RB 16

7 Det väsentliga måste vara, att allt tillgängligt material som belyser biskopens ställning i tidig medeltid har gått att placera in i det givna problemkomplexet, i relationerna kyrkoorganisation—landskapssamhälle. Detta visar att frågeställningarna som sådana är relevanta för problematiken. 2. KALLPROBLEMATIKEN a) Lagmaterialet Till stor del bygger undersökningen —liksomtidigare undersökningar från äldre medeltid —på rättskällor. Lagmaterialet från 1100—1200talen i Norden är kvantitativt relativt omfattande. Som utgångspunkt används i stor utsträckning olika bestämmelser i de svenska landskapslagarna. I den mån ytterligare ljus kan kastas över problematiken har lagar från andra länder använts för jämförelse och komplettering. De lagar som härvid genomgåtts och kommit till användning är de s. k. gammalgermanska lagarna alltifrån de första århundradena e.Kr., från Merovingerriket, Karolingerriket osv. Till detta kommer de anglosachsiska lagarna från 600-talet och framåt. Också de äldsta lagarna från tiden efter den normandiska erövringen kan ibland ge vissa upplysningar av intresse. Av de icke-svenska nordiska rättskällorna, tings- och kristenrätten, är de isländska och norska lagarna av ständigt intresse, medan de danska mera undantagsvis kan ge upplysningar utöver de svenska. Ytterligareen rad källhänvisningar till nordiska lagar, utöver demsom redan finns, skulle ibland ha kunnat motiveras, men min strävan har varit att försöka göra hänvisningarna sä få som möjligt för att undvika att notapparaten och därmed avhandlingen blir för vidlyftig. I de fall vissa lagställen varit av direkt betydelse för resultatet har de citerats, i andra fall bara omnämnts eller, omett omnämnandeinte kan anses ha varit väsentligt, förbigåtts. Givetvis förekommer i detta avseende en mängd gränsfall, då avgörandet om källhänvisningen måste bli subjektivt. KälIproblemen ifråga om lagmaterialet är många. Förenklat kan de delas upp dels med hänsyn till lagstoffets kronologi, dels med hänsyn till dess situation och funktion, ”Sitz imLeben”. De svenska och nordiska lagarnas kronologi är komplicerad. I två fall i Sverige, UL och SdmL, vet vi med säkerhet tidpunkten för deras senaste sammanställning. I övrigt är vi på mer eller mindre osäker mark. I själva verket är emellertid lagarnas slutliga tillkomsttid eller tiden för upptecknandet ganska likgiltig, utom i vissa speciella fall. De olika lagbestämmelserna har tillkommit under årens lopp, i princip i

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=