114 lare de in- respektive utrikespolitiska förhållandena ter sig är ganska naturligt. Effekten av detta tycks ha blivit att föredrag och skrifter somtidigare fått passera obemärkt under Första världskriget plötsligt, till följd av den utrikespolitiska oron, föranledde straffansvar. Kriget medförde handelspolitiska förvecklingar. I Sverige ledde dessa under hösten 1916 till försörjningssvårigheter. Livsmedelsbristen och den åtföljande ransoneringen gjorde att det under framför allt våren 1917 förekom hungermarscher, kravaller och andra oroligheter, somi allmänhet uppmuntrats omän inte alltid initierats av syndikalister och andra revolutionära socialister.^ Ibland genomdrevs prissänkningar på livsmedel med hjälp av s.k. direkt aktion i form av demonstrationer utanför handelsbodar och visiteringar hos bönder. Även tvångsköp genom egenmäktigt förfarande eller olaga tvång förekom. På Seskarö utanför Haparanda kom den militär, somutposterats för att skydda de personer som ledde en förundersökning avseende tvångsköp av bröd, att avväpnas av arbetarskaror. En militär styrka om500 man landsattes därför på ön för att garantera ordningens upprätthållande.'^ Även i Härnösand uppstod omfattande oroligheter. Bl.a. förberedde folkmassor att under ledning av en av de från Sandökravallerna kända bröderna Ståhl storma Härnösands länsfängelse i avsikt att befria »Amalthea-mannen» Anton Nilson.^ Våren 1917 sade socialdemokraterna och liberalerna upp borgfreden och Hammarskjölds ministär ersattes av en mer moderatliberal ämbetsmannaregering. I mars samma år föll det ryska tsardömet och i Sverige avslutades de sedan många år pågående stridigheterna mellan SAP och dess radikala ungdomsförbund med att partiet sprängdes. Det Socialdemokratiska vänsterpartiet konstituerades i maj 1917. Nedkylningen av de interna stridigheterna i den svenska samhällsdebatten under världskrigets inledningsskede medförde således ingalunda att inrikespolitisk stabilitet komatt råda under hela krigstiden. Antalet personer somi första instans fälldes till ansvar enligt 10 kap. 14 § SL redovisas före år 1908 i den officiella statistiken tillsammans med allehanda ringare brott mot offentlig myndighet. Hur många personer som fälldes till ansvar enligt 10 kap. 14 § SL före år 1908 är därför svårt att veta. Under åren 1908-1912 anges antalet enligt 10 kap. 14 § SL dömda i flera olika statistiska grupper, troligen eftersomlagrummets strafflatitud fr.o.m. år 1906 var ovanligt vid. Först fr.o.m. år 1913 redovisas brott mot 10 kap. 14 § SL i en separat kolumn såsom egen brottstyp. Under åren 1913-1921 åtalades 65 personer i första instans för brott enligt ^ Klockare, 1981, s. 28 ff. Hans Nyströmhar i verket »Hungerupproret 1917» närmare undersökt hungerdemonstrationerna under våren 1917. ■* Klockare, 1981, s. 86 ff. Beträffande den rättsliga bedömningen av Seskaröupproret, se NJA 1918 B 608. 5 Närmare om denna händelse, se t.ex. Anton Nilsons egen berättelse i »Från Amalthea till ryska revolutionen», s. 157 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=