RB 16

SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK SEXTONDE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION

SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN

SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN SERIEN 1 • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK SEXTONDE BANDET A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION

Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid av JAN ARVID HELLSTRÖM With an English summary A.-B. NORDISKA BOKHANDELN, STOCKHOLM I DISTRIBUTION

BORGSTRÖMS TRYCKERI AB, MOTALA .1971

VII BISKOP OCH LANDSKAPSSAMHÄLLE I TIDIGSVENSK MEDELTID. Förord I. INLEDANDE DEL: PROBLEMET OCH KÄLLORNA. 1. Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid . . . . a. Problemet b. Biskopen c. Landskapssamhället d. Kronologisk avgränsning e. Källavgränsningen f. Dispositionen g. Sammanfattning 1 1 2 2 3 4 4 6 2. Källprohlematiken a. Lagmaterialet b. Diplomen c. De berättande källorna Latinska missionskrönikor • Fornnordiska berättande källor • Sammanfattning. 7 7 9 9

VIII ILBISKOPARNA, BISKOPSDÖMENA OCH DE SVENSKA LANDEN. 1. Inledning och bakgrund: Folk, land och hiskopsdömen bland de germanska folken a. De germanska folken Germanernas kristnande • Det germanska folket. b. Missionärer och biskopar bland germanfolken Missionärerna bland germanfolken • Folk, missionär och biskop • Lydbiskopen • Biskopsdömet och det germanska landet o Biskopsdöme och kungamakt. 13 13 14 2. Land, landskap och biskopsdöme i Sverige a. De första biskoparna i Norden Utgångsläget • Biskopar på tillfälligt besök • Biskopar i kungens följe • Biskopar ordinerade för bestämda biskopsdömen • Utländska och inhemska biskopar • Resultat och sammanfattning. b. Biskopsdömena och de svenska landen Problematiken • Adams uppfattning om de svenska biskopsdömena • • De svenska biskoparna på 1000-talet • 1100-talets landskapskyrkor. c. De svenska biskopsdömena och biskopssätena Ecclesia och civitas • Skarakyrkan sid. 45 (Götarnas biskopsdöme. Skara och Husaby, Husaby kyrka) • Linköpingskyrkan sid. 51 (Östgötakyrkan, Linköping och Vreta) • Sigtunakyrkan sid. 53 (Staden och biskopsdömet. Belägg för Sigtunasätet, Sigtunakyrkans omfattning) • Uppsalakyrkan sid. 57 (Platserna och namnen. De äldsta beläggen. Flyttningen till Aros) • Västeråskyrkan sid. 59 • Strängnäskyrkan sid. 60 (De äldsta beläggen, Strängnäs och Tuna, Eskilslegenden, Tunastiftet, Sammanfattning och resultat) • Hälsingekyrkan sid. 63 (Adams uppgifter, Hälsingland, Hälsinglands kristnande. Beläggen för Hälsingekyrkan, Källproblematiken, Hälsingekyrkans omfattning och livslängd, Sammanfattande synpunkter) • Birkakyrkan sid. 73 (Biskopssätet Birka, Namnet Birka, Birkakyrkans geografiska läge) • Växjökyrkan sid. 78 • Äbokyrkan sid. 79 • Resultat och sammanfattning sid. 81. 16 16 32 44 3. Sammanfattning 83 Exkurs: Tunaproblemet . . . . a. Tunanamnet b. Tunan och hundaret c. Hundare och tuna i England d. Tunans roll i Sverige e. Tuna och Upsala öd f. Sammanfattning 87 87 89 90 91 95 97

IX III. BISKOPENS DOME, FÖRVALTNINGSOMRÅDE OCH FÖRVALTNINGSEGENDOM. 1. Biskopsdömet som förvaltningsområde a. Biskopens förvaltringsdistrikt Biskopens stiftsförvaltning • Terminologin • Resultat. b. Landskapssamhället och den kyrkliga förvaltningen Landskap, biskopsdöme, landskapskyrka • Kyrkoorganisationen och landets tingsindelning. c. Biskopens ställning i landet Biskopens politiska och sociala ställning • Biskopens ställning i rättskällorna i Sverige, Danmark, Norge och England • Biskopens celibat • Resultat och sammanfattning. 99 99 102 106 2. Biskop och ting a. Tingssamhället Tingets betydelse och funktion • Kung och ting • Kungsgård och tingsplats • Sammanfattande synpunkter. b. Ting och kult Tingsplats och kult • Tingsbeslut och kultskifte • Sammanfattande synpunkter. c. Biskopsdöme och lagsaga Utgångspunkten: Land och biskopsdöme o Biskopssäte och landstingsplats • Sammanfattande synpunkter. d. Biskopen på tinget Problemet • Belägg för biskopens funktion på tinget (Utländska krönikor. Nordiska berättande källor. Lagmaterialet, En tale mot biskopene). c. Biskopen och landets rätt Tingsrättens upptecknande • Biskopen och lagstiftningsarbetet • Biskopen och den kyrkliga rätten • Biskopen och tings- och landskapsrätten • Kristenrätt och kyrkobalk. f. Ting och prästmöte g. Biskopens ombudsman på tinget Biskopens ombudsman • Biskopens ombudsman på tinget i svensk landskapsrätt • Biskopens ombudsman på tinget i diplommaterialet. h. Resultat och sammanfattning 119 119 124 132 138 143 155 157 160 3. Biskop och kungamakt a. Allmäneuropeisk bakgrund Den germanske kungen och kristendomen • Feodalismen. b. Den kungliga förvaltningen i det svenska landskapssamhället Kungens ställning • Kungen och tingsinstitutionen • Kungens ekonomiska förvaltning • Sammanfattande synpunkter. 161 161 162

