17 tendomen skulle ha funnits på Gotland redan på 800-talet, innan någon biskop enligt vad vi vet idag skall ha bott i Norden. Utgrävningsresultaten utgör emellertid ett alltför klent underlag för bestämda slutsatser.^ Med de arkeologiskt grundade hypoteserna kan man sammanställa den tradition, som bevarats och nedtecknats i Gutasagan, som av allt att döma sammanställts i början av 1200-talet. Här uppges det, att de första biskoparna, som besökte ön, var pilgrimer på Jerusalemsfärd, av obestämd härkomst. Kristendomen skulle ha kommit till Gotland genom köpmännen, och biskoparnas uppgift var att viga de kyrkor, som byggdes.- Eftersom källan är långtifrån samtida är dess historiska värde mycket begränsat. Lika omöjligt torde det vara att dra några säkra slutsatser på grundval av de sagonotiser, som berättar omOlav den heliges besök på ön.'^ För Island vigdes inte någon biskop av metropoliten i Hamburg förrän 1056, enligt vad vi vet genom en enhetlig källtradition. Kristendomen på ön är emellertid betydligt äldre, och blev lagfäst religion genom alltingsbeslut redan omkring år 1000. Den långa tidrymden mellan tingsbeslutet och biskopsstolens upprättande kan i och för sig tyda på influenser från kyrkor utanför den romersk-katolska kyrkans kontroll, såsomden iriska'*, anglosachsiska eller bysantinska. I motsats till Gotland finns det när det gäller Island en relativt bred och samtidigt tidig källtradition, som berättar om biskopar på besök på ön, tydligen från konkurrerande kyrkor. I vad mån dessa biskopar inordnats i den kyrka, varifrån de kommit, framgår inte av källorna. Så länge deras isländska episkopat inte kan inordnas i något bestämt kyrkoorganisatoriskt sammanhang, får de betraktas som biskopar på mer eller mindre tillfälligt besök. Den period i Islands kyrkohistoria, där dessa biskopar hör hemma, är tiden före 1056, då Skålholtsstolen upprättades inomHamburgs ärkebiskopsdöme.^ * Ncrman 1945 s 62 ff redogör för de arkeologiska resultaten ifråga, men drar alltför bestämda slutsatser på bräckligt material. - GS 5: ”Fyr en gutland toki ste})ilica wi|)r necrumbiscupi pa quamu biscupar til gutlanzs pilagrimar til helga lanz ierusalem Oc pejjan haim foru. . . j)air wigpu fyrst kirchiur Oc kirchiugar])a Mip byn paira sum giera litu kirchiur.” ■’ Olav den heliges saga. Hkr 2 s 9, Flateyarbok s 17 f. Taranger 1890 s 140 f, inl till SLL 4 s LXXIII f. ^ Walsh s 14 ff, 29 ff, 57 ff, Kolsrud s 102, |)orstcinsson KL 7 sp 480 f. ® Om dessa första biskopar pä ön berättar Ares Islendingabok frän början av 1100-talet, dvs bara något halvsekel efter biskopssätets upprättande i Sk.Uholt: ”Thesi ero nofn byscopa peira es veri[) hafa a Islandi utlender at sogo Teitz. Friprecr com i heipni her. En peser voro sil)ann. Biarnharpr enn böcvisi v. qr. Colr fq qr. Hropolfr xix. qr. Jahan eN irski fq or. Biarnharpr xix. or. Heinrecr ii. or. Enn qvomo her aprer v. peir es byscopar qvol)osc vesa. Ornolfr oc Gol)iscolcr. oc iii. 2 J. A. Hellström
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=