104 tingen (motsvarande). Både i militära, ekonomiska och juridiska frågor tycks dessa tingslag ha varit av stor betydelse.*’ De större tingslagen tycks i många fall i sin tur ha varit indelade i mindre bygdelag, t.ex. fjärdingar, attungar, tolfter. Dessa kvottermer var inte absoluta begrepp utan stod i relation till ett bestämt tingslag, t.ex. landstreding, hundarestolft, häradsfjärding, byfjärding. Också den medeltida byn torde ha fungerat som ett mindre tingslag redan före sockenförvaltningens tid. I medeltidslagarna finns sålunda en mängd göromål, ifråga om byallmänning, vägar m.m., där byns bönder har att kollektivt ta ansvaret. När kyrkoorganisationen började fungera inom ramen för det svenska landskapssamhället finns det många belägg för, att sambandet mellan profan och kyrklig förvaltning inte bara var begränsad till lagsaga respektive biskopsdöme. Även ifråga om de mindre förvaltningsenheterna och tingsdistrikten kan kyrkoorganisationen 1 många fall antas ha byggt på de inhemska mönstren. Exempel från detta möter 1 många skilda sammanhang. Biskopens ombudsmän och prostar fick förvaltningsområden, som i stort sammanföll med de större tingslagen: Folkland och landstredingar, härad och hundare." Med all sannolikhet blev vissa kyrkor, åtminstone i en del svenska land, huvudkyrkor för respektive tingsdistrikt och kontrakt, t.ex. hundareskyrkan i Uppland. Från Uppland och Uppsalastlftet finns belägg för, att de kyrkliga förvaltningsenheterna närmast under biskopsdömet identifierades med landstredingarna. Prosten fick säte i Aros, Enköping och Sigtuna. Sedan folklandsprosterierna indraglts i domkapitelorganisationen och blivit domprosteri, archidlakonat respektive dekanat, blev kontraktet i stället identiskt med hundaret.^ Att hundaret-häradet redan dessförinnan fungerat inom den kyrkliga förvaltningen omvittnas av termen hundareskyrka, som möjligen motsvarar den engelska tunkyrkan.” Som exempel på utvecklingen kan anföras ärkebiskopens stadfästelsebrev 1244 beträffande prostavgift, ställt till ”B. preposito de tiundaland” respektive ”Th. preposito de fyadrundia”.'" Ett senare diplom, från 1298, ger belägg för att decanus ruralis skulle finnas i varje provincia, enligt beslut vid prost- * Till detta Nordström 1 s 11 ff, 2 s 506 ff, Tunberg 1911 s 11 ff, Herlitz 1921 s 65 ff, Lönnroth 1940 s 57 ff, 130 ff, Johnson 1948 s 213 ff, Jägerstad 1948 s 6 ff, Hafström 1949 s 57 ff. Ledung 1949 s 17 ff, 47 ff, 63 ff, 193 ff, 224 ff, 1951 s IXff, 1964 s 9 ff, 18 ff, 23 ff. Bygd och vildmark 1964 s 30 ff. ' Cf nedan 2 g. ® Till detta Rosén STK 1940 s 67 ff, Kjöllerström STK 1958 s 205 ff, H Schiick 1959 s 209 f. Cf ovan II 2 c Uppsalakyrkan. ® Cf ovan II exkursen. DS 317 resp 318.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=