172 rättigheter borde prioriteras lågt jämfört med statsmaktens behov av stabilitet, är därför inte ägnat att förvåna. 5.4.3. Efter Första världskriget Hösten 1917 tillträdde koalitionsregering i vilken Nils Edén blev statsminister. Ministären Edén kom, trots att socialdemokraterna fr.o.m. våren 1919 var det största partiet i båda kamrarna, att först i mars 1920 avlösas av en rent socialdemokratisk regering med Hjalmar Branting som statsminister. Således var det under Nils Edéns ledning somden stora författningsreformen påbörjades i december 1918. Den rösträttsreform som ägde rum under åren 1918—1921 innebar att kvinnlig rösträtt infördes samt att dels kravet på fullgjordskattebetalningför att få rösta i riksdagsvalen, dels den 40-gradiga skalan till kommunalvalen avskaffades. Dessa konstitutionella lagändringar hindrade inte att det under 1920- och 1930-talets minoritetsparlamentarism ibland rådde social oro, t.ex. i samband med händelserna i Adalen i maj 1931. I ett riksomfattande perspektiv återfick striden mellan reformistiska och antiparlamentariska socialister emellertid aldrig samma aktualitet somunder 1900-talets första decennier. I oktober år 1921 framlade de sakkunniga somår 1917 tillsatts av försvarsdepartementen sitt betänkande och förslag angående åtgärder mot den försvarsfientliga propagandan. I detta föreslogs en mängd ändringar och tillägg i den lagstiftning somrörde rikets försvar. Om 10 kap. 14 § SL anförde de sakkunniga att paragrafen borde utformas huvudsakligen i enlighet med vad som föreslågits i 1915 och 1916 års högermotioner.^’ Den politiska situationen i början av 1920-talet var dock inte sådan att betänkandet föranledde någon förändring av uppviglingsbrottets räckvidd. Efter 1918 års motion kom det att dröja till år 1925 innan riksdagens socialister återkommed kravet på att 10 kap. 14 § SL skulle avskaffas. Sistnämnda år motionerade Carl Winberg, som efter 1920 års splittring av den socialdemokratiska vänstergruppen anslutit sig till Sveriges kommunistiska parti, om att paragrafen skulle upphävas eller, alternativt, återfå sin lydelse av år 1889.^2 Carl Winberg citerade vad som anförts vid 1889 års lagändring, gjorde gällande att lagrummet var en klasslag samt uttalade att man borde från »s.k. demokratiskt håll vara angelägen om, att ur den svenska lagstiftningen utrensa sådana missfoster» somden aktuella paragrafen. Lagutskottet hemställde med hänvisning till 1917 och 1918 års utlåtanden att förslaget inte skulle föranleda Betänkande och förslag angående åtgärder mot den försvarsfientliga propagandan, 1921, s. 106 ff. Mot. FK 1925: 72. Carl Winberg motionerade samtidigt omatt även Åkarpslagen skulle upphävas. Mot. FK 1925:73. en av liberaler och socialdemokrater sammansatt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=