155 Flera bestämmelser om biskopen och hans verksamhet bör mot bakgrund av detta vara förhållandevis gamla. f) Tingoch prästmöte S. Kroon har i sin undersökning av det svenska prästmötets historia visat, att detta liksom i Norge och på Island hölls en gång om året i äldre tid, under högsommaren. Detta bruk stod inte i överenstämmelse med kontinental praxis. I Danmark var däremot, under den tid, från vilken källmaterial finns, det kontinentala systemet med dubbla årliga synoder regel.' Orsaken till förhållandet i övriga Norden har Kroon funnit i den omständigheten, att de äldsta prästmötena skulle ha samlats inom ramen för landstings- och alltingssammankomsterna.- Visserligen är de av Kroon anförda beläggen fåtaliga, somalla källbelägg från den aktuella tidsepoken, men å andra sidan entydiga, överensstämmelserna till tid och plats med landstingssammankomsterna kan inte bortförklaras somtillfälligheter. Bakgrunden till detta förhållande, som i viss mån har sin motsvarighet i England," är tingsinstitutionens betydelse för hela det fornnordiska samhället. Vidare har biskopens anknytning till landets lag varit av största betydelse. Samtidigt hade både biskop och präster direkta kultiska uppgifter att fullgöra vid tingssammankomsterna, där de enligt norska lagar bl.a. förrättade tingsgudstjänster.'* Tingspredikandet är av hög ålder. På Island hade prästerna enligt källorna likaså betydelsefulla uppdrag att fullgöra, när alltinget samlades." I sammanhanget kan också erinras om inledningen till VgL I, där biskopen och prästerna visserligen bildar en avgränsad grupp —men samtidigt inom ramen för lagsagan och tingslaget, laghum warum}' Möjligheten måste lämnas öppen, att prästernas närvaro och funktion på tinget går tillbaka ända till förkristen tingskult. Pålitligt material saknas emellertid, och bestämda slutsatser i ena eller andra riktningen är omöjliga att dra. Bakgrunden till förhållandet måste i stor utsträckning uppfattas som rent praktiskt betingad. Biskopens närhet till tingsplatsen bör ha varit av betydelse.' ^ Kroon 1948, fr a s 26 ff, 49 ff, 81 ff. - Ibni s 81 ff. Ibms 91. Tarangcr 1890 s 234 ff. ' b’rtL I, 3, GltL I, 3, EidstL 1, 10. Ovan d med not 24—26. Tarangcr s 234 ff. Cf Hclgason s 56 f, 101 f. “ Ovan 1 c med not 31. Cf VgL IV 14: 11 och 16:16. Se även Ericsson s 30 ff och nedan VII 4 c. ’ Cf Kroon s 84 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=