RB 55

57 7 mom. TFF jämfört med 10 kap. 11 § SL. Den tets innehåll, Socialdemokratiska ungdomsförbundets ordförande Zeth Höglund, dömdes av Stockholms rådhusrätt för uppmaning till uppror till fängelse åtta månader. Svea hovrätt nedsatte dock straffet till fängelse sex månader. När Zeth Höglund år 1916 sedermera komatt dömas till fängelse ett år för försvarsnihilistiska yttranden hade han således tidigare erfarenhet av att tillkännagivande av fredsmanifest var behäftat med vissa risker. Brott enligt 3 § 7 mom. TFF kunde under åren 1888-1909 begås uteslutande genomuppmaning till uppror, myteri eller våld å person eller egendom. Uppmaning till militär ordervägran som inte utgjorde myteri eller uppror var under dessa år i allmänhet inte straffbart somtryckfrihetsbrott. Båda de två avgöranden som refereras nedan, NJA 1892 B 515 och NJA 1909 B 115, avsåg emellertid åtal för uppmaning till uppror respektive förräderi som framställts genom antimilitaristiska tryckalster. NJA 1892 B 515 om åtal mot Axel Löfgren för uppmaning till uppror var troligen det första, eller 1 vart fall ett av de första, mål i Sverige som rörde revolutionär försvarsnihilism.22 NJA 1909 B 115 omåtal mot Birger Svahn inföll däremot under den åtalskampanj mot bl.a. försvarsnihilistisk agitation som pågick under den konservativa ministären Lindmans första år. Rättsväsendets handhavande av detta åtal kom att väcka åtskillig uppmärksamhet inomden politiska debatten.22 NJA 1892 B515. Axel Löfgren åtalades såsomförfattare för innehållet i ett flygblad med titeln »Upprop till militärer från de arbetslöses förening», vilket spritts i Stockholm i början av november 1891. Skriften, som enligt åklagaren innefattade uppmaning till uppror, hade bl.a. följande lydelse:2'* »Du svenske soldat! Äfven vi, dina förtryckta, hungrande bröder, vilja en gång vända oss till dig med några maningsord, på det du må få blicken allt mera öppen för de förhållanden, somäro rådande i detta samhälle, der du begagnas som ett redskap i de höge herrars händer, somsitta vid makten.» - »Att vara arbetslös betyder det samma somatt hungra och frysa, att vara hemlös och trasig. Och skulle du, när magens kraf blifva allt svårare att nedtysta, vid åsynen af allt det öfverflöd, som omgifver dig, under det du håller på att frysa och svälta ihjel, i förtviflan utropa till de maktegande: ’Jag måste lefva; viljen I icke gifva mig min rätt, så måste jag ansvarig för manifes- som var vid en eventuell mobiliseringsorder vägra inställa sig under fanorna, väl vetande att vapen - omde skulle riktas mot någon - icke borde riktas mot norrmännen', och uppmana vi till sist arbetare och bönder landet rundt att anordna massmöten för att afhandla hvad situationen kräfver. Vår lösen är: Fred med Norge !» Höglund, 1951, s. 103 ff. Jfr Fernström, 1950, s. 77. Se t.ex. AK 1909: 10 s. 46, mot. AK 1910:146 s. 12 och mot. AK 1914:195 s. 15. Skriften tycks inte ha bevarats bland handlingarna hos Justitiekanslersämbetet, Stockholms rådhusrätt, Svea hovrätt eller Högsta domstolen, och inte heller i Kungliga Bibliotekets samlingar över okatalogiserat tryck. Det aktuella trvckalstrets innehåll citeras därför här såsomdet återgivits i Svenska Dagbladet den 9 november 1891, i egenskap av »(e)tt eklatant intyg på, hurusom de arbetslöse alltmer låta sig användas såsomverktyg i de samhällsfientliga agitatorernas tjenst».

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=