvudsakliga syftet med 1908 års lagändringar förefaller ha varit att åtminstone inom krigsmakten begränsa försvarsnihilisternas möjligheter att undgå straff till följd av de speciella principer för straffansvar somgällde inomtryckfrihetsrätten. I februari år 1909 förelädes riksdagen 1906 och 1908 års vilande förslag till ändringar av tryckfrihetsförordningen. Första kammaren antog denna lagstiftning utan debatt."*^ I Andra kammaren utbröt emellertid viss diskussion både om behovet av dessa tryckfrihetsinskränkningar och om de effekter, som de redan antagna delarna av Staafflagarna åstadkommit.'^'* Debatten inleddes av Karl Staaff. Inte oväntat försvarade han dessa lagar, somju han själv i ej ringa mån bar ansvaret för. Vidförespråkandet av ändringarna i tryckfrihetsförordningen gjorde han, på samma sätt som i 1906 års debatt, gällande att bestämmelserna inte kunde anses innebära egentliga inskränkningar i tryckfriheten. I fråga omdet nya stadgandet i 4 § 12 mom. TFF om indragning av skrifter som åsyftade att utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller att uppväcka hat mot befälet eller eljest undergräva krigslydnaden, betonade han att lagstiftningen borde uppfattas som en uppfostringsåtgärd samt framhöll att förslaget innehöll garantier mot missbruk. Genomcitat av vad somskrivits i den socialistiska pressen i samband med Amaltheadådet år 1908 uppgav han sig kunna påvisa att socialdemokraterna sedermera insett att de haft fel då de år 1906 påstått att den ungsocialistiska propagandan var ofarlig. Omtillämpningen av 1906 års Staafflagar medgav han »att det någon gång har inträffat, att en domstol begått en svår missuppfattning vid lagtillämpningen». Han torde därvid i första hand ha åsyftat åtalet i NJA 1907 B 467 mot den socialdemokratiska tidningen Östergötlands Folkblads redaktör Olof Sundström."*5 Karl Staaff uppgav i andrakammardebatten att han ansåg att det var troligt att Högsta domstolen skulle ha nedsatt straffet omOlof Sundström i likhet med åklagaren fullföljt sin talan till högsta instans, samt framhöll att det inte kunde vara riktigt att underkänna en lagstiftning bara därför att »en eller annan underdomstol kan ha visat sig icke äga den rätta uppfattningen i tillämpningen». Carl Lindhagen kritiserade Staafflagarna för att rikta sig mot åtskilligt som inte var straffvärt men vara ett slag i luften beträffande skadliga företeelser. Vidare gjorde han gällande att »i utslag rörande politiska förbrytelser, sompå senare tid fällts af kollegiala domstolar, (har) de mest skiljaktiga meningar kunnat yppas om det utmätta straffet, meningar, som väsentligen sammanfallit « FK 1909:8 s. 3 och 47. AK 1909:10 s. 24 ff och AK 1909:11 s. 2. ■*5 Se avsnitt 5.3.5 nedan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=