62 J. Gallén Florensdokumentets Tuna somen rest från ett tidigare skede. Biskopsstolen skall vid tiden för källans tillkomst redan ha flyttats från Eskilstuna till Strängnäs.^'* Ibland har man också —liksom när det gäller Skara och Husaby —försökt se Strängnäs och Tuna som centra för tysk respektive engelsk mission. Förutom på Eskilslegenden och Florensdokumentet har man också grundat tanken på Tuna som biskopsdöme på tidiga kristna arkeologiska fynd från Rekarnebygden. Redan 1915 publicerade S. Lindqvist på grundval av detta material avhandlingen om ”Den helige Eskils biskopsdöme” — en diskutabel titel. Argumenteringen där är den, som i korthet här antytts. Lindqvist har fått många efterföljare. Det finns emellertid inte ett enda hållbart källbelägg för existensen av ett Tunastift i Södermanland. Närkediplomet kan aldrig utgöra stöd för ett sådant antagande. Det arkeologiska materialet är ur kyrkohistorisk synvinkel ytterst värdefullt, men säger ingenting om något biskopsdöme. Eskilslegendens uppgifter är inte heller användbara. Den enda källa med anknytning till Eskil, som kan tillmätas historiskt värde. Knutskrönikan, omnämner inte något biskopssäte i Tuna. Florensdokumentets Tuna kan mycket väl avse någon annan tuna.^’ Även om den här omnämnda civitas skulle tolkas som Eskilstuna, kan det mycket väl vara de faktorer, som resulterade i Eskilslegenderna, som fått ett tidigt nedslag i dokumentet utan att därför någon civitas Tuna behöver ha existerat. Redan före 1185 var faktiskt Eskilskulten så fast, att en kyrka i Tuna byggdes åt detta helgon.^- Detta betyder inte, att ett biskopssäte i Eskilstuna inte kan ha existerat. Det innebär bara, att de argument, som förts fram som stöd för en sådan tanke, inte är historiskt hållbara. Möjligheten att traditionen om Eskil på denna punkt har verklighetsunderlag måste hållas öppen. Men alla tankar om det eventuella Tunaepiskopatet är helt hypotetiska. Att påstå att Eskilslegenden helt saknar historiskt underlag vore alltså att gå för långt. Notisen i Knutskrönikan måste anses som belägg för att Eskil verkligen existerat. Legendtraditionens anknytning till Strängnäs och Tuna som Södermanlands två huvudorter vid denna tid kan också vara historiskt riktig. Denna anknytning torde dock för legendens del vara verkan och inte orsak, eftersom existensen av Strängnäs biskopssäte och de rikliga kristna fornminnena i Tuna vid «« Gallén FHT 1958 s 12. Nedan Tuna-exkursen. Cf Dreijer 1953 s 53 f, Kumlien HT 1962 s 274 f. Cf nedan III 3 d med not 27. ®- KB Westman 1915 s 180 f, Schmid Scandia 1931 s 107.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=