148 Liksomnär det gäller privata rättsböcker, nedteckningar av landets lag, fanns det kyrkliga nedteckningar och excerptsamlingar av mer eller mindre privat natur, som återgav gällande kyrklig rätt, tillkomna i rent praktiskt syfte. De ovan berörda källorna från Skarastiftet, som av allt att döma var just samlingar av detta slag, är sena, troligen från början av 1300-talet. De utgör trots detta exempel på, att kyrkans ledare på olika sätt försökte göra sammanställningar av kyrkorätten. Genomidentifikationen av biskopens döme med lagsagan är det naturligt, att kyrkans lag kom att ingå i landets. Det var nödvändigt att de kyrkliga påbuden blev en del av landets lag för att biskopen skulle kunna få gehör för sina krav. Detta innebär, att de äldsta spåren av biskopens domsrätt i Sverige återfinns i landskapsrätten'”. Kyrkoorganisationens strävan att genom landstingsbeslut få bestämmelser i kyrkliga frågor intagna i landets lag utgör en viktig del av både den svenska kyrkohistorien och rättshistorien. Resultaten av dessa ansträngningar kan idag utläsas i kyrkobalkarna.'*- I detta sammanhang kan man nämna den intressanta upplysningen i västgötalagens biskopslängd, att först den fjärde biskopen, Stenfinn, fick sitt biskopsdöme, Västergötland, till en rätt lydnad:'-^ De kyrkliga bestämmelserna i den nordiska tings- och landskapsrätten är i princip att se som resultatet av förhandlingar mellan biskop och landsting.^* De var ursprungligen inte avgränsade till en speciell balk, vilket framgår av flera nordiska lagar, bl.a. av GL och delvis VgL I. Införandet av särskilda kyrkobalkar är resultatet av försöken att skilja den kyrkliga rätten från landets övriga lag. I det följande skall kortfattat biskopens strävan att få kyrkans lag att bli en del av landets konkretiseras och exemplifieras. Det är frågan om ett urval, som långt ifrån kan göra anspråk på fullständighet. Cf Ericsson s 117 ff. Om kyrkobalkarna, se i första hand Sjögren 1904 s 125 ff, Hafström 1964 s 38 ff, Ericsson s 41 ff, Gallen KL 10 sp 2 f, Strandberg KL 9 sp 682 ff och komm till SLL. «•“' VgL IV 16:4. Cf nedan, fr a V 4. Cf även Ambrosiani KÄ 1902 s 19 ff, Joys s 67, 79 ff. PiriKL 1 sp 620 f, Wessén 1965 s 21 f. nen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=