82 landskapsbiskopsdömen fem: Västergötland, Östergötland, Södermanland, Västmanland och Uppland. Förutom dessa huvudlandskap har i flera fall angränsande lagsagor och landskap tillhört biskopsdömet. Både före och efter 1164 kan förändringar av diocesindelningen beläggas. Efter 1164 tillkom två biskopsdömen, Finland och Värend (Småland. Tiohärad), det senare troligen genomdelning av Linköpings stift. Hela denna utveckling var inte slut förrän mot mitten av 1200-talet. Det är därför riskabelt att i alltför stor utsträckning se förhållandena under 1000- och 1100-talen utifrån hög- eller senmedeltida utgångspunkter. Samtidigt bör påpekas, att begreppet landskapskyrka, som ibland använts, inte nödvändigtvis behöver innebära, att diocesen omfattade ett enda landskap. Det kan lika gärna vara frågan omett stift, som omfattade två eller flera landskap/lagsagor. Det är inte den absoluta överensstämmelsen, som är avgörande. Det viktiga är att stiften kom att omfatta hela landskap och lagsagor, så att stiftsgränserna i princip följde landskapsgränserna, även om mera än ett landskap ingick. Mot denna bakgrund kunde samme biskop komma att stå i bsroendeställning till flera landsting ifråga om stiftets förvaltning, t.ex. Linköpingsbiskopen (Östergötland, Gotland), Uppsalabiskopen (Uppland, Hälsingland). Att landskapen blev biskopsdömen innebär, att lagsagan som helhet uppgick i biskopsdömet och att stiften bestod av landskap, ett eller flera. Ett annat fenomen är den flyttning av biskopssäten, som sannolikt ägde rum i några fall. Att denna flyttning verkligen ägt rum torde med bestämdhet kunna beläggas i fråga omSigtuna-Uppsala och Uppsala-östra Aros. I övriga fall är det mer eller mindre starka skäl, som talar för sannolikheten av att flyttningen varit en historisk realitet. I ytterligare ett par fall är emellertid sannolikheten hög för att flyttningar verkligen ägt rum. Om orsaken till dessa förflyttningar av biskopssätena kan man bara hypotetiskt uttala sig. En sannolik möjlighet är att biskopssätet innan landet-landskapet formellt blev kristet måste förläggas till annan plats än landstingsplatsen. Först sedan landstinget antagit den kristna kulten fanns förutsättningarna för placerandet av biskopskyrkan i anslutning till landets centralpunkt: Landstingsplatsen. Man har ofta tänkt sig, att denna dessförinnan samtidigt var landets centrala kultplats. Innan landskapet var kristet genomtingsbeslut var den kristna kyrkan beroende av stöd från enskilda stormän, i första hand kungen. Det är därför tänkbart att biskopssätet först placerats i anslutning till någon kunglig gård. Sedan kristendomen blivit landets officiella kult har det flyttats till landstingsplatsen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=