150 Svegs tingslags HR fann det inte utrett att Anders Viktor Johansson genom sitt anförande anstiftat det påföljande dag inträffade upproret. Däremot hade dennes anförande enligt HR:n, säväl genom de särskilda yttranden som däri förekommit som i dess helhet, innehållit en i förtäckta ordalag framställd uppmaning till uppror i förening med våld ä person. Vidare ansåg HR:n att den tilltalade beskyllt Arvid Lindman för landsförräderi och under omständigheter som väckt synnerligt uppseende förolämpat denne med smädliga tillmålen. HR:n dömde därför den tilltalade enligt dels 16 kap. 7 och 9§§ SL, dels 10 kap. 14 § 1 mom. SL till straffarbete sex månader. Svea HovRfann att i målet aktuella uttalanden omArvid Lindman inte kunde anses ha inneburit beskyllningar ombrott utan endast varit förolämpande samt ansåg det styrkt att den tilltalade sökt förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet. HovR:n dömde den tilltalade enligt 16 kap. 9§ och 10 kap. 14 § 3 mom. SL till fängelse ett är, varvid fängelsestraffet genom dennes hällande i häkte skulle anses verkställt till en tid av sju månader. HD(justitieräden Stenberg, Skarstedt, Dyberg, Leijonhufvud och Petrén) fann inte skäl att göra ändring i HovRms utslag. Justitierädet Berglöf önskade ändra HovRrns utslag pä sä sätt att straffet bestämdes till fängelse sex månader, vilket straff skulle anses till fullo verkställt genomden tilltalades hällande i häkte. Den tilltalades föredrag avhandlade i de delar som uppfattades som uppviglande möjligheten att förbättra arbetarnas ställning i samhället, varvid han tycks ha uppgivit att våld under vissa förhållanden kunde vara ett medel att åstadkomma önskvärda samhällsförändringar. Det försök att förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet som överinstanserna fann den tilltalade skyldig till förefaller emellertid ha konstituerats mer av talets allmänna tendens än av några specifika utlåtanden. Även om ärekränkningsbrott kunde föranleda fängelse, är det troligt att yttrandena omArvid Lindman inte haft annat än marginell inverkan på straffmätningen.Det av häradsrätten bestämda straffet kan antas ha påverkats av att den tilltalade ansågs ha uppmanat till, och därför haft ett visst ansvar för, det uppror som ägt rum. Såvitt jag kan bedöma på grundval av det material somjag haft tillgång till synes direkt orsakssamband mellan den tilltalades anförande och det sedermera inträffande upproret emellertid saknas. Svea hovrätts av Högsta domstolen godtagna påföljd, fängelse ett år, innebar knappast någon mildring av straffet, eftersom straffarbete kunde ses som en dubbelt så svår påföljd som fängelse. Att överinstanserna tillerkände den tilltalade rätt att vid straffets verkställande tillgodoräkna sig sju Johanssons yttranden omArvid Lindman rörde dennes agerande såsomutrikesminister. Att åtal trots detta inte väcktes för smädelse mot ämbetsman enligt 10 kap. 2§ SL står i god överensstämmelse med den tolkning av 16 kap. 15 § SL somHögsta domstolen gjort i NJA 1917 s. 68. Se avsnitt 7.4.2 nedan. Arvid Lindman hade varit utrikesminister i Swartz ministär. Under denna ministär, vilken tillträtt i slutet av mars 1917 och efterträtts av Edéns liberala regering i mitten av oktober samma år, hade utrikesdepartementet utsatts för skarp kritik till följd av den s.k. Luxburgaffären. Luxburgaffären hade sin grund i att utrikesdepartementet, troligen i god tro, hade befordrat chiffrerade telegram från Tysklands chargé d’affaires i Argentina till Berlin, i vilka telegram bl.a. lämnats anvisningar omkrigshandlingar såsomsänkande av fartyg.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=