RB 47

JÄNS’OND'ilN FÖE GUD, STÅTEN OCH FOLICET RÄ'I TSEESTORinT'RifiiiOTES xiA-n

V*’'. v«-/ ; -f . r i'. : - 'f ■'•» ■' ' ■ '*. * . » .V , -v, “ ■;. I / j '' ' f. ■ •- r : ‘ V , * v.- \ ^ - ■'; ' I ■ r • I i •<, V / rv 5.^- '. V p.., V ■ \ T ^ •; t ‘ • I • » i / V.- 1 .■ %* ' 1 . ;j. ' 4 * ‘ C:' t ■> t ?■ ^ -.,. 11 i \ a'. I ■'> ,* »V iv\ \' • f '.• I I \ t \ \ Ur '.Y 1 ,V V V t'. ' t r <} A A / t •v -. s • ^ n . ' V'.i '• • 1 • { \ w (■ 1 1. f I . ‘ v7 Y- , V:' ' ■^:' i r ; * I- > r ■'.. '' '• V » / t i ;l r /’ I ■i ' I « ) f-> 4 . !■ i. \ • ( ■ ' ■\ » ‘ J < f L t - V. » X X \ ■ r 1 t . i / i *■ s . V ■ f ; v\' f . ,>Vy >• \ t i . \ • J ■ . 4 / • .y ! • i i • i . > 'i- r V * • ' i: -1 : ■ ,*■ ■ r. / ^ i t I '• ' * \ 'l- • n ' ''• • ^ ? V ’■ 1 ' f i. . ♦ ^ t \ \ I i s ^ -.1 v‘'' 4 . -A J ■ ^ ■ r- ■ .v .' ^... \ ( t h j •v ^ '• '. ■ ■ ? ' / *' '1 i ^ •_> \ V J I * t \ I \.' %x V 1 ) ^ .'r. '■- • -* ) i fi '»i,''i ‘ •, N /• • y / A V ' v>. ; i i' ') \ i V • X « » .*■ u t _ \ • .A I . f ' V,, . \ I ( 7. ! i \ ■ ti ■> ", [ ,( I '^' V.''. I \ I ‘ f ; i . \ * <»- 0 '.•'v, I 'V ' • •x. \ > ■ " 7'•' < ? : f \ i X' *1 T i •' / f S ~ t 1 <* • \ > '■ 1 \ ■■. V \ >1 I \ t -.i' - J. I* 'V- • '.1 f. ' ' V I V I 1 J 1 ' • a\' I, t :' ! ;, V. « i •» > r /y V ' f * • 1. ■ n ■' Vv' ■, .,x 0 , t *7 I ' 1' I ' #»» 'I -Y- y. i M > -5 ■ \ M I / I ' t ? ’ \ »/ ' 'M - , ve: \ n !'' Y' ■ • / ,X'7 ' ' t J '\ ‘ V' \ f f I i I ^ s < I t < \ ' / \ t t • %' I • 1 4 \ ' < ■ n I I. I I ? ■ * ! i \ i 1 V'' »t ' : s' I ’ Y < r f r I ' f V . , ■;; / •f I \ 1 •} r I' • V ' N Yä7‘ • < • 0 ( • *•» i' \ K I \ ■- ••f ' \ \ xK ' ■ . i • 'I ;, f I { » I ■'\ » / j. 1.'^ ■ *’•-, 1 ^ I \ , > 0 ' i V-. • yX } \ \. i 1 t 1 - -I i i 4 - ! I ? 7 I •-1 •t •-. r'\: “T. \ i / f ! ■•I • t x- ^ 4' \ K , ' I I II i' \1 I Y'' ' 1 X N ' ' ' r' ■ ■ A.. ^ ’ \ i \ . i. i ' A y . .1 . \ V »O'* • V t t r .■,A i . S' •• , < ,>• j ; ,■ y ' \ / I 1 f • N t /-* \ 1,4 , X • 'i 'jN •\ X t. -\ \ 4 I \ t f N X ■>. ; i I T -■i ■ ’>■ ' ■ ' ), : i \ I I ' ’ „ . X 1 Jf . \ V * *• . V 0 \ t. / J i / i / % i X r I \ S V "^1 f i ■ I 1 • » ' ' » / ) { ’V ; / i ,x i * ss'■/ V .' ; -.7 X 1 ) I 'J- ‘ 1 ' ■• -f •' ' i ( \ I V, J s J ' I f t ' ' ; / J I . V ■ I I I >. 1/ •■ '• •i'' < 1 I t '( 'y r i t \ ■ ■L T'. V 7 I ,X > > >■ 7 X s'«“ / f 1 V' X. ■ x' I iY’ i i -i 7 ' . • J- ' ^ X • I . • ', / ' i* i '»'; " \> \ ^ . X V- T _y ' > 0 .X X» i I »■ X VS . 71' ^ ' i 4 , 1 , *. \ \ t -,^v;' ^ i ( V y i r X \ ^ s' ; i I - ,7 U ' i. 'V ; • \ •V ' r X V V f* r ■' H-V: ' .<! * I ,' ■'>’ / *i * ' ; ' ■>, I , % ■ \ \ ■ ' r. X *N i \ \ ,5 ■' » \ \ \ r \, • '✓ 77A i f \ S', I / ■ \ \} I \ r- X y- f^ \ » ' 1 .! :x ; 4 V • s • * i X i I . . 'X f I ■ y » 1 '/ 'S '■ 'X; V 4 4. , X ♦ i/ / / » r '■ i , ■ S' Y x^ } ‘ :>y ,. ;1 , V'' '' ■ X ' / V. I rS- > , t / "i 7 .■ ; X \ I I. ' \ -V / f t t I !' 1 • i. ' . X • i . ‘ X ’ > •; \ \ ■’A/'•s!? ■'r: , ,y . \ I V ' f V 1» ' ■ft ' i r. , I 'T ’ f ■v * X^ < » X * ' . A • _ ' '■. -V -Y #t I I i i •i ^ S 1 / « ' '' ' J • X. \ > f .^» ’ I i I t < 7? / I • ♦ e 7l « ' U‘v . t y fj ' .i • 11 • /. / ■. \ j >• ; < » I ' 1 \« X

