181 fande biskopstillsättning. ögL talar om stafs ho ok stols i samband med dråp av bryte och hedersbot,-^ Här avser staf oc stol biskopens förvaltningsegendom på samma sätt som Upsala öd — Upsala ho — kungens. Stafs oc stols ho nämns också i biskopslängden i VgL IV. I Valdemars JylL talas om konungs och hiskops mäns ho. Bo betecknar givetvis ett godskomplex.-''’ Uttrycket finns även i en äldre version av UL än den nu bevarade. Citat ur denna ”Sveriges Lagbook, som tå brukades i Upland” har bevarats av Olaus Petri. Enligt detta utdrag tar i första hand de efterlevande barnen hand om arf och örf om svensk präst dör. Dör däremot utländsk präst, tar biskopen arf och örf. Om detta avser biskopens privatgods eller förvaltningsegendom är en ren tolkningsfråga. Om svensk biskop dör, får hans barn eller ätt arf och örf. Dör utländsk biskop, ”ståndi arf och örf under Staf och Stool”.-*' Det av Olaus Petri citerade lagstället återfinns inte i UL. Detta talar för att vi här har att göra med ett mycket gammalt uttryck. Ytterligare stöd för detta är termen arff och örff i samma lagställe, likaså från den muntliga lagsagans tid. I den bekanta Forsaringsristningen —som i regel dateras till början av 1100-talet —finns en bestämmelse ombötesstraff med två oxar och två ören till staf för första brottet. Vid upprepning gäller bötesfördubbling till staf.-' Med all sannolikhet avser staf biskopens förvaltningsmassa-^, och motsvaras då av kungens kronär** Det är troligen fråga om en förkortningav staf oc stol. Också i en del senare medeltida källor kan staf oc stol beläggas.'*' :{() ÖgL Dr 14 —ovan 1 c med not 34. Nedan med not 33—37. VgL IV 16:7 —ovan not 17. Se även JylL 3:7. Till frågan om en eventuell boindelning av tingslagen sc fr a Tunberg HT 1947 s 331 ff. Till detta även Hafström 1949 s 56. SRS 1: 2 s 245. Även hos Wessén 1965 s 50 f. Cf ÖgL J 20:2. I bokstavsskrift: ”Oxa tvisgildan ok aura tva staf at fyrsta lagi . . . en at |)ri?jia lagi oxa fiura ok aura atta staf.” Se vidare inl till SLL 3 s LIV ff, Hafström 1949 s 230 ff. Beträffande tolkningen menar Hafström — s 230 ff — att det är frågan om ett kyrkofridsbrott: En man i förbud har försökt besöka kyrkan och därmed vållat mässfall. Muntligt har dock Hafström reserverat sig för möjligheten, att lagbudet kan avse böter för olaga eder, eftersom lug betyder ed. Också många andra tolkningar har framförts. Beträffande bötesfördubblingen, cf ovan 1 c med not 37, nedan V 3 c, VI 4 f. Cf Hafström 1949 s 238 ff. Inl till SLL 3 s LV, Hafströms 241 f m fl. Tex HL Kk 21: 3, 5. Cf UL Kg 1 nedan IV3 b. Ovan s 179. ■'’* Thors s 51 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=