90 sachsisk mark. Det engelska hundaret kan inte beläggas före 900talet,-® Kontinentala förebilder eller motsvarigheter, i första hand romarnas centuria, har säkerligen samband med det anglosachsiska och nordiska hundaret.-* I Norden finns av naturliga skäl inte så gamla belägg som i England, eftersom skriftliga källor är betydligt yngre i Norden. När det gäller tunan —engelska -ton —kan denna i princip vara äldre än vad hundaret tycks vara —och ändå knyta an till hundaresorganisationen. c) Hundareoch tunai England Den engelska hundaresorganisationen under tidig medeltid finns utförligt belagd i Domesday Book. Vid tiden för erövringen var anglosachsiska shires enligt källmaterialet uppdelade i hundreds.-- Denna organisation sträcker sig åtminstone tillbaka till 900-talet — äldre belägg har inte kunnat finnas. Oavsett hundaresförvaltningens bakgrund, vare sig den bygger direkt på kontakten med romarna och deras härväsen, eller har tillkommit i samband med vikingainvasionerna, påminner den omsin motsvarighet i svealandskapen. På samma sätt som i Sverige torde den engelska hundaresorganisationen ha haft både en judiciell, beskattningsmässig och militär funktion.-'* Det engelska hundaret tycks enligt källorna ha uppkallats antingen efter ett speciellt distrikt, identiskt med hundaret, efter mötes- och samlingsplatsen i hundaret eller efter sin huvudgård, mansio. Det sistnämnda bruket är inte minst intressant.-^ Hundaret kunde stå såväl under förvaltning av enskilda stormän som av kungen. Inom den engelska forskningen skiljer man följaktligen mellan privata och kungliga hundare.-^ Som förklaring till detta kan man möjligen tänka sig, att den kungliga egendomen vid sammanslagningar av äldre småkungadömen inte utan vidare övergick till den gemensamme kungen utan stannade kvar hos aristokratin i ursprungslandet. En jämförelse mellan England och Svealand är naturlig. Flera forskare har mot bakgrund av de stora likheterna fört fram tanken, att -® OAndersson 1934 s XVI ff, Cam 1944 s 79 f, 89. -' Se till detta problem främst Söderlind HT 1968 s 120 ff, 144 ff. -- Till detta O Andersson 1934 fr a komm s XVI ff, 1939, Cam 1930 s XIII ff, 9 ff, 1944 s 64 ff. Cam 1930 s IX f, XIII ff, 9 ff. En mängd forskningar har i övrigt utförts kring hundaresindelningen. Se fr a Tunberg 1911, Söderlind HT 1968, Hafström KL 7 sp 74 ff med hänvisningar. Andersson 1934 s XXVI ff. Söderlind HT 1968 s 149 f. Cam 1930 s 137 ff, 1944 s 84 ff, 94 ff. Beträffande privata hnndarcn i Sverige kan erinras om runstenen som berättar om ”Jarlabanke, som ägde hela hundaret”. Se Rosén 1962 s 127.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=