81 Äbo — vid denna tid politiskt och merkantilt centrum för det s.k. egentliga Finland och för nuvarande Finland — kan beläggas som biskopssäte från c:a 1220. Redan tidigare talas det emellertid om biskopar i Finland. Vi kan inte följa den historiska utvecklingsgången, utan kan på historiskt säkra grunder bara konstatera utvecklingens slutpunkt: Finlands biskopsdöme blir identiskt med Äbokyrkan, inom Uppsala ärkebiskopsdöme.’’” Det är alltså tänkbart, att biskopssätet förlagts till en eller två platser utanför Äbo, före flyttningen hit. Det är i så fall samma mönster som vi eventuellt kan se i Sverige, med biskopssätet på andra platser innan biskopskyrkan byggdes i landets centralort. Den finska kyrkan har fått sitt namn —liksomnuvarande Finland — av ett enda landskap, egentliga Finland. Men när Äbokyrkan möter i källorna omfattar den också landskapen utanför egentliga Finland. Om hela nuvarande Finland från början tillhörde samma biskopsdöme eller om en sammanslagning har ägt rum kan man på grundval av vår kunskap om de aktuella förhållandena inte med någon bestämdhet uttala sig. (iO Genomgången av materialet från 11- och 1200-talet, i vissa fall kompletterat med senare källor, har visat, att de flesta problemen kring de svenska biskopsdömena i äldre medeltid ännu återstår att lösa. Det är sannolikt att det förblir så i framtiden. Men samtidigt kan man i det aktuella källmaterialet möta bestämda biskopsdömen, avgränsade från varandra, och med fasta biskopssäten. Ingenting tyder på att detta förhållande inteskulle vara ursprungligt. Så långt tillbaka vi har skriftliga källor kan vi —låt vara genom en snårskog av legender och traditioner av diskutabelt värde —namnge de äldsta svenska biskopsdömena och biskopsstäderna. Det är därför naturligt att dra slutsatsen, att den medeltida svenska stiftsindelningen måste uppfattas som resultatet av ett långsamt skeende, där vissa mönster möter gång efter annan. Ett utmärkande drag för denna utveckling är främst uppdelandet av äldre biskopsdömen i flera, i takt med missionens och kyrkoorganisationens utbredning. Biskopsdömen, som från början omfattat mera än ett land(skap), sönderdelades i mindre enheter. Ä andra sidan tycks i början av missionsepoken mindre dioceser, som från början kanske bara omfattade en handelsplats under kungligt skydd, successivt ha utvidgats till att omfatta hela lagsagan. När den svenska kyrkoprovinsen upprättades 1164 var antalet Cf Gallén FHT 1938 s 144 ff, Pirincn s 199 ff. Cf ovan Skarakyrkan, Sigtunakyrkan, Uppsalakyrkan, Pirincn s 199 ff. 60 6 J. A. Hellström
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=