95 delbart angav en bestämd plats bland andra existerande tunagårdar. En tänkbar förklaring till denna omständighet är just att det gällde kungens eller någon privatägd större tunagårdd'* Det finns alltså visst stöd för arbetshypotesen att vissa större tunor var gårdsanlägningar som ingick i kronan och förvaltades av kungens ombudsmän inom hundaret och skeppslaget. Andra tunagårdar kan som hundarets huvudgård möjligen ha ägts av enskilda stormän, som t.ex. den Jarlabanke, som enligt runstenen skall ha ägt Vallentuna hundare. Tunagårdarnas funktion skulle då ha sammanhängt med rättsförvaltningen, ledungen, skatteuppbörden m.m. Man har ibland gjort gällande, att tunan fungerat som handelsplats och central kultplats, efter kristnandet som hundareskyrka. Det bästa stödet har denna teori —eller dessa teorier —i parallelliteten med det engelska I sä fall är det helt naturligt dessa mera framträdande systemet. tunagårdar som bl.a. som sockennamn bevarats till eftervärlden. e) Tunaoch Upsalaöd Om vissa tunagårdar varit kungliga förvaltningscentra för i första hand ledungs- och rättsförvaltningen kommer också husabyn in i bilden. Sedan gammalt har denna uppfattats som en anläggning av hus och bodar för kungliga skatteinkomster, ledungsmaterial o. dyl. Aktuella begrepp i detta sammanhang är Upsala öd och Upsala bod'' kungens förvaltningsmassa. Det har sedan gammalt antagits att denna utgjordes av husabyar och en del andra gårdar. De husabyar från äldre medeltid som kunnat identifieras är emellertid inte särskilt många. Spelar man med antagandet, att vissa tunor tillhört Upsala öd, blir läget radikalt annorlunda. Det framgår tydligt av kartan bild 3, att Uppsala ligger centralt i förhållande till de tunalokaler som kunnat identifieras. I direkt anslutning till Uppsala ligger den relativt stora anhopningen av tunaplatser i mellersta och norra Uppland. Strax i S och SO finns ytterligare ett område med många tunaplatser, från Sigtuna och österut. I V och SV ligger alla tunorna i gränsområdena mel44 b " Cf Ambrosiani Fornvännen 1969 s 339 dar möjligbeten, att ”gårdar tillhöriga en högre socialgrupp, avspeglad i rika arkeologiska fynd”, tagits i anspråk vid kyrkoorganisationens genomförande, namns som förklaring till tuua i sockennamn. F Cf nedan III 1 c, III 2 a, III 3 b, d. Om Husabyn fr a Steiness NHT 1955— 56 s 1 ff. Se äve Snorre, S Lindqvist 1936 s 213 f. Cf nedan III 1 c, III 4 b, IV 3 b. Se även Henrik Schiick 1914, Lönnroth 1940 s 42 ff, Rosén 1949 s 7 ff, 71 ff. Andra; 1960 s 35 ff, 63 ff, 85 ff, Hafström KL 9 sp 10 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=