X c. Kungen och missionen i Norden Kristnandet och kungamakten • Kungen och den äldsta kyrkoorganisationen. d. Kungens resurser till kyrkans tjänst. Samspelet mellan kung och biskop 167 Kungamakten och biskopens förvaltning • Kungliga insatser vid bisskopskyrkans tillkomst och funktion • Problemet med feodalismen • Godsöverlåtelser • Andra former av ekonomiska överlåtelser • Sammanfattande synpunkter. e. Biskopen i kungens tjänst Biskopen i kungens bird • Biskop i ledung • Biskopen i kungens råd • Biskopen som kansler. f. Resultat och sammanfattning 165 171 173 4. Biskopens förvaltningsegendom a. Biskopskyrkan Biskopskyrkan som biskopens förvaltningsmassa • Mindre kyrkobildningar och privatkyrkor • Domkapitlets roll • Mensa och fabrica. b. Biskopens staf oc stol Staven och stolen • Staf oc stol i det kyrkliga språkbruket • Staf oc stol i svenska källor • Nordiska motsvarigheter • Biskopens gårdar. Stafs bo oc stols. c. Resultat och sammanfattning 174 174 176 185 5. Biskopsdöme och domkapitel a. Domkapitelsorganisationen Regulära kapitel • Sekulära kapitel • Den gregorianska reformrörelsen. b. De svenska domkapitlen Bakgrund —Uppsala —Linköping —Skara —Strängnäs — Västerås — Växjö —Åbo. c. Domkapitlets funktion och betydelse i Sverige Kyrkans frihet • Biskopstillsättning och centralmakt o Stiftsförvaltning. d. Resultat och sammanfattning 186 186 187 189 193 6. Sammanfattning Exkurs: Problemet med den juridiska personen a. Diskussionen om den juridiska personen b. Germanrättsliga motsvarigheter till den juridiska personen Problemet • Kollektiv egendom och egendomsmassa i germansk rätt. c. Kyrka och kloster som juridisk person Sockenkyrkan som juridisk person i germansk rätt • Kloster och kyrkor som juridiska personer i det medeltida diplommaterialet • Den juridiska personen i övrigt nordiskt material. d. Resultat och sammanfattning 195 199 199 200 202 210

XI IV. BISKOPSTILLSÄTTNING I TIDIG SVENSK MEDELTID. 1. Summering av käll- och forskningsläget a. Källäget b. Forskningsläget Inledning • Kyrklig biskopstillsättning • Kunglig biskopstillsättning • Tingstillsättning av biskop. 212 212 213 2. Biskopstillsättningen enligt VgL I a. Flocken i Rättlösabalken Sammanhanget • Ålder • Lag och praxis. b. Detaljgenomgång av bestämmelsen i VgL I R 2 VgL I R 2 — Alla landsmän — En biscup skal taka — Bondeson — Staf i hand sa-lia- ok gullfingrini — I kyrkan ledas — / biskops stol sättas — Fulkomen til walds — Utan vigning —Resultat och sammanfattning. 215 215 216 3. Motsvarigheter i andra källor till bestämmelsen om biskopstillsättning i VgL I a. Biskopstillsättning på tinget Inledning • Kyrkliga berättande källor »Diplommaterialet • Lagmaterialet • Berättande nordiska källor • Engelska källor. b. Motsvarigheter till biskopstillsättningen i VgL I vid andra former av ämbetstillsättning i det samtida nordiska samhället Problemet • Tagandet • Domsakten • överlämnandet av ämbetsinsignierna • Utväxlingen av eder • Ledandet • Sättandet i högsätet • Resultatet av tillsättningsceremonierna • Sammanfattande resultat. c. Nyare inflytelser Tagandet och det kanoniska valet • Dömandet och den kyrkliga vigningen • Resultat och sammanfattning. 225 225 231 245 4. Sammanfattning 250

XII V. BISKOPENS FUNKTION: VIGNINGAR, KÖP, TIONDE OCH VISITATIONER. 1. Källäget och dispositionen 255 2. Biskopens kyrkorättsliga ställning och funktion Biskopsämbetet • Potestas ordinis • Potestas magisterii • Potestas jurisdictionis. 256 3. Biskopen och kyrko- och kyrkogårdsvigningen a. Biskopens vigningar i äldre tid Biskopen och samhällets kultisk-rituella uppbyggnad • Källornas uppgifter om kyrko- och kyrkogårdsvigningar. b. Kyrkans och kyrkogårdens rättsliga ställning Kyrkan och den förkristna kulten • Lagarnas bestämmelser och den kanoniska rätten. c. Vigningen av kyrkan och kyrkogården i nordiska tings- och landskapslagar Bakgrunden • Kyrkogården • Gård och hägnad • Helgandet och helgden • Helgandet och kyrkans vigning • Vigningsbrott och nidingsverk • Brott mot kyrkan och frågan omnyvigning. d. Kyrkovigning och kyrkofrid Fridslagstiftningen • Olika former av frid • Fridlysningen • Kyrkans frid och vigning. e. Resultat och sammanfattning 259 259 261 263 274 282 4. Köpe- och tiondeöverenskommelser med biskopen a. Köpe- och tiondeavtal Bakgrunden • Köpeavtalen • Tiondeavtalen • Prästen och köpe- och tiondeavtalen. b. Köpeavtal med biskopen Island • Norge • Danmark • Sverige. c. Tiondeöverenskommelser med biskopen Island • Norge • Danmark • Sverige * Sammanfattande synpunkter och resultat. 284 284 287 291 5. Biskopsvisitationen och tiondeöverenskommelserna a. Biskopsvisitationen b. Visitationen i tiondeöverenskommelserna Island • Norge • Danmark • Sverige • Sammanfattande synpunkter och resultat. c. Tiondeöverenskommelserna och den kyrkorättsliga visitationsordningen Visitationsfrekvenscn • Biskopens visitationsuppgifter • Biskopens ekonomiska villkor vid visitationen. 296 296 297 300 6. Sammanfattning 305

XIII VI. BISKOPENS FUNKTION: DEN ANDLIGA DOMSRATTEN. 1. Den andliga domsrätten a. Problematiken b. Källorna och forskningen Källorna • Forskningen. 308 308 309 2. Området för biskopens jurisdiktion: Kyrkans män. a. Inledning. Distinktioner Personmål och sakmål • Disposition och avgränsning. b. Prästerskapet under biskopens domsrätt De kyrkliga privilegiekraven • Biskopens överhöghet. c. Privilegium fori Den kanoniska rätten • Svenska källor • Sammanfattning. d. Privilegium canonis Den kanoniska rätten • Svenska källor • Sammanfattning. 311 312 313 316 3. Området för biskopens jurisdiktion: Sakmål a. Biskops rätt Andliga mål • Kyrkans lag och landets. b. Egendomsmål Problematiken • Gåvor och testamenten till kyrkan • Kyrkliga egendomsmål • Sammanfattande synpunkter. c. Äktenskapsmål Problematiken • Äktenskapsmål i tidig germansk rätt • Äktenskapsmål i nordisk rätt • Sammanfattande synpunkter. d. övriga sakmål e. Sammanfattande synpunkter 317 317 318 321 324 326 4. Formerna för den andliga domsrätten a. Problematiken b. Lagstiftningen Rättsböcker, balkindelning • Kyrklig lagstiftning • Lagrevision och lagböcker • Centrallagstiftning • Sammanfattning c. Forum för den andliga domsrätten Tinget som rättegangsforum • Kunglig domsrätt och rättegång • Biskopens domsrätt. Kyrklig rättegång • Biskopens rättsforum i svensk landskapsrätt • Resultat och sammanfattning. d. Kyrkotukten e. Bevismedel vid rättegång Edgärdsmannaprocess • Ordalier • Nämndprocess ® Sammanfattande synpunkter. f. Straffrätt Den kanoniska rätten • Svensk landskapsrätt • Sammanfattande synpunkter. 328 328 328 330 337 339 341 3. Sammanfattning 343

