60 själv ansvarig för sina handlingar. Kamrat, kom ihåg din plikt mot dina kämpande klassbröder.» Birger Svahn åtalades för uppmaning till uppror eller myteri enligt 3 § 7 mom. TFFjämfört med 8 kap. 3 och 8 §§ SL eller, alternativt, jämfört med 10 kap. 14 § SL. Juryn fann skriften brottslig enligt 3 § 7 mom. TFFjämfört med 8 kap. 3 och 8 §§ SL. RR:n i Stockholm dömde Birger Svahn för uppmaning till förräderi till straffarbete ett år och förlust av medborgerligt förtroende intill dess att ett år hade förflutit sedan straffet avtjänats,-^ samt förklarade skriften konfiskerad. Ett bötesstraff om 75 kr, som Birger Svahn tycks ha ådragit sig i ett annat mål genomatt på ett sätt somuppfattades somförargelseväckande vissla när hertigparet av Södermanland passerade i kortege,^° omvandlades till straffarbete 5 dagar och lades till nu utmätt straff. Svea HovR gjorde inte annan ändring i RR:ns utslag än att tiden för frihetsberövandet sänktes till straffarbete åtta månader, under det att tiden somBirger Svahn skulle vara förlustig medborgerligt förtroende bestämdes till två år utöver strafftiden. HD (justitieråden Lilienberg, Billing, Bohman, Quensel och Skarstedt) ändrade HovRms utslag på så sätt att straffet bestämdes till straffarbete femmånader. Justitieråden Cassel och Silverstolpe ville bestämma påföljden till straffarbete fyra månader, varav två månader skulle anses verkställda genom Birger Svahns hållande i häkte. Såväl högförräderi enligt 8 kap. 1 § SL var handlingar som som landsförräderi enligt 8 kap. 6 § SL åsyftade att åsamka statens existens omedelbar skada. Åklagaren åberopade i detta mål bl.a. 8 kap. 8 § SL och förefaller därför ha gjort gällande att fråga var om en uppmaning till landsförräderi. Landsförräderibrott kunde normalt begås endast omkrigstillstånd rådde.I strafflagen åberopade paragrafer tillämpades vad avsåg tryckalster dock inte annat än såtillvida att straffet enligt 3 § 7 mom. TFF skulle bestämmas »efter allmän lag». Den grundläggande tanken i skriften tycks ha varit att betona den enskilde individens ansvar för sina egna handlingar. Att i artikeln framförda moraliska I egenskap av aktiv ungsocialist var Birger Svahn troligen redan utsatt för det etablerade samhällets avståndstagande i sådan grad att en påföljd av denna art, vars mest märkbara effekt var att den dömde var förhindrad att inneha allmän befattning, knappast i någon högre grad bör ha förändrat hans tillvaro. Att förklaras förlustig medborgerligt förtroende hade tidigare benämnts att dömas till vanfrejd. Begreppet vanfrejd åsyftade ursprungligen den minskning i ära jämte medborgerliga rättigheter som var förbunden med begåendet av vissa, särskilt nesliga förbrytelser. Sedan vanfrejdsanteckning skett i den brottsliges prästbetyg kunde denne därefter normalt aldrig erhålla rent prästbetyg. I 1864 års strafflag utbyttes påföljden vanfrejd mot förlust av medborgerligt förtroende, vilket straff sedermera kom att utmönstras ur reaktionssystemet. Se SFS 1918:312 och SFS 1936:244. Fernström, 1950, s. 169. Ö.St.Ä:ts i Stockholmpolisdomstol, 1203/14, protokoll den 27 juni 1908. Närmare om skillnaden mellan hög- och landsförräderi, se t.ex. Carlén, 1866, s. 143 ff. Att tillämpning av de lagrumsom behandlade landsförräderi förutsatte att riket befann sig i krigstillstånd torde i och för sig inte varit självklart innan Högsta domstolen i NJA 1916 s. 483 klargjorde att så var fallet. Eftersom lagtexten i dessa paragrafer talade om att t.ex. bära vapen i krig kan brottsrekvisiten dock knappast ha förelegat om inte krigstillstånd inträtt eller konkret fara för krigsutbrott varit rådande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=