70 kop verkligen kom till Hälsingland och där upprättade ett biskopssäte. Stenfi behöver aldrig ha kommit fram till sin destinationsort. Hälsingarna kanske aldrig tog emot honom, även om lämningar ger belägg för ett tidigt kristnande. Adams notis är ett stöd för tanken på en biskopskyrka i Hälsingland, men har ingen bindande beviskraft. De två 1100-talsdiplom, somomnämner Hälsinglands biskopsdöme, förlorar inte i värde genomatt deras uppräkningar felaktigt interpolerats i äldre källor. Trots bl.a. Dreijers ansträngningar att bevisa motsatsen-^ framstår uppräkningarna i dessa äldre handlingar som lättupptäckta och anakronistiska förfalskningar. Även om de båda anförda diplomen vid ett första studium kan tyckas vara verkliga belägg för ett biskopsdöme —episcopatus, cedesia — i Hälsingland, hämtade från kyrkliga arkiv på kontinenten, måste en alternativ tolkning hållas öppen. Som framgår av bl.a. Rimberts krönika finns liknande uppräkningar som avser folkslag och inte biskopsdömen. Även omdiplomen gör anspråk på att verkligen återge den kyrkliga organisationen och ärkebiskopsdömets omfattning måste man ha klart för sig att de kan bygga på äldre källor och diplomsom räknar upp folk och folkslag på samma sätt som t.ex. Rimbert. Dessa folk kan sedan med ett enkelt grepp —genom tillägg av episcopatus respektive ecclesia i de yngre diplomen —ha förvandlats till ett eller flera biskopsdömen, utan att denna omvandling haft någon motsvarighet i verkligheten, vare sig detta skett genomokunnighet eller medvetet. Det finns inte heller belägg för att alla de uppräknade biskopsdömena verkligen var dioceser vid denna tid. Förutom Hälsingland är Skridfinland och i viss mån också slavernas land osäkra biskopsdömen. Uttrycket omnium septentrionaliurn parcium kan också tyda på möjligheten av att bestämningen ecclesia kan vara sekundär och att uppräkningen i själva verket avser folkslag. Å andra sidan kan denna vaga formulering också vara ett försök att hålla dörren öppen för införlivandet av nya biskopsdömen i Hamburgs metropolitvälde i takt med missionens utbredning åt norr och öster. Det är dessutom tänkbart att uppräkningarna i diplomen bottnar i ett beroendeförhållande till bevarade ordinationsbrev från äldre tid eller på andrahandsuppgifter om sådana, t.ex. Adams. Det är därför fullt möjligt att omnämnandet av Hälsingland återgår på Adams berättelse. Kanske fanns samma ordinationsbrev, som Adam kan ha haft tillgång till, fortfarande med i bilden. I så fall medför inte diplomens vittnesbörd något nytt utöver Adams krönika. Det är också antagligt. Dreijer 1952 s 23 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=