60 stiftets delvis förfalskade biskopslängd,'^ som med avseende på de tidigaste stiftsförhållandena bara är ett nedslag av Davidstraditionen. Strängnäskyrkan: Liksom Västeråsdiocesen var Strängnäs stift en landskapskyrka som omfattade Närke och Södermanland. Liksom Västerås nämns Strängnäs först i Florensdokumentet. I den förhållandevis tidiga Botvidslegenden, nedskriven under 1100-talet, förekommer Strängnäsbiskopen Gerderus tillsammans med den ovannämnde Henrik av Uppsala vid Botvids elevation 1129.'-'’ Därefter nämns orten som suffraganbiskopssäte i diplomen från 1164, 1 188—89 och 1192. Liksom när det gäller de flesta andra svenska biskopsstäderna kan katedralbyggnaden i Strängnäs t.v. inte ge några ledtrådar när det gäller dateringen av biskopssätets tillkomst. Den förste dokumentärt betygade Strängnäsbiskopen är Wilhelm. Påven Alexander III tar i ett brev, troligen från 1171 eller 1172, dennes biskopsdöme i sitt beskydd. Speciellt gäller denna påvliga garanti Närke, vars stiftstillhörighet garanteras av kungen och den apostoliska stolens legat, metropoliten Eskil av Lund.’*’ Wilhelm förekommer också i andra diplomfrån denna tid. När det gäller frågan om Närkes ställning i anslutning till Strängnäskyrkan kommer man automatiskt in på diskussionen om Tuna biskopsdöme. Beträffande förhållandet mellan (Eskils)Tuna och Strängnäs möter delvis samma problematik som ifråga om Husaby-Skara, Vreta-Linköping, Sigtuna-Uppsala och Nousis-Korois-Åbo. Också nu gäller problemet om ett äldre biskopssäte existerat i landet före det slutliga. Tanken pä Tuna som biskopsort före Strängnäs har sin grund i Eskilslegenden. De äldsta uppgifterna om Södermanlands förmente förste biskop och apostel finns i Ailnoths Knutskrönika. Denna kom av allt att döma till redan i början av 1100-talet. Det enda krönikan meddelar i detta sammanhang är emellertid, att biskop Eskil kommit från England och predikat för vilda göta- och sveafolk samt dödats av dessa. Med legendära vändningar tillfogas sedan, att biskopen under änglarnas jubel gick in i det eviga livet. Schmid 1934 s 177 ff. Schmid 1934 s 89, G Carlsson 1959 s 450. Cf ovan med not 54. ’* DS 58. G Carlsson 1959 s 451. Om Strängnäs och Tuna och Södermanlands biskopsdöme, cf nedan III 2 c med not 28. Schmid Scandia 1931 med källtexten i not 1, Lunden KL 4 sp 48 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=