XIV VII. BISKOPEN, PRIVATKYRKOTÄNKANDET OCH PRÄSTEN. 1. Privatkyrkosystemet a. Problemet och forskningen b. Begrepp och definitioner Bakgrunden • Privatkyrkan • Gardskyrkan • Menighetskyrkan • Menighetskyrkan i enskild mans ägo • Sockenkyrkan • Patronatskyrkan • Summarisk översikt. 2. Privatkyrkorna i Norden a. Privatkyrkosystemet. Kortfattad historik Germanmissionen • Kyrkliga motåtgärder • Kompromissen. b. Gårds- och menighetskyrkan Gårds- eller menighetskyrka • Förutsättningar för ett kollektivt kyrkoägande i Norden • Belägg för menighetskyrkor • Belägg för gårdskyrkor • Relationerna mellan gårds- och menighetskyrkan • Kriterier på privatkyrkan. 3. Kyrkobyggnaden och socknen a. Kyrkans byggande Den kanoniska rätten • Svenska lagar • övriga nordiska lagar • Resultat och sammanfattning. b. Dotering till kyrkan Den kanoniska rätten • Den nordiska rätten • Sammanfattande synpunkter. c. Kyrkans vigning Problematiken • Svenska källor • Dansk kyrkorätt • Norsk kristenrätt • Isländsk rätt • Resultat och sammanfattning. d. Kyrkans avyttring Den kanoniska rätten • Svenska källor. e. Sockenkyrkan som rättssjubjekt f. Den kyrkliga socknen Forskningsläget • Socknen som menighet • Socknen som förvaltningsorgan • Den kyrkliga socknens ekonomiska förutsättningar. g. Resultat och sammanfattning 4. Biskopen, bönderna och prästen a. Prästtillsättningen Den kanoniska rätten • Den nordiska rätten • Sammanfattning. b. överlämnandet av kyrkan Problematiken • överlämnandet • Resultat och sammanfattning. c. Prästen i landskapssamhället Prästen som kyrkoägarens anställde • Präst i bondelag • Prästäktenskåpet • Prästerskap, landskapssamhälle, ståndssamhälle. 5. Sammanfattning 346 346 348 352 352 353 359 359 365 366 369 370 371 375 376 376 378 380 384 VIII. SUMMARY s 387. Käll- och litteraturförteckning 402

FÖRORD Föreliggande undersökning har utarbetats vid Lunds universitet under handledning av professorerna Carl-Gustaf Andrén och Sven Kjöllerström. Under arbetets gång har värdefulla synpunkter på avhandlingen i stort och på speciella avsnitt dessutom lämnats av docent Lars-Olof Larsson och professorerna Gerhard Hafström och Åke Holmbäck samt av professorerna Magnus Mår Lårusson, Ivar Lindquist och CarlEdvard Normann, av docent Carl Strandberg, fil. dr Lizzie Carlsson, teol. lic. Gunnar Smedberg m.fl. De olika delarna har behandlats vid högre seminariet i Praktisk teologi med kyrkorätt vid Lunds universitet. Vissa avsnitt har dessutom varit uppe till diskussion på docent Larssons seminarium rörande medeltidshistoria och vid högre seminariet i kyrkohistoria under professor Normann. Sammanfattningen har översatts till engelska av fil. mag. Ingrid Johansson. Vid upprättandet av litteraturförteckningen har teol. stud. Sven Enander och vid korrekturläsningen min mor Andrea Hellström och teol. kand. fil. mag. Gisela Hellström medverkat. Tack också till Lena somstod ut.

I. Inledande del: Problemet och källorna 1. BISKOP OCH LANDSKAPSSAMHÄLLE I TIDIG SVENSK MEDELTID a) Problemet Föreliggande undersökning behandlar problematiken kring den äldsta kyrkoorganisationen i Sverige. Till största delen är dessa problem av rättshistorisk art. De har i stor utsträckning fått sin prägel av den kanoniska rättens inträngande i Norden och konfrontation med det svenska samhället i tidig medeltid. Att undersökningen koncentrerats till just biskopens och biskopsämbetets roll i detta stora spel sammanhänger med nödvändigheten av att stoffet och problematiken kring kristnandet och kyrkoorganisationens uppbyggnad i Sverige begränsas och konkretiseras. Att biskopen och hans ämbete fått bli infallsvinkel till hela problemkomplexet kan motiveras både utifrån allmän historisk utgångspunkt och med hänsyn till källäget. Dels var biskopen kyrkoorganisationens och den kyrkliga rättens främste representant i Norden. Dels — och som en följd av detta — finns ett inte obetydligt material, som kan bilda utgångspunkten för en undersökning av biskopsämbetet under kyrkans första tid i Sverige.

2 Frågan om relationerna mellan biskop och samhälle är därför ett delproblem inom ett större problemkomplex: Relationerna mellan kyrka och samhälle i tidig medeltid. I denna undersökning får biskopen som kyrkoorganisationens främste företrädare bli brännpunkt och utgångspunkt för denna omfattande fråga. b) Biskopen Alltifrån äldsta missionstid fram till reformationen var biskopen kyrkoorganisationens ledare i Norden. Han var stiftets, diocesens, överhuvud. Han hade —speciellt före inrättandet av domkapitlet — huvudansvaret för biskopskyrkans, sockenkyrkornas och den kyrkliga egendomens förvaltning inom stiftet. I sin förvaltning var han bunden av kyrkans rätt. Den kyrkliga rätten var till stor del, inte minst när det gäller biskopsämbetet, teologiskt motiverad. Biskopen under kyrkans lag, som den kanoniska rättens främste representant i Sverige, ställdes i det nordiska samhället inför stora problem. Å ena sidan hörde han hemma i den kyrkorättsliga hierarkin. Ä den andra var han insatt i ett samhälle, som var uppbyggt och fungerade efter helt andra principer. Konfrontationerna och de anknytningspunkter som fanns mellan kyrkans rätt och det svenska samhället fick härigenom en konkret brännpunkt i biskopens ställning, funktion och ämbete. c) Landskapssamhället Vi känner bara delvis det svenska samhällets uppbyggnad och funktion i tidig medeltid. Ordet landskapssamhälle används här för att uttrycka det faktum, att Sverige under 1000—1200-talet bestod av land och landskap med långtgående självständighet och självstyrelse, i frågor av social, politisk, rättslig, kultisk, militär och ekonomisk natur. På dessa punkter kom därför kyrkan och biskopen att konfronteras med det svenska landskapets (landets) förvaltning, rättstradition och organisation. I problemställningen ligger inte a priori ett motsatsförhållande. På vissa punkter är motsättningarna mellan kyrka och samhälle uppenbara, medan det i andra fall finns påtagliga anknytningspunkter. När det gäller termen landskapssamhälle som beteckning på den aktuella samhällstypen i Sverige, måste man ha klart för sig, att det från början starkt decentraliserade landskapsförbundet så småningom växte samman till ett alltmer homogent rike. Landskapssamhället är därför inte en absolut storhet för den tid undersökningen omfattar. Det förändrades gradvis under seklernas lopp. Ibland används i det följande ordet land, ibland ordet landskap, vilket kan synas inkonse-

