160 Omman utgår ifrån att biskopen en gång i Sverige hade lekmannaombud, gick utvecklingen mot ett lösgörande av den kyrkorättsliga ordningen och hierarkin ur landskapssamhället. Prostarna blev biskopens ombudsmän i sina kontrakt, som på vissa håll sammanföll med tingsdistrikt av hundares eller härads storlek. Med domkapitlets inrättande blev ärkediakonen biskopens närmaste underlydande ifråga om den andliga domsrätten. Även från diplomen känner vi biskopens ombudsmän. Det är här främst fråga om prostarna, men även biskopens exactores, som ibland antagits vara hans lekmannaombud. Biskopens ombudsmän uppträder liksomi lagarna på tinget. Prostarna har stor betydelse som uppbördsmän inom ramen för biskopens ekonomiska förvaltning. 30 h) Resultat och sammanfattning Tinginstitutionen var av central betydelse i den tidiga medeltidens nordiska samhälle. Dess funktion inskränkte sig inte bara till rättsvården utan var också viktig i frågor av ekonomisk, administrativ och allmänpolitisk natur. Gränserna mellan olika former av samhällsförvaltning torde f.ö. ha varit mindre markerade än i nutiden. Kungen var vid sin ämbetsförvaltning i stor utsträckning beroende av tinget. Man måste tillmäta tinget som sådant stort intresse när det gäller problematiken kring kultskiftet. Det räcker inte att bara ta upp frågan om tingets kultiska betydelse i förkristen tid. Framför allt är sambandet mellan landets lag och landets officiella kult väsentligt. Huvudvikten vid diskussionen om kristnande måste förläggas till frågan om den nya kultens införlivande med den existerande rättsordningen, vid landens formella kristnande genom beslut på lagtinget. Där blev den nya kulten en del av landets rätt; Kristus är först i vår lag. När kristendomen blev landets, lagens och tingets nya kult, fick detta sina konsekvenser för kyrkoorganisationens framväxt och funktion. Tingsorganisationen och tingsdistrikten blev i stor utsträckning grundvalen för den kyrkliga förvaltningsorganisationen på olika nivåer. Biskopsdömet kom att sammanfalla med ett eller flera fornnordiska land och lagsagor. Biskopssätet och biskopskyrkan förlädes till landets centralort, där landstinget samlades. Biskopens väg till folket gick liksomkungens över tinget. Källorna ger många belägg för hans uppträdande vid lagtingssammankomsterna. Även mindre kyrkTill detta fr a Rosén STK 1940 s 67 ff, Kjöllerström STK 1958 s 205 ff, H Schiick 1959 s 207 ff, 291 ff, KL 12 sp 532 ff. Lunden KL 12 sp 595, Dahlerup 1968 fr a s 287 ff. Till prostens uppträdande på tinget cf DS 316—318.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=