RB 55

92 Eftersom ingen av domstolarna framhävde några bestämda meningar eller uttryck somspecifikt straffbara, är det troligen talens underförstådda budskap och allmänna tendens som ansågs ha konstituerat försök att förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet. Såväl Hinke Bergegren som Axel Holmströmtorde ha varit väl införstådda med hur den lagstiftning sombegränsade den politiska yttrandefriheten var utformad. Särskilt Hinke Bergegrens anförande präglades av abstraktion, bl.a. genomåtergivande av vad somsagts och förespråkats av andra i olika sammanhang. EftersomHinke Bergegren tveklöst var den mest omskrivne och kände, dvs. i både konservativa, liberala och reformistiskt socialdemokratiska kretsar den mest ökände, av de ledande ungsocialisterna, torde han dock ha haft skenet mot sig då det gällde att bestrida brottsligt uppsåt. Det fängelsestraff om tio månader som Högsta domstolen med en rösts övervikt utmätte mot Hinke Bergegren i detta mål är ett av de längsta frihetsberövanden somHögsta domstolen bestämde enligt 10 kap. 14 § SL under åren 1887-1921.'^^ Detta mål handlades i rådhusrätten i nära anslutning till att 1906 års antimilitaristiska Staafflagar debatterades och bifölls av riksdagen. Med anledning därav har det antagits att propagandan för Staafflagarna inverkade på den straffmätning somföretogs i målet.I samband med att Hinke Bergegren våren 1907 började avtjäna sitt straff i Ystads kronohäkte tillställde han den förutvarande statsministern Karl Staaff ett telegram med följande lydelse. »Ingående idag i fängelse måste jag till den excellens somspelat polissjäl uttrycka mitt djupaste förakt.»"^^ 5.2.4. Utvidgningen av 10 kap. 14§ SL dr 1889 - sammanfattning och slutsatser Såsomen direkt reaktion på SAP:s tillkomst i april 1889 utarbetades en proposition, vari föreslogs att 10 kap. 14 § SL skulle omfatta uppmaning till alla strafflagsbrott samt försök att förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet och uppviglande eljest till åtgärder, som innebar hot mot samhällsordningen eller fara för dess bestånd. Detta förslag tog, i motsats till skapandet I NJA 1916 s. 483, i vilket mål straffen bestämdes enligt en strafflatitud som innefattade straffarbete högst fvra år, utmätte Högsta domstolen fängelse om dels ett är, dels ätta månader. I NJA 1919 B 241 utmättes fängelse ett är för dels förolämpning enligt 16 kap. 9§ SL, dels försök att förleda till ohörsamhet mot lag och laga myndighet enligt 10 kap. 14 § 3 mom. SL. Omhänsyn tas till att straffarbete kunde ses som en dubbelt sä svär påföljd som fängelse var det strängaste straff somHögsta domstolen bestämde för brott mot 10 kap. 14§ SL under åren 1887-1921 straffarbete ätta månader, vilket straff utmättes i dels NJA 1910 B 96, dels NJA 1909 B 448. Se avsnitt 5.3.6 nedan. Lagerberg, 1992, s. 151. Rådhusrättens utslag meddelades den 14 juni är 1906. Riksdagen hade bifallit skärpningen av 10 kap. 14 § SL den 19 maj 1906. Lagerberg, 1992, s. 169.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=