3 kvent, eftersom båda orden, det svenska och det tyska, betyder detsamma. I denna undersökning har jag emellertid utgått från den nyans som idag ligger i bruket av orden, där land betecknar ett mera självständigt förvaltningsområde, landskap ett distrikt inomen större förvaltningsenhet, ett rike. Givetvis är gränserna flytande och det går inte att göra anspråk på någon odiskutabel stringens. Historiskt sett uppgick de svenska landen i det svearike, om vilket man brukar använda beteckningen landskapsförbund. I ordet landskapssamhälle ligger vidare att det var med de svenska landen, landskapsmyndigheterna och landskapsförvaltningen, kyrkoorganisationen kom i kontakt, inte med ett fast organiserat svearike. Samtidigt var landskapsförvaltningen uppbyggd kring tingsorganisationen, vilket förklarar bruket av ordet tingssamhälle, i anslutning till äldre forskning. d) Kronologisk avgränsning Också tidig medeltid kräver en närmare bestämning, vilket emellertid är mycket vanskligt. I princip är undersökningen inte avgränsad kronologiskt utan med hänsyn till källmaterialet. Skall man ändå försöka dra upp vissa tidsgränser utgörs dessa å ena sidan av det långt utdragna skeende, som kännetecknar kristnandet i de nordiska landen, å den andra sidan av centralmaktens och rikets expansion i förvaltningshänseende, på landskapssjälvständighetens bekostnad. Kristnandet ägde rum under en lång tidsperiod. Ansgarsmissionen under mitten av 800-talet är välkänd, likaså den mera omfattande tyska och engelska missionen i Norden under 1000-talet. Det är långt ifrån osannolikt att engelska och tyska missionärer, kanske också missionärer från andra håll, arbetat i de svenska landen även däremellan. I vissa fall finns belägg för detta i tyska källor. Avgränsningen framåt i tiden är ännu mera flytande och sammanhänger med källmaterialet. I samma utsträckning som det källmaterial upphör, somhör samman med den självständiga landskapsförvaltningen, och efterträds av centrallagstiftning och av landskapsförvaltningen oberoende kyrkliga rättskällor, upphör också de viktigaste förutsättningarna för en undersökning av relationerna mellan biskop och landskapssamhälle. Skall man försöka dra en mycket grov tidsgräns får denna sättas till tiden från senare delen av 1200-talet fram till mitten av 1300-talet. Kronologiskt omfattar undersökningen mer än en tredjedel av den tid kyrkan funnits i Sverige. Medan andra epoker begåvats med mer eller mindre givande undersökningar, finns för denna långa tidsperiod bara ett fåtal kyrkohistoriska forskningsresultat redovisade, vilket givetvis sammanhänger med källsituationen.

4 e) Källavgränsningen Den primära avgränsningen i denna undersökning är avgränsningen ifråga om källmaterialet. De källor som används är sådana, som ger upplysningar just om biskopens situation och ställning i den tidiga medeltidens svenska landskapssamhälle. Hit hör först de berättande källor, som avgränsar undersökningen bakåt i tiden: Rimberts Ansgarskrönika, Adams av Bremen krönika och andra berättande källor av tyskt och så småningom även nordiskt ursprung. Från äldsta tid kommer vissa arkeologiska lämningar, som ibland kan ge intressanta upplysningar och uppslag. Med tiden kommer diplom, krönikor och tingsbeslut i tings- och landskapsrätten in i bilden. Den ur källsynpunkt mest givande epoken kommer med den nordiska och svenska tings- och landskapsrätten. Denna består i själva verket av en lång rad olika källor, som fogats samman i rättsböcker och lagar. Från 1100-talet börjar diplommaterialet strömma till allt rikligare, och uppvisar intressanta toppar vid tiden för Alexander IIIis primat vid mitten av 1100-talet, Lateransynoden 1215 och Wilhelms legation vid mitten av 1200-talet. De berättande källorna, sagor och krönikor, blir mer och mer vanliga från 1200-talet, även om de innehåller material från skilda tidsperioder. Också de kyrkliga rättskällorna, lagsamlingar av kanonisk rätt och nordiska synodalbeslut, börjar nu spela en viktig roll för förståelsen av problematiken. IntresSanta upplysningar finns också i utländskt, icke-nordiskt material, som används i den mån det kan kasta ljus över de svenska förhållandena. Avgränsningen framåt i tiden sammanhänger med att de källor, i första hand landskapslagarna, upphör, som kan utgöra underlag för en undersökning av problematiken kring biskopen och kyrkoorganisationen utifrån landskapssamhällets utgångspunkt. Yngre källor kommer bara till användning i den mån de ger vidare upplysningar i frågor, som är givna i det äldre material, som hänger samman med landskapssamhället och dess funktion. f) Dispositionen Dispositionen av undersökningen är beroende av källmaterialet. Det första huvudavsnittet, om biskoparna, biskopsdömena och de svenska landen, bygger på de äldsta berättande källorna, på vissa arkeologiska lämningar och på ytterligare en del källmaterial. I detta avsnitt tecknas bakgrunden till biskopens ställning i det svenska landskapssamhället, utifrån skeendena under missionstidevarvet och utifrån den tidigaste kyrkoorganisationen.

