128 RR:n i Gävle fann att Fredrik Strömuppmanat till brott mot 25 kap. 16 § SL och till ohörsamhet mot lag, eftersom de grupper av samhällsmedlemmar till vilka hans vädjan omdeltagande i storstrejken riktats omfattade dels personer i den tjänsteställning att arbetsnedläggelse innebar enligt 25 kap. 16 § SL brottslig gärning, dels personer, vilka genomgällande avtal med sin arbetsgivare varit förbjudna att delta i strejk. RR:n dömde honom därför enligt 10 kap. 14 § 1 och 3 mom. SL för uppmaning till brott och för försök att förleda till ohörsamhet mot lag till böter 400 kr. Svea HovRfastslog att det för typografer och anställda vid privata järnvägar inte var olagligt att strejka, varför den tilltalade såvitt avsåg uppmaning till arbetsnedläggelse bland dessa grupper inte gjort sig skyldig till brott. Däremot befanns att den tilltalade, genomatt uppmana vid statens järnvägar anställda personer att nedlägga arbetet, enligt 10 kap. 14 § 1 mom. SL hade uppmanat till brott mot 25 kap. 16 § SL. HovRmfastställde därför det bötesstraff om 400 kr som RR:n bestämt. HD fann inte skäl att göra ändring i HovRms utslag. Fredrik Strömfälldes till ansvar av rådhusrätten för att inför 5.000 personer ha framfört förhoppningar omatt typograferna och vid järnvägarna anställd personal skulle delta i storstrejken. Svea hovrätt korrigerade i sitt av Hösta domstolen fastställda avgörande den straffbara gärningens omfattning med hänvisning till att endast uppmaningar att strejka som var riktade till ämbets- eller tjänsteman enligt i strafflagens tjugofemte kapitel åsyftad bemärkelse utgjorde uppmaning till brott. Den gärning som överinstanserna fällde Fredrik Ström till ansvar för var således i det närmaste identisk med den, för vilken Hjalmar Gustafsson i NJA 1910 B 64 ådömdes straffarbete två månader. Hjalmar Gustafsson hade emellertid ungefär tre gånger så många åhörare som Fredrik Ström. I båda målen stod det av första instans utmätta straffet oförändrat. Böter 400 kr motsvarade vid omvandling till frihetsstraff fängelse 43 dagar. NJA 1912 B264. Nils Wessel åtalades såsomansvarig utgivare för Svensk typograftidning nr 16 av den 15 augusti 1911 för en artikel med överskrift »Fackliga stridsmedel. II», i vilken olika metoder att förhindra strejkbryteri diskuterades. Artikeln innehöll bl.a. ett ur den franska landsorganisationens tidskrift hämtat citat angående förutsättningarna för användandet av sabotage såsom kampmedel, varvid det konstaterades, att liksom arbetaren hade moralisk rätt att strejka »så är han också moraliskt berättigad att tvinga den av honomskapade maskinen att strejka. Detta är ett av de fall, då sabotage användes för att återställa jämvikten mellan de stridande parternas maktresurser. Arbetsredskapen skola försättas i sådant skick att användandet av sträjkbrytare blir försvårat eller rent av omöjligt». Den tryckfrihetsjury somförordnades i målet fann skriften brottslig enligt 3 § 7 mom. TFF jämfört med 10 kap. 14 § 1 mom. SL. RR:n i Oskarshamn dömde Nils Wessel för uppmaning till brott till fängelse en månad samt förklarade skriften konfiskerad. Göta HovR:s pluralitet ändrade påföljden till böter »100 kr dubbelt med 200 kr».En minoritet om två ledamöter önskade fastställa I 4 § 7 mom. TFF stadgades att utgivare av dagblad och periodiska skrifter, som var underkastade författaransvar enligt 1 § 7 mom. TFF, »vare framför andra erinrade om ett rätt bruk av trvckfriheten, och umgälles utgivares förbrytelse, genomsådant blad dubbelt i alla de fall, där med
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=