116 grundval av detta betraktelsesätt innebar ett utmätande av böter eller fängelse mindre än tre månader att det yttrande för vilket åtal väckts inte ansågs särskilt samhällsfarligt. Ett straff om fängelse mer än fem månader eller straffarbete torde däremot visa att brottet uppfattades somjämförelsevis allvarligt. NJA 1907B 195. Carl Cederholm åtalades såsomansvarig utgivare för tidskriften Nya Folkviljan nr 15 av den 4 augusti 1906 för en artikel med överskriften »Den hemliga propagandan börjad». I artikeln framhölls vikten av att det militära manskapet stod på arbetarnas sida då den kapitalistiska samhällsordningen avskaffades och bl.a. följande fastslogs; »Vi skola agitera bland våra kamrater, så att de alla må känna klasshatets eggande maning slå ned, slå ned, så att vi få ett slut på dessa orättvisa samhällsförhållanden» — »Den tanken måste in i hvarje kasärnkamrats hjärna, att det är ett oerhört brott att bruka sitt vapen mot en arbetare och minnas att högre än militärbefälets mordbefallningar gälla Carl Marx’ ord; ’Proletärer i alla länder förenen eder!’» - »Den hemliga propagandan är börjad, kampen mot klassamhället och dess stöd militarismen, har kommit in i ett nytt skede, inga medel skola sparas, intet straff får avskräcka, nya lagar skola sporra till nya ansträngningar.» Den tryckfrihetsjury somförordnades i målet fann skriften brottslig enligt 3 § 7 mom. TFF jämfört med 10 kap. 14 § 1 mom. SL. RR;n i Ystad dömde Carl Cederholm till straffarbete ett år för uppmaning till brott samt förklarade skriften konfiskerad. HovR;n över Skåne och Blekinge fastställde RR;ns utslag i skuldfrågan men bestämde påföljden till straffarbete sex månader. En ledamot önskade sänka straffet till fängelse tre månader. HDfann inte skäl att göra ändring i HovR;ns utslag. Många av de uttryck somförekomi artikeln torde ha varit alltför opreciserade för att omfattas av 3 § 7 mom. TFF. Fraser som att det i varje kasernkamrats hjärna måste in »att det är ett oerhört brott att bruka sitt vapen mot en arbetare» synes dock innefatta en uppmaning till värnpliktiga att i visst sammanhang vägra lyda order. Vid denna tid kriminaliserade 3 § 7 mom. TFF emellertid endast uppmaning till uppror, myteri eller våld å person eller egendom. I tryckt skrift framställd uppmaning till militär ordervägran var sålunda straffbar uteslutande omden aktuella ordervägran kunde anses innefatta någon av dessa företeelser. Måhända har artikelns försvarsnihilistiska budskap av juryn befunnits uppmana till uppror.^ Av rådhusrätten utmätt påföljd, straffarbete soner dömdes till straffarbete 1—3 månader. Två personer dömdes till straffarbete 4—6 månader. Tre personer dömdes till straffarbete 7—8 månader. Mitt tillvägagångssätt vid fastställandet av ett medianstraff är att de fem personer, som ådömts böter, »vägs» mot de fem personer, som dömts till straffarbete fyra månader eller mer. Därefter »vägs» de personer som dömts till straffarbete 1—3 månader samt fängelse mer än 7 månader mot dem som dömts till ett kort fängelsestraff. Det ungefärliga medianstraffet torde enligt detta synsätt vara fängelse 4—6 månader. Eftersomde straff som utmättes vid den lägre delen av päföljdsskalan framstår som betydligt mer enhetliga än de sporadiskt tillämpade påföljderna om t.ex. fängelse ett är förefaller det rimligt att anse medianstraffet något lägre än fängelse 4-6 månader. Uppror konstituerades i såväl militär somallmän strafflagstiftning genomett kollektivt beteende. Se 10 kap. 7 § SL och 71 § SLK. En förbrytelse av denna art. soldats vapenvägran skulle således inte utgjort en ensam
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=