5 I huvudavsnittet ombiskopens förvaltning, förvaltningsområde och förvaltningsegendom har det källmaterial förts samman, som kan belysa frågorna om principerna för biskopens förvaltning i äldsta tid och spegla hur förutsättningarna för dessa så småningom ändrades. Här kommer i första hand lagmaterialet in i bilden, men i stor utsträckning även berättande nordiska källor och diplom. När det gäller den rent kyrkliga förvaltningsorganisationen med domkapitlens inrättande och framväxten av en kyrklig rättstradition bygger undersökningen till en stor del på kyrkliga skrivelser och andra kyrkliga källor. Utgångspunkten för undersökningen om biskopstillsättningen är den bevarade lagbestämmelsen i VgL I, som sedan ställs i relation till kyrkliga och nordiska berättande källor och annat nordiskt lagmaterial och en del andra källor, som behandlar tillsättningsförfarandet i stort i Norden. Mot detta ställs den kyrkorättsliga uppfattningen av biskopstillsättningen. I landskapsrätten har biskopens skyldighet att utföra vissa vigningar, hans visitationsskyldighet och de ekonomiska överenskommelser, som reglerar denna hans funktion, stort utrymme. Somen följd av detta återfinns i undersökningen avsnittet om biskopens funktion, hans vigningar och visitationsuppgifter, som regleras av köpe- och tiondeavtal. De primära källorna är de överenskommelser som bevarats i de nordiska lagarna, och som sedan kompletteras med annat material. Till biskopens funktion hör i landskapsrätten utövandet av den andliga domsrätten. Framväxten av denna är ett långt och komplicerat kapitel, som bara kan beröras i anslutning till huvudproblemet. I detta fall kan en direkt motsats mellan kyrkans rätt och det svenska landskapssamhället beläggas. Successivt ändras förhållandena till bisköpens förmån. Avsnittet bygger i första hand på lagarna, vars bestämmelser sätts i relation till den kanoniskrättsliga uppfattningen. Spänningarna kan också belysas genomett studiumav diplommaterialet. Den andliga domsrätten hör till de konkreta och iögonenfallande Inslagen i den aktuella problematiken. Den har därför i kanske högre grad än något annat delprobleminomdenna undersökning observerats av den tidigare forskningen. Detta gör att delavsnittet omden andliga domsrätten till stor del måste bygga på tidigare forskning. Källmaterialet är så omfattande, att problemet inte bara kan förbigås. Det sista avsnittet bygger på alla de lagbestämmelser och diplom, som speglar problematiken kring kyrkobildningarna, socknen och prästen, i brytningen mellan biskop och landskapssamhälle. Å ena sidan står privatkyrkosystemet somkonsekvensen av kyrkobyg-

6 gander i det germanska samhället, å den andra den kanoniska rätten och dess bestämmelser omkyrkans självständighet och biskopens överhöghet. Dispositionen är bestämd av källmaterialet, och de olika delavsnitten är att se som en systematisering av detta. g) Sammanfattning Den röda tråden i framställningen utgörs av problematiken i relationen mellan kyrka och samhälle, som får sitt nedslag på en bestämd punkt: Biskopens ställning och funktion i det svenska landskapssamhället. I den mån kyrkoorganisationens respektive landskapssamhällets krav och praxis kan illustreras just på denna punkt, tas källmaterialet upp till behandling. Detta medför, att urvalet av källor kan diskuteras och till en del måste bli subjektivt. Detsamma gäller frågan, var man bör lägga tyngdpunkten. Det finns säkerligen källmaterial som i denna undersökning fått relativt omfattande plats, som av andra kanske skulle tilldelats en mera undanskymd roll. Det finns också material, som av vissa forskare skulle fått en mera utförlig plats, som här fått en knapphändig behandling. Motsvarande gäller också behandlingen av den tidigare forskningen på området: Det är inte svårt att hitta litteratur som inte här medtagits, eftersom en gallring är nödvändig. Källmaterialet är sådant och litteraturen av en sådan omfattning att avgränsningar är nödvändiga. Undersökningen gör inte anspråk på att i detalj klarlägga hela undersökningsobjektet. I många fall kan inga entydiga svar ges. Det måste emellertid i sådana fall vara angeläget att försöka hyfsa de traditionella frågeställningarna och ibland ifrågasätta vedertagna lösningar, även om man inte alltid kan komma med nya. I några fall behandlas, i två fall i exkursform, frågor, som delvis kommer vid sidan av huvudproblemet, men som samtidigt kan bidra till forskningsdiskussion kring undersökningsområdet i stort. På grund av undersökningens breda uppläggning måste man ofta avstå från djupborrningar i de enskilda problem som behandlas, även om detta i och för sig hade kunnat vara givande. Avsikten är inte bara att försöka komma med svar. Många frågor lämnas olösta. I stället måste en undersökning av detta material resultera i, att frågor ställs, som kan vara användbara i forskningssammanhang, även om de inte alltid kan besvaras. Det är naturligt att komma med olika tolkningsförslag eller lösningsalternativ, utan att det alltid går att komma längre i resonemanget än till en viss grad av sannolikhet. De tolkningsförslag som framförs har ibland en hög grad av sannolikhet, ibland är de rent hypotetiska.

7 Det väsentliga måste vara, att allt tillgängligt material som belyser biskopens ställning i tidig medeltid har gått att placera in i det givna problemkomplexet, i relationerna kyrkoorganisation—landskapssamhälle. Detta visar att frågeställningarna som sådana är relevanta för problematiken. 2. KALLPROBLEMATIKEN a) Lagmaterialet Till stor del bygger undersökningen —liksomtidigare undersökningar från äldre medeltid —på rättskällor. Lagmaterialet från 1100—1200talen i Norden är kvantitativt relativt omfattande. Som utgångspunkt används i stor utsträckning olika bestämmelser i de svenska landskapslagarna. I den mån ytterligare ljus kan kastas över problematiken har lagar från andra länder använts för jämförelse och komplettering. De lagar som härvid genomgåtts och kommit till användning är de s. k. gammalgermanska lagarna alltifrån de första århundradena e.Kr., från Merovingerriket, Karolingerriket osv. Till detta kommer de anglosachsiska lagarna från 600-talet och framåt. Också de äldsta lagarna från tiden efter den normandiska erövringen kan ibland ge vissa upplysningar av intresse. Av de icke-svenska nordiska rättskällorna, tings- och kristenrätten, är de isländska och norska lagarna av ständigt intresse, medan de danska mera undantagsvis kan ge upplysningar utöver de svenska. Ytterligareen rad källhänvisningar till nordiska lagar, utöver demsom redan finns, skulle ibland ha kunnat motiveras, men min strävan har varit att försöka göra hänvisningarna sä få som möjligt för att undvika att notapparaten och därmed avhandlingen blir för vidlyftig. I de fall vissa lagställen varit av direkt betydelse för resultatet har de citerats, i andra fall bara omnämnts eller, omett omnämnandeinte kan anses ha varit väsentligt, förbigåtts. Givetvis förekommer i detta avseende en mängd gränsfall, då avgörandet om källhänvisningen måste bli subjektivt. KälIproblemen ifråga om lagmaterialet är många. Förenklat kan de delas upp dels med hänsyn till lagstoffets kronologi, dels med hänsyn till dess situation och funktion, ”Sitz imLeben”. De svenska och nordiska lagarnas kronologi är komplicerad. I två fall i Sverige, UL och SdmL, vet vi med säkerhet tidpunkten för deras senaste sammanställning. I övrigt är vi på mer eller mindre osäker mark. I själva verket är emellertid lagarnas slutliga tillkomsttid eller tiden för upptecknandet ganska likgiltig, utom i vissa speciella fall. De olika lagbestämmelserna har tillkommit under årens lopp, i princip i

