145 När det gäller UL, som också reviderats genom centralmaktens initiativ och som stadfästes av kungen 1296, deltog tydligen inte biskopen i arbetet. I stället var domprosten magister Andreas medlem i lagkommittén.''* När kristendomen och med den biskopen kom till de svenska landen, mötte de tingssamhället och med detta den gamla seden. Uppgifter finns i flera källor om den förkristna lagen i svenska landskap.''' Med biskopen och kyrkoorganisationen kom också den kyrkliga rätten till Norden. När landen formellt kristnades innebar detta, att kristen sed, kyrkans lag, skulle gälla för de olika lagsagorna, mer eller mindre uppblandad med landets egen rätt. Därmed var den välkända dubbelheten i den nordiska rätten given: Å ena sidan landets lag, å den andra kyrkans. Guds lag.^^^ Några större samlingar av den gällande kyrkliga rätten fanns knappast före Decretum Gratiani, som i sin tur var av privat karaktär,'" liksom de nordiska rättsböckerna. Även om biskoparna hade tillgång till vissa mindre rättssamlingar, torde de i äldre tid huvudsakligen haft påvliga skrivelser av olika slag att falla tillbaka på. Detta framgår av de större diplom i kyrkorättsliga frågor, som sänts till Sverige och finns bevarade. Man kan utgå ifrån, att biskopen vid sin ordination utrustades med rättsföreskrifter av olika slag. När det gäller de kyrkliga rättsurkunder, som utsändes som påvliga skrivelser till de nordiska biskopsdömena, kan man utskilja olika skeden: Det första skedet utgörs av tidsepoken i samband med och strax efter kristnandet, där de kyrkorättsliga påbuden är av ganska enkel natur. Det andra skedet infaller då kyrkoorganisationen börjar stabiliseras vidmitten av 1100-talet och de nordiska ärkebiskopsdömena upprättas — då inte minst Alexander III är en flitig brevskrivare. Det tredje större och mera betydelsefulla skedet under den aktuella tidsepoken är de händelser under 1200-talet, som fick betydelse för den kyrkorättsliga utvecklingen i Norden, främst Lateransynoden 1215 och Wilhelms av UL Confirmatio SGL 3 s 2 och 4. Beträffande GL cf Wessén 1968 s 149 f. Tex VgL IV 14: 1—2, 19, UL Prxfatio —cf SLL 1 UL s 11 f not 6, och den s.k. Hednalagen. Till detta Wessén 1965 s 20 ff. Om Hednalagen ibm s 49 ff och inl till SLL 5 s XXIII f. UL Kk 1 .T : ”Nu wili;r kristni mxn krist bu|) haldx . . Cf ovan b med not 23. Se även VgL Kk 1, och Gottskalks annaler 1053, Isländske annaler s 318. Till Guds lag cf K B Westman 1915 s 8 f och Kjöllerström 1957 s 11 ff. Av Kjöllerströms undersökning framgår, att Guds lag under reformationstiden byggde på Bibeln och Moselagen. I landskapsrätten tycks däremot Guds lag och Kristi bud svara mot den kanoniska rätten. Cf nedan VI 3 a. Sällströms 114 ff. Ericsson s 1 ff. 10 J. A. Mollsiröm
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=