63 tiden för källans tillkomst utgör en tillfredsställande förklaring till dessa uppgifter. Fornminnen av det slag som Tuna har att framvisa har som bekant under medeltiden och långt senare givit upphov till mängder av olika teorier i förklarande syfte. Från den tid, då skriftliga inhemska källor börjar komma, har vi belägg för att Strängnäs var en betydande marknads-, kult- och tingsplats. Det är sannolikt, att förhållandet var detsamma i förkristen tid. För detta talar möjligen de stora jordhögar kring den nuvarande domkyrkan, som till form och läge har stora likheter med motsvarande högar i Hög och Gamla Uppsala. Eventuellt har de fungerat somgravoch tingshögar, men utgrävningar har ännu inte företagits.Liksom Uppsala tycks Strängnäs ha saknat fast bebyggelse i större utsträckning. Med tanke på dessa omständigheter och på den betydelse, som högar av detta slag enligt landskapslagarna och andra källor hade i folk- och rättsmedvetandet, måste Strängnäs ha haft en viss särställning. Detta kan också mycket väl vara förklaringen till Eskilslegendens lokalisering av det stora hedniska blotet till denna plats. Tuna har eventuellt stått under kungligt inflytande.Därför kan traditionens uppgifter att Eskil åtnjöt kungligt beskydd vara av intresse. I dessa ser man onekligen en parallell till Adams skildring av Adalvard d.y. av Sigtuna och kung Stenkil. Om den legendära skildringen i Eskilsofficiet skulle gå tillbaka på historiska fakta betyder detta, att vi på nytt skulle möta problematiken med biskopssätets förläggande först till kungsgård och sedan till landets tings- och centralort. Så länge källmaterialet inte är av bättre beskaffenhet än när det gäller förhållandet Tuna-Strängnäs är det dock inte möjligt att åberopa det somstöd för denna uppfattning. När källorna på allvar skingrar mörkret möter vi samma förhållande som annars i de svenska landen: Biskopskyrka och biskopssäte i anslutning till den centrala landstings-, marknads- och samlingsplatsen. Hälsingeky rkan: Hälsingland nämns i många källor från äldre medeltid. Av dessa är Adam av Bremen, Sverresagan, några andra sagor och diplom sedan gammalt kända. Enligt Adam är Hälsingland skridfinnarnas stora stad —civitas, caput. Senare korrigerar han dess ställning från stad till område, regio. Hans beskrivning av Hälsingland och dess S Lindqvist 1959 s 86 ff, Bohrn-Curnian-Tuulsc s 3 f, 7 ff. Nedan III 2 c med not 28. Cf nedan exkursen om Tuna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=