8 form av tingsbeslut, som lagts till varandra. En bestämmelses ålder sammanhänger i regel inte med den aktuella lagens upptecknande eller eventuella revision. Ibland kan man emellertid utgå ifrån, att äldre bestämmelser ändrats eller kompletterats vid bestämda tidpunkter. I många fall kan man genom att ställa olika bestämmelser i samma lag, eller liknande bestämmelser i olika lagar, mot varandra få fram en relativ kronologi, så att man —ibland med stor bestämdhet —kan avgöra att det ena stoffet är ett äldre skikt än det andra. Frågan om lagmaterialets ålder är en fråga omdess skiktning. Stoff har lagts till stoff, bestämmelse till bestämmelse, tingsbeslut till tingsbeslut, genom århundraden. Även om exempelvis VgL I kan antas ha upptecknats 70—80 år före UL finns det i UL stoff, som kan vara hundratals år äldre än det yngsta materialet i VgL I —lagböckernas formella ålder är av sekundär betydelse. Det viktiga är att få fram metoder och principer för att spåra de olika lagbestämmelsernas relativa eller ibland absoluta ålder. I vissa fall kan bestämda slutsatser dras, ibland är det ytterst vanskligt att sia i någon riktning. Hjälp kan man genom omnämnandet av historiska personer, genom jämförelser med kanoniskrättsliga bestämmelser och kyrkliga diplom, genom nya tillskott till den äldre rätten som t.ex. ifråga om edsöreslagstiftningen m. m. Ännu svårare är kanske problemet med lagtextens ställning och funktion. De nordiskamedeltidslagarna är delvis i viss meningdeskrlptiva: Uppteckningar av rådande förhållanden och rättsbruk. I den mån de är av normativ karaktär, t.ex. lagbestämmelser som tillkommit under kanoniskrättslig påverkan, är det omöjligt att utan vidare avgöra, om och i vilken utsträckning bestämmelserna har efterlevts i praktiken. Dessutom finns möjligheten, att en lagflock förlorat sin aktualitet långt efter lagens nedtecknande men ändå fått stå kvar. Frågan om bestämmelsernas efterlevnad och verklighetsanknytning är mycket omfattande och man kan inte lämna någon generell lösning. Hela detta problemmåste behandlas från fall till fall. Samtidigt som man med detta kan peka på svårigheterna att dra vittgående slutsatser av en lagtext, är det väsentligt att ha klart för sig, att man i lagarna på många punkter kan spåra en bestämd utveckllngsgång genomatt göra jämförelser mellan olika lagar, utan att man därför i alla sammanhang måste dra upp frågan om de aktuella bestämmelsernas faktiska tillämpning i praktiken. Att t.ex. biskopens eget rättsforum erkänns i svenska landskapslagar är i och för sig ett intressant belägg på den kanoniska rättens successiva inträngande, även om man därmed inte vet, att detta rättsforum verkligen i praktiken fungerade ens vid tidpunkten för lagens upptecknande. Ibland få

9 b) Diplomen Nästa stora källgrupp är diplommaterialet. I princip har jag här följt samma regel som beträffande lagarna: Att utgå från det svenska materialet och sedan vid behandlingen av problem, där detta är befogat, komplettera och belysa frågeställningar och lösningar med hjälp av diplomfrån övriga Norden, England och kontinenten. Särskilt vid behandlingen av den s.k. missionsepoken, då svenska diplom i det närmaste saknas, spelar de utländska en mera framskjuten roll. Bortsett från möjligheten att vissa diplom kan vara förfalskningar —vilket är aktuellt i ett par fall från missionstiden —eller feldaterade, måste man ha klart för sig, att äldre diplomofta använts som en sorts lathundar för yngre med liknande innehåll. Vissa diplom bygger stilistiskt och terminologiskt på äldre förlagor, kanske frän helt andra länder, även om de yttre förutsättningarna inte är desamma. Genom detta beroende av äldre diplom kan en skrivelse ibland komma att ge en skev bild av verkligheten. Det viktiga i detta sammanhang är därför inte bara frågan om den tidsmässiga relationen mellan av varandra beroende diplom, utan också frågan om vem deras mottagare är. Skrivelser från det påvliga kansliet gick ut i stora mängder till olika länder, kungar och biskopar, ofta i samma eller liknande ärenden, t.ex. i samband med Lateransynoden 1215. Det är därför möjligt att diplomen fick en så allmän utformning, att den yttre ramen ibland inte kan ligga till grund för vår kunskap om mottagaren och hans land. Man kan gå ytterligare ett steg längre och hålla möjligheten öppen, att påvliga skrivelser så påverkats av förhållandena på speciella platser och i speciella länder, att de omedvetet har kommit att ge en något felaktig bild av förhållandena i andra. Detta problem är aktuellt bl.a. ifråga om biskopstillsättningarna, där påverkan från de kontinentala förhållandena i diplom till Sverige inte kan uteslutas. En likartad terminologi behöver inte innebära, att förhållandena på denna punkt i Sverige i sak var parallella med exempelvis de tyska och franska.' Rent allmänt kan trots dessa svårigheter sägas, att diplommaterialet ur källkritisk synvinkel är det enklaste av de tre huvudtyper av källor, som behandlas. c) De berättande källorna De svåraste källkritiska problemen kommer med de berättande källorna. Det är svårt att här genomgående följa en konsekvent linje. Till det påvliga kansliet och dess funktion Tangl a. a.

