31 material av värde — som tyvärr uteslutande ser förhållandena ur Hamburgs synvinkel —ger oss bilden av kyrkorättsligt helt normala biskopsordinationer och vigningar för bestämda dioceser, också under missionstiden i Norden. För ett närmare studium av missionen från England och andra kyrkor utanför Hamburg-Bremen saknas material, vilket kan reducera allmängiltigheten av de slutsatser, som ovan dragits. Adams osäkerhet jämte denna brist på källor när det gäller åtskilliga av de första biskoparna i Norden ligger till grund för den äldre forskningens e sz7ent/o-slutsatser. Samma materialbrist har också tvingat kyrkohistorikerna att vända sig till tvivelaktiga källor, som därmed tillmätts ett värde, som inte är motiverat enligt historiskkritisk syn. Detta innebär inte, att biskopens verksamhet i äldsta tid inte kan ha varit av mera tillfällig och primitiv karaktär än senare. Diskussionen ovan kring hirdepiskopatet betyder inte heller, att kungamaktens betydelse i sammanhanget förminskas. F.ö. återger de kyrkliga källorna den kyrkliga intentionen: Ordination för fasta biskopsdömen. I praktiken kan förhållandena ha varit annorlunda. Det är också mycket sannolikt, att den nordiska stiftsorganisationen genomgick stora förändringar under missionstiden. Den bild, som 1200-talskällorna ger av den kyrkliga organisationen, sedan läget börjat stabiliseras, är delvis en annan än den man möter i källorna från 1000- och förra delen av 1100-talet. Denna utveckling innebär emellertid inte, att de nordiska länderna plötsligt organiserats upp i kyrkligt avseende. I stället var den nordiska kyrkoorganisationen resultatet av en successiv utveckling. Denna kännetecknades bl.a. av en uppdelning och avspaltning av större biskopsdömen i mindre och troligen också av omflyttningar av biskopssäten mellan olika orter, innan den högmedeltida stiftsorganisationen tagit form. Från äldsta tid genom hela medeltiden växer den kyrkliga organisationsapparaten vidare. Stiften blir flera allteftersom fler folk och stammar antar den kristna kulten. Genom upprättandet av ärkebiskopsdömena i Lund, Nidaros och slutligen Uppsala 1164, kom samtidigt missionen och kyrkoorganisationens uppbyggnad att mera direkt styras inom de nordiska länderna. En fråga som ovan inte kunnat få någon utförligare plats gäller problemen kring de äldsta biskopssätena och principerna för deras upprättande. Detta frågekomplex hänger nära samman med förhållandet mellan biskopsdömena och de nordiska landen och tingen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=