2 Frågan om relationerna mellan biskop och samhälle är därför ett delproblem inom ett större problemkomplex: Relationerna mellan kyrka och samhälle i tidig medeltid. I denna undersökning får biskopen som kyrkoorganisationens främste företrädare bli brännpunkt och utgångspunkt för denna omfattande fråga. b) Biskopen Alltifrån äldsta missionstid fram till reformationen var biskopen kyrkoorganisationens ledare i Norden. Han var stiftets, diocesens, överhuvud. Han hade —speciellt före inrättandet av domkapitlet — huvudansvaret för biskopskyrkans, sockenkyrkornas och den kyrkliga egendomens förvaltning inom stiftet. I sin förvaltning var han bunden av kyrkans rätt. Den kyrkliga rätten var till stor del, inte minst när det gäller biskopsämbetet, teologiskt motiverad. Biskopen under kyrkans lag, som den kanoniska rättens främste representant i Sverige, ställdes i det nordiska samhället inför stora problem. Å ena sidan hörde han hemma i den kyrkorättsliga hierarkin. Ä den andra var han insatt i ett samhälle, som var uppbyggt och fungerade efter helt andra principer. Konfrontationerna och de anknytningspunkter som fanns mellan kyrkans rätt och det svenska samhället fick härigenom en konkret brännpunkt i biskopens ställning, funktion och ämbete. c) Landskapssamhället Vi känner bara delvis det svenska samhällets uppbyggnad och funktion i tidig medeltid. Ordet landskapssamhälle används här för att uttrycka det faktum, att Sverige under 1000—1200-talet bestod av land och landskap med långtgående självständighet och självstyrelse, i frågor av social, politisk, rättslig, kultisk, militär och ekonomisk natur. På dessa punkter kom därför kyrkan och biskopen att konfronteras med det svenska landskapets (landets) förvaltning, rättstradition och organisation. I problemställningen ligger inte a priori ett motsatsförhållande. På vissa punkter är motsättningarna mellan kyrka och samhälle uppenbara, medan det i andra fall finns påtagliga anknytningspunkter. När det gäller termen landskapssamhälle som beteckning på den aktuella samhällstypen i Sverige, måste man ha klart för sig, att det från början starkt decentraliserade landskapsförbundet så småningom växte samman till ett alltmer homogent rike. Landskapssamhället är därför inte en absolut storhet för den tid undersökningen omfattar. Det förändrades gradvis under seklernas lopp. Ibland används i det följande ordet land, ibland ordet landskap, vilket kan synas inkonse-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=