10 Drar man linjen för snävt kan man avsäga sig viktiga upplysningar, som materialet ger. Drar man den för vitt kan man lätt komma att arbeta med otillförlitliga källuppgifter, som saknar bevisvärde. De äldsta här behandlade berättande källorna är de latinska missionskrönikorna, Rimberts och Adams. Både Rimbert och Adam bygger tidvis på annat material, diplomoch andra primärkällor. När det gäller förhållandena i Norden nämner Adam dessutom sin muntlige sagesman vid namn. Äldre krönikor ligger också troligen bakom framställningen —bl.a. har I. Lindqvist menat sig finna spår av en äldre krönika på hexameter, somAdamanvänt.- Krönikorna bygger delvis på äldre källor. När det gäller biskopsordinationerna till Norden kan man på goda grunder anta, att Adam i många fall använder ordinationshandlingar i kansliet. Samtidigt har äldre källor i dessa krönikor fått bli underlag för spekulationer, som framställs som objektiva fakta. Frågan blir, vilka uppgifter som skall tillerkännas historiskt värde, och vilka som skall frånkännas sådant. Som framkommer av det följande måste man försöka avgöra denna fråga från fall till fall, beroende på framställningens karaktär och omständigheter, som talar för möjligheten av att historiskt-kritiskt hållbara källor ligger till grund för krönikans framställning. När det gäller namn på personer och orter kan Adams uppgifter ibland verifieras genom andra källor. Ofta återspeglar olika avsnitt i Adams krönika ett likartat mönster. Ett avsnitt bygger på två eller flera olika huvudavsnitt, somkan antas återgå på andra källor. Mellan dessa fasta delar bygger Adam sedan en mer eller mindre hopdiktad bro, för att åstadkomma en helhet. Det är viktigt att noga skilja dessa broar från vad som kan antas vara en mera tillförlitlig framställning. Undersökningens svåraste del ligger i de fornnordiska berättande källorna och frågan om deras användbarhet. I första hand är det här frågan om de många isländska sagorna och en mängd mindre krönikor somhelgonlegender, västgötalängderna, GSoch olika annaler. De isländska sagorna är liksom Adams krönika uppbyggda kring äldre källor, i första hand skaldediktningar. Sagorna får bli kött på benen. Man har konstaterat inflytande från många olika håll, också från kontinenten och från så avlägsna delar av världen som Bysans. Vi vet idag, att de isländska sagor, som återberättar exempelvis 1000talet, inte kan betraktas som någon pålitlig skildring av dåtida förhållanden och skeenden. Ofta är de också politiskt tendentiösa. Ifråga om andra sagor, bl.a. Byskupa sögur, är det fromma legendmaterialet inbakat i framställningen. Allt detta har gjort att man i modern histo- - Lindqvist Äländsk odling 1969 s 43 ff.

11 risk forskning ibland helt sagt upp bekantskapen med det islandska sagomaterialet. Problemet är emellertid inte så enkelt att man med ett enda penndrag kan göra sig fri från detta väldiga material. För det första kan sagorna ofta ge en bild av de förhållanden som var rådande vid deras tillkomst- eller uppteckningstid, på samma sätt som exempelvis de medeltida målningarna. Skildringen är alltså riktig, inte med hänsyn till innehållet, utan till författarens/målarens egen situation. Tar man en av Snorres sagor som exempel, kan denna vara nedtecknad i början av 1200-talet, med ett motiv, som avser 1000-talet. De upplysningar som Snorre ger kan därför ibland vara av värde, inte när det gäller vår kunskap om 1000-talet, men däremot för vår kännedom om det tidiga 1200-talet och om dåtida tänkande.'^ För det andra finns då möjligheten, att man genom en ökad kunskap om förhållandena under exempelvis 1200-talet kan göra sig en bättre bild av de ännu äldre skeenden, där vi saknar pålitliga primärkällor. Sannolikt har Snorre besuttit en betydande kännedom om förhållandena i Norden före sin egen tid. Det är ur historisk synpunkt felaktigt att utan vidare avsäga sig denna. Det är vidare nödvändigt att räkna med den muntliga traditionen och utantillmemorerandet —vars betydelse vi bl.a. känner från memorerandet av tingsrätten. När det gäller olika förhållanden, som är skildrade i sagorna, kan man därför utgå ifrån, dels att de vid tidpunkten för sagans slutliga fixering uppfattades som relevanta för den tid de skildrar, dels att de kan återspegla företeelser vid tiden för själva nedtecknandet. Vidare är en saga eller en annan berättande nordisk källa i sina huvuddrag oftast betydligt äldre än sin s.k. tillkomsttid. Upptecknandet av en saga innebär i regel bara slutpunkten för den muntliga traditionen. Man måste ur källkritisk synvinkel även skilja mellan de händelser en berättande källa skildrar och de redogörelser för olika förhållanden och företeelser som kan återfinnas — och som ibland kan verifieras genom andra källor. Det är då delvis frågan om att använda källan som lämning i stället för som berättande källa, även om det gäller ett berättande avsnitt. Tar man som exempel sagornas uppgifter om ämbetstillsättningarna, måste man lämna den rent konkreta händelsen åt sidan. Däremot måste man kunna använda beskrivningen av hur själva tillsättningsförfarandet fungerade. Man kan därför inte med Snorresomunderlag godta somhistorisk sanning, att kungen vid ett bestämt tillfälle insatte en bestämd person som jarl. Däremot kan man Cf C Weibull 1921 s 185 ff, O Olsen s 19 ft.

12 med bestämdhet hävda, att ifråga om själva tillsättningsförfarandet berättelsen bygger på traditionens eller Snorres egen erfarenhet av sådana tillsättningsakter, allra senast vid Snorres egen tid. I just detta exempel kan sagans uppgift dessutom i stort verifieras genombestämmelsen omjarltillsättning i Hirdskraa. Ett annat exempel är kristnandet. En enstämmig sagotradition uppger att de norska fylkena kristnades genombeslut på ting, sammankallade av olika kungar. Även om man inte heller här kan tillkänna de olika episoderna historiskt värde, måste deras skildringar av principerna för kristnandet tillmätas betydelse. Det är alltså frågan om en ytterst svår balansgång mellan källornas uppgifter och historiska värde. De berättande källorna är inte enhetliga och kan därför inte behandlas efter en låst princip. Man måste ha svårigheterna —och möjligheterna —klara för sig och arbeta med de olika källuppgifterna var för sig, utan att i förväg vara låst åt någotdera hållet. Hela denna diskussion, som här bara ytligt har berörts, måste därför mynna ut i konstaterandet, att de aktuella historiska källornas värde inte kan besvaras kategoriskt utan måste avgöras från fall till fall beroende på både frågeställningen och karaktären av det aktuella källbelägget.

13 II. Biskoparna, biskopsdömena och de svenska landen 1. INLEDNINGOCH BAKGRUND: FOLK, LANDOCHBISKOPSDÖMEN BLANDDEGERMANSKA FOLKEN a) De germanska folken Germanernas kristnande är historiskt sett ett av resultaten av mötet mellan den antika kulturen i länderna kring Medelhavet och den del av den europeiska världen, som från århundradet före Kristus började öppna sig för romarna. Den kristna missionen bland de nordiska folken är en mycket sen utlöpare av denna konfrontation mellan två skilda kulturella och historiska sammanhang. Tidigare forskning har ganska oreflekterat fäst benämningen ättesamhälle, stamsamhälle o. dyl. på de germanska samhällsbildningarna från romarrikets tid och framåt. Idag är dessa begrepp knappast självklara och är framför allt så svävande, att de i och för sig inte säger mycket om de faktiska samhällspolitiska och sociologiska förhållandena. Sådana företeelser somätt, stam, familj spelade säkerligen en betydande roll, men hur samhällsskicket rent konkret, politiskt, juridiskt och ekonomiskt var uppbyggt, vet vi i praktiken mycket litet om. Inte heller vet vi vad t.ex. ätten och stammen konkret innebar, åtminstone inte särskilt detaljerat. Det är viktigt att ha dessa reservationer klara för sig.

