18 Med detta sammanhänger en bestämmelse i Grägäs från 1056—72, där folket förbjuds att köpa mässor eller begära förrättningar eller kyrkovigningar av präster resp. biskopar, som inte är lärda i latin, alltså från en annan kyrka än den romerska. Liknande notiser finns också i berättande källor.® Som bestämning till biskoparna står i Grågås orden huart sem l)eir eru ermskir ^eÖu girzkir och liknande uttryck i de andra källorna. Dessa bestämningar har givetvis vållat diskussion om biskoparnas ursprung.’ Bestämmelsen i Grågås får ses i samband med upprättandet av suffraganbiskopsdömet under Hamburg, och vänder sig följaktligen mot rådande förhållanden på Island. Enligt Hungrvaka återgår den på ett brev från ärkebiskop Adalbert till Island. När det gäller Island finns det alltså ett visst stöd för antagandet, att de nordiska länderna fått tillfälliga besök i äldre tid av biskopar, som kan ha saknat ordination. Mot detta kan man dock invända, att antagandet om besökens tillfälliga karaktär grundar sig på bristen på källor från andra kyrkosamfund än det romersk-katolska. Den bild de bevarade källorna ger av dessa biskopar, kan därför vara missvisande. Slutligen kan i detta sammanhang också nämnas ett diplom, som återges av Adamav Bremen i ett scholion. I detta brev, som kan hänföras till 1060-talet, klagar påven Alexander II hos kung Harald av Norge över biskopar, som gentemot den romerska kyrkans privilegier kommit till den norska provinsen vigda mot penningar eller helt utan vigning. Biskoparnas ordinationsland anges vara England eller Gallien.® Ermskir Petrus oc Abraham oc Stephanus.” (Kap 8 s 25). Se även Byskupa sögur s 6 ff, Annales regii 981 ff, Isländske annaler s 104 m fl. Helgason s 27 ff, 51 ff, Kolsrud s 128, Einarsdottir s 13 ff, fr a not 3. ® Grägäs III (Skälholtsbok) s 24: ”Ef byskopar koma wt hingat til landz .vfta prestar |)eir er xigi eru larrfiir aa latinu tungu. huart sem [)eir eru ermskir arlSa girzkir. ok er mönnum Rétt att hlyÖa aa titSir |)eirra ef vilia. Eigi skal kavpa tibir at peim. ok einga l)ionostu at peim piGGia. Ef malSr la;tr pann byskop vigia kirkiu efta byskopa börn er a:igi aa laatinu tungu Ixrör. ok werfir hann sekr of l)at .iij. Mörkum wiö penna byskop er her er a^r . . .” Viktiga notiser i sammanhanget finns också i Islendingabök —ovan not 5 —och i den senare Hungrvaka, som bygger på äldre källor. Till detta, se M M Lärusson 1960 s 23 ff och nedan med not 7. ’ Se fr a M M Lärusson 1960 s 23 ff. Ermskir har sedan gammalt tolkats som armcnisk, girzkir som grekisk. Lärusson menar, att termerna sannolikt åsyftar Ermland i Balticum resp Gårdarike. Båda dessa länder i öster ligger ju f ö ännu närmare de svenska landen än Island, vilket öppnar vissa möjligheter. Cf ovan med not 5 och 6. Se även nedan not 9. ® Cf MMLärusson 1960 s 23. Cf nedan III 2 e med not 35—38. ^ Adam Schol 69 (70): ”... quod episcopi vestrx provincix aut non sunt con-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=