65 kristnandet av Hälsinglands och Norrlands invånare är Adams berättelse om biskop Stenfi. Sverresagan låter den norske kungen uppsöka hälsingarnas ting 1178, vilket skulle vara mer än hundra år senare. Vid denna tid framstår folket vid tinget som kristet.'* Arkeologiska lämningar, tidiga kyrkobyggnader och runstensfynd, främst vid Tuna, pekar också på ett tidigt kristnande ungefär samtidigt med svelandskapens i söder.-’’ Vissa omständigheter, bl.a. Hälsinglands intima bundenhet till Olavskulten i Trondheim, har ibland fått utgöra grogrund för tanken på ett betydande norskt eller engelskt-norskt inflytande vid kristnandet.*’ I Hälsingland —och det dåvarande Storhälsingland' —uppfördes tidigt kyrkor på de viktigaste platserna, kungsgårdar och handelsoch tingsplatser. Kontinuiteten är genom de arkeologiska fynden ovanligt tydlig. Hit hör viktiga centra som Norrala, Söderala, Hög, Tuna och kanske också Forsa. Omfattningen av de äldsta kyrkobildningarna och socknarna är tydligt urskiljbara ännu idag, inte bara genom kyrkornas ålder och karaktär. Särskilt är området Hög-Tuna intressant, bl.a. genom att kyrkorna ligger bara drygt tre kilometer från varandra —vilket kan innebära att Hög och Tuna en gång hörde samman. Själva kyrkobyggnaderna kan förklaras med vattensänkningen, som medförde att handelsplatsen flyttades närmare kusten: Först från Hög till Tuna, sedan till det medeltida Hudiksvall och slutligen till det nuvarande. Kanske fick kastaltornet vid Tuna kyrka tillsammans med en enkel kastal längre åt norr utgöra ett skydd för själva Hög, medan kyrkorummet är sekundärt. Om Hälsinglands skeppslag har utgjort de äldsta socknarna har de snart uppdelats i mindre enheter. Under medeltiden från 1200-talet och framåt utgör de forna landen Alir och Sunded på samma sätt som i andra landskapskyrkor var sitt kontrakt, där huvudorten under högmedeltiden blev Bollnäs respektive Forsa.** Som i andra liknande fall har olika forskare utan egentliga källbelägg fört framen lång rad hypoteser och teorier kring kristnandet.** * övers i SLL 3 s L f. Strömbäck STF 1965 s 35 ff. Se främst de arkeologiska uppgifterna i ATA Aktarkivet Hälsingland på resp ortsnamn. Cf även de arkeologiska sammanställningarna hos K B Westman STF 1942 s 69, I Jonzon Hälsingland 1944 s 121 ff, 1958 s 147 och 1963 s 8 ff. Se även SLL 3 s LIII. Om Hälsingtuna kyrka dessutom Swartling 1960, om Högs I Jonzon 1963. Intressant är ur historisk synpunkt också stavkyrkomotivet på bonaden från Skog i Hälsingland —se Salvén 1923 fr a s 57 ff. * Se fr a B G Jonzon s 9 ff, Hjärne 1901 s 17 ff, Ahnlund 1933 s 82 ff, SLL 3 n LIII f. ' Tunberg Fornvännen 1937 s 337 ff. « InltillSLL3sXCVII. 5 J. A. Hellström
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=