14 De germanska folken, stammarna och familjerna saknade delvis under folkvandringstiden fast landområde. Folkvandringstiden var emellertid ett långt utdraget skeende, som inte heller inföll samtidigt för alla germanfolk.' Samtidigt torde det vara klart att de germanska folken —och kanske också i viss utsträckning stammarna inom samma folk —var enheter, som tydligt avgränsade sig från varandra. Detta blev också den naturliga utgångspunkten för den kristna germanmissionen. De germanska folken blev ett efter ett den kristna kyrkans missionsobjekt. Kyrkan sände sina missionärer, en efter en, till de skilda hedniska folken. b) Missionärer och biskopar blandgermanfolken De kristna missionärerna sändes ut för att verka bland ett eller flera bestämda germanfolk eller stamgrupper. Den fasta anknytningen mellan missionären och hans missionsobjekt blev den fullmakt, som missionären utrustades med. Missionärerna knöts härigenom till bestämda folk och folkgrupper, vilket ett stort antal exempel ur missionshistorien kan konkretisera: Willibrord hos friserna, Ansgar, som sändes ut till ”omnibus circumquaque gentibus Sueonum siue Danorum nec non etiam Slauorum . . Bonifatius, som ofta kallas Tysklands apostel, sändes av Gregorius II till folken i och kring Thiiringen och Hessen. Senare ordinerades han genom en ny påvlig fullmakt som missionär bland frankerna och slutligen friserna. Gränsen mellan missionär och biskop var i praktiken flytande. Missionären vigdes ofta till biskop för det folk, där han missionerade.-'’ Härigenomkombiskopsämbetet i missionsområdena att bindas till ett eller flera folk: Samma folk, som utgjorde biskopens missionsobjekt, och som i regel räknades upp i ordinationsbrevet. De skandinaviska folkens missionär, Ansgar, blev biskop för samma folk, med säte i Hamburg. Augustinus blev anglosachsarnas biskop i Canterbury, Willibrord blev frisernas med säte i Utrecht och Bonifatius blev biskop i Mainz för de folk, för vilka han ordinerats som missionär. Till problematiken kring det germanska samhället se fr a sammanställningarna 9 ff, 50 ff, 159 ff, 199 ff, Tunberg 1928 s 9 ff, Äqvist s 39 ff med hänvisningar. Bara vissa exemplifieringar anförs här ur källmaterialet, eftersom de fakta, som ligger till grund för den summariska framställningen, är väl kända. Till det följande cf Ericsson s 8 f. - ST I, 3—4. Om Willibrord och hans kontakter med Danmark Seegriin s 14 ff Källproblematiken kring de aktuella diplomen är invecklad, se till detta komm i ST I. Omprinciperna för kristnandet se Pirinen 1968 s 173 ff. Cf nedan 2 a. - b Cf Ericsson s 8, Pirinen 1968 s 177 f, 194 ff. hos Holmbäck 1919 s 7 ff, Bolin 1927 fr a s

15 Detta är bakgrunden till att biskopsdömet komatt knytas till folket som kollektiv. Detta är mycket tydligt inte minst i England. ÄnnuWilliam av Malmesbury* och den anglosachsiska krönikaiT* benämner de engelska biskoparna dels efter deras biskopssäte, dels efter det anglosachsiska folk, som utgjorde biskopens missionsområde och biskopsdome: Västsaxarnas, östanglernas, mercianernas m.fl. biskop eller episkopat. Missionären blev det germanska folkets biskop. Detta faktumåterspeglas även i beteckningen lydbiskop, av anglosachsiska leod-, fornnorska Ijod- eller ly()-, som betyder folk- (biskop). Lydbiskoparna blev ärkebiskopens suffraganbiskopar hos de olika folk, som tillsammans utgjorde ärkebiskopsdömet.’’’ Germanfolkens fasta bosättning jämte andra faktorer, bl.a. direkta ingripanden från kyrkoorganisationens och centralmaktens sida**, medförde, att folkbiskopsdömet utvecklades till ett biskopsdöme med fast landområde och med mer eller mindre klart utstakade topografiska gränser. Denna utveckling öppnade också dörren för en delning av äldre biskopsdömen i flera eller för justeringar av det dittillsvarande systemet. Trots detta stod av allt att döma anknytningen mellan biskopsdömet och den germanska statsbildningen i regel kvar. Som vanligt är England ett lättillgängligt exempel. Efter missionstiden med de olika gammalanglosachsiska folken som missionsobjekt, kom de anglosachsiska landen och kungadömena att bilda särskilda biskopsdömen.' I ■’ Willuun of M.xlmcsbury 2 s 147: ”De Episcopis Orient.ilium Anglorum”, s 156 f: ”De Episcopis Wintoniensibus. Age nunc, quia episcoporum C.intuariensiuni et Rofensium, Orientalium S.axonum et Anglorum... Ac prinium pro ratione propositi offerunt se Westsaxones, quibus primo fuit episcopiis unus in Dorccstra . . .”. 3 s 244: Wilfred ”. . . qui totius Nordanimbrorum regionis erat episcopus ”Pontificatus Mertioruni” osv. ' ASC 625: ”Her Paulinus fram lusto |)am arcebisceope w.x-s gehadod (= vigd) Nor|)anhymbrum to bisceope.” 634: ”... eac her Birinus bodade arrest Weast Seaxum fulluht. under Cynegilse cininge. Se Birinus com jiider be Honorius wordum |)es papan. be fiarr wes biscop o|i his lyfes ende.” 801, 1043 (hskr E: 1042): ”Stigant preost wars gebletsad to biscp. to Eastenglum.” 1058: ”. . . hadode yEgelric mo. art Xpes cyrcean to b. to SuAseaxum . . .” s 329 m fl exempel. Taranger 1890 s 60, 226 f, Fritzner 2 s 574, Maurer 2 s 44, Thors s 46 f, Pirinen 1968 s 194 ff. Fornnorska ly()r, gammalanglosachsiska leod, gammalfrisiska liod (nytyska Leute) osv betyder rent allmänt folk — Fritzner 2 s 574. Cf Thors s 46 f. “ Ett bra exempel är Bayern. Nottarp s 121 ff, fr a 131 ff. ’ Taranger 1890 s 57 f, Barlow s 162 f. ”. 4 s 277 f:

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=