42 3.2. Arbetarna Under senare delen av 1800-talet, då Sveriges utveckling från bondesamhälle till modernt industrisamhälle hade påbörjats, fanns det god grogrund för radikala ideologiska strömningar. Hos många av demsom genombörd eller rikedom kontrollerade statsmakten under 1800-talet och början av 1900-talet fanns det troligen en oro för att de fattiga skulle försöka förbättra sina positioner i samhället med våld.^ Den franska revolutionen år 1789 hade visat att väpnat uppror inte var någon orealistisk metod att förändra de politiska institutionerna. Även upploppen i Europas huvudstäder under orosåret 1848 samt Pariskommunens uppgång och fall åren 1870—1871 gav otvetydiga belägg för att de obesuttnas missnöje kunde resultera i våldsamheter. I Stockholm förekom kravaller och upplopp med politisk underton bl.a. år 1810, då mordet på Axel von Fersen ägde rum, år 1838, då de s.k. Crusenstolpekravallerna utbröt,^ och under mars 1848. Att de fattiga med eller utan uttalade politiska mål aktivt protesterar mot samhällsförhållandena har förekommit i alla tider. Folkresningar 1 form av hungerkravaller är en gammal företeelse och rättsregler ägnade att förhindra arbetskonflikter fanns redan i de gamla medeltidslagarna.^ Under senare delen av 1800-talet ersatte strejken hungerupploppet som den vanligaste protestaktionen för de fattiga att bevaka sina intressen.^ Målet för en strejk var dock ofta begränsat till att förbättra de deltagandes ekonomiska standard och innefattade således inte alltid någon önskan att förändra samhället i enlighet med någon viss politisk ideologi. Eftersom flertalet arbetare i Sverige saknade rösträtt vid den tid då socialismen började spridas kom arbetarorganisationerna emellertid ofta att byggas på facklig grund. Fackföreningsrörelsen och socialdemokratin uppfattades därför i allmänhet som olika förgreningar av samma arbetarrörelse. Från medeltiden och fram till slutet av 1800-talet var medellösa individer utan fast anställning förpliktade att ta årstjänst. Den sominte hade arbete saknade laga försvar och kunde bli föremål för ingripanden från samhällets sida. Reglerna omtjänstetvång avsåg ursprungligen bl.a. att hindra lösdriveri, tiggeri ^ Petersson, 1983, s. 16 ff. 7 Se avsnitt 2.2 ovan. * Karlbom, 1979, s. 67. Karlbom, 1967, s. 194 ff. Förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare var fram till mitten av 1800-talet reglerat genom skråinstitutioner, hallrätter, tjänstehjonslagstiftning och andra specialförordningar. Enligt dessa var det normalt vid straffansvar förbjudet att försöka få sin lön höjd genom att arbetsvägra. I viss utsträckning ansågs rättsväsendets regler för brott såsommyteri och uppror kunna tillämpas vid bestraffning av kollektiv arbetsinställelse. Omaktionen berodde på att motparten hade överskridit sina befogenheter förekom det emellertid att domstolarna ansåg straffrihet inträda för de strejkande. Westerståhl, 1945, s. 10 samt Karlbom, 1979, s. 78 och 97.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=