RB 55

134 för att få den starka kraft, sombehövdes för att hindra krigets herrar att triumfera». Vidare hade Zeth Höglund uttalat att »en storstrejk vore nödvändig såsom kampmedel», och att, »omstorstrejken komme på ett tidigt stadium, kriget därigenomkunde förhindras, och att densamma omden inträffade efter det krigsmobilisering börjat, kunde leda till öppen revolt». Ivan Oljelund hade i sitt anförande vid kongressen uttalat bl.a. att »en effektiv stor- eller generalstrejk kunde vara ett verksamt medel mot kriget, att en storstrejk måste kombineras med en mobiliseringsvägran, därvid hela proletariatet, omdet kallades att civilt eller militärt deltaga i krigets värv, måste resa sig mot kriget, samt att själva mobiliseringen skulle betraktas som aktionssignal». Erik Hedén hade i sitt anförande utrett möjligheterna att förekomma ett krig genom att anordna storstrejk, varvid han uttalat den åsikten att det inte var omöjligt »att med en storstrejk förhindra krig» och att myndigheterna inte skulle kunna förhindra en sådan strejk. På kongressens sista dag hade ett redaktionsutskott, i vilket Zeth Höglund ingick, satt upp ett manifest riktat till Sveriges arbetande folk, vilket antogs av kongressen. Manifestet började med orden »Fred till varje pris» och konstaterade att kongressen uttalat sig för nödvändigheten att hindra ett krigsutbrott genom storstrejk, vilken kunde komma att övergå till »en kamp av betydligt mera tillspetsad karaktär, och att, om en svensk regering i uppenbar strid med en klar neutralitetspolitik skulle kasta landet in i ett folkmördande krig, alla förpliktelser mot en sådan styrelse självfallet komme att upphöra». Till följd av vad somförevarit under kongressen åtalades Zeth Höglund, Erik Hedén och Ivan Oljelund i följande hänseenden, nämligen Zeth Höglund för anstiftan och stämpling till landsförräderi samt Erik Hedén och Ivan Oljelund för delaktighet i nämnda brott samt var och en av Zeth Höglund, Erik Hedén och Ivan Oljelund för uppmaning eller försök att förleda till landsförräderi.^* Alternativt yrkade stadsfiskalen ansvar å respektive tilltalad enligt 10 kap. 14 § SL för uppmaning eller försök att annorledes förleda krigsfolk till trolöshet samt för att ha uppmanat eller annorledes sökt att förleda till annat brott än vad som ovan nämnts, och till ohörsamhet i övrigt mot lag och laga myndighet. För landsförräderi enligt 8 kap. 6 § 2 mom. SL bestraffades den som»förleder rikets eller med dem förbunden makts krigsfolk att till fienden övergå, eller till uppror eller annan trolöshet». Stadgandet i 8 kap. 6 § 3 mom. SL kriminaliserade såsomlandsförräderi att i förrädligavsikt hindra användandet av rikets eller med riket förbunden makts krigsfolk mot fienden. Av 8 kap. 2, 3 och 8 §§ SL följde att anstiftare av stämpling till förräderi enligt 8 kap. 6§ SL, sominte kommit till försök, skulle dömas till straffarbete sex t.o.m. tio år, eller där fara för fullbordan varit ringa, straffarbete två t.o.m. sex år. Deltagare i sådan stämpling skulle dömas till straffarbete högst sex år. Aven den som uppmanat eller annorledes sökt förleda till förräderi, som ingen straffbar verkan haft, skulle dömas till straffarbete högst sex år. Stadsfiskalens inför Stockholms rådhusrätt framställda ansvarsyrkanden hade i dess helhet, i inte helt okomplicerade ordlag, utformats på så sätt att han yrkade, att de tilltalade på grund av »sitt förhållande med avseende å ifrågavarande kongress måtte fällas till ansvar i följande hänseenden, nämligen dels Höglund jämlikt 8 kap. 8 § strafflagen för stämpling till landsförräderi, som omförmäles i 8 kap. 6 § 2 mom. strafflagen, samt för stämpling till landsförräderi, som avses i samma paragraf 3 mom., därvid å Höglund borde tillämpas det i 8 kap. 2 § strafflagen stadgade straff för anstiftare, samt Hedén och Oljelund för delaktighet i berörda två stämplingsbrott, dels Höglund och Oljelund jämlikt 8 kap. 8 § strafflagen för uppmaning eller försök att annorledes förleda till förräderi, somavses i 6§ 2 mom. nämnda kap., och till förräderi, somomnämnes i samma paragraf 3 mom., dels ock Hedén för uppmaning eller försök att annorledes förleda till landsförrä-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=