- c i i''.’,'*-'- ' ^>^'7^',^.'-^^ . T '/'" ->! V->> '- Y { V''^, •W . :r'7 ■' ' ' ’'';.'/br * { '{l:;''^'V^''>‘'' '-'• >' ' ' ^ 7V •- 't•f <^^ fV' V' *' '7' - >'.'v,,, , -7.V-,,y: ^„ ■,, ‘oy,^/’ y '/V r' • 1 ^ ^''■ ' '*•''7"|^ ' ■' ■•'<' X :-y' ' •■ ^ r . ./. .V/ * ..j- ■ ' -■'/'■y -'S' ■: ■■■ {s' 7^.v/ v"-' ' '' J " I - ' '' ■/' ■\iy' ■ ^ :o'- ''V■''' ’■> "-^ }V »; Ir c ■', 7' 1'. , ;- VA-;' V » 7-7 . «• ly ' ^ t ■> - s.X ’ l'' (A -'i •> I ^. 'v-" " . '.'b ; • ■■: V'- -. ' >'X\ \n ' o X . , ' fi! ’ v< O' , V'.’''' y.,. •;'- 5-/ '> N.i .'■’> -i'. ' < /,.;<■, -» ‘T)' Vv V, -, f •'I «• s I* ‘ ' ,•* '1^, H ' > V■' '’ S’ > A.: ■'A-v,:,, ^’v J f 4 4 :i 'I • V'-'\ n V'' ^ \ ■7V.:'':v'':;vv 'J i- T I / / • N »/ /. t K) K ■ ~ 'I \ i'*'. • '-'isfrr --V ' -I'y '^7'v v" .1; ' 's \' H t. • ■ ■ x>'l , -' •v t > r:. ) J V■ 'V •''?'v‘'' ', V /\ 1 ••.f' V -'.,/> 'V > |N ■-, I .1^: V / .• \ /4' \ > :crÅ . J. •'? ,'. '•'-r' \crV''^ vV ✓ >\ • -v's.": .t , V i-r. 1^ ^ J I -' 1. rty 4 -y*. • ■;/ ■ ;*• • ^ r' y "i'* 7 ' 7- ^ ^ • \ ' '\ ; V ' ' v i ' / '.\ ■'■ 1 ) J i. A' " t '/ ly ■’’'-A, ' \ \: YH^Crr,Hirr: :. ( fVi’N^/ ♦ I i/ ■'' ' » ImI*.. z^'' *' ^ . J . ' ‘ ‘ ‘ /V - f , I\ ■N • ; \ \s • ,,;-y''V?'Av;y-’v--.V'.,'>-A; iyV. V-{ .' ',\z .' <■'' * '-i' <■ •'. > • ' I •> - V .' , * 1, > -'s i> /■ - ' M 'I , >1 V 4 , I ' ( V y '/ ,< ’ ■ '-v!>■ ??'.% '', 41 -7yx^ v-,A/-.': / ' ■ ■'''■ ■ ' '‘'-y■') vv.'Vy 1.’ V .o’.-,.' ; '.'V:7V-;:'''-;"- ■•■AA' ". ; "■..v-VA*':,;,;x,;y .;,y. • ;a ‘ ■ Z".' <7 '; yz> V, ■ ,. V/- v'l/'Mr' -v-rr’' s '-' ■' ' ’'V. > ,>-K ^ AxV yL '.'A 7'Aa- ‘v-Af . ,> ’■ :v;vAVr"' /Vv-'--VV v-■■a'' A AA:: V-AVy-V 'yrA'..^ ;>- ^ ’,-'r'^'i ,VN.V ' ' 7vv' 'A ,A - 7 ■ ‘f 'N-^ai' -,' .1.' V I' l !*•'Ac' V"’^1''.'' ,"'1'' '" 7*'' -'0 ' Z' ^ . ■( '-• 7 ' •'Vft-/ f\ . ■ ''.'-'i'" '.'/' ■■',■■■-T.AV"'A;/'vy;" ■■' ■ '■ • ‘ ;;V’A.'.'; --''*''-''•■4'"'..'-: ' “^''v-rv y V \ Ai • -4, ' \ - . ., : 'i'-: I ' \ /'. A Vf 'V l \ ^ I 1 ! -V V \ ^ I ■> J . I » A'A'.yV'"' .'•'' • y'-A 4'' " ' »'iA {iv-rf- /; X ' ',.»-.71 I ■' " Kr^-, , ‘ * • i > , « l .ri; r N"' \• ^ \ ■■'• -Al V; / \ ' ( ' y-*: / ' I \ xf l . -V '"■'i r‘V;,/ ' 7‘. ' '' ' . A '. * 7 ' "ft ; vAvy y '■ II'/*’ ,114 "*’'• •y;,A: ' ■■ ' ' • u'> I A ■ 'X.y- .v I ■ y ■ '\* /y l A/ 4 ,> . '•’V-y.'' ■/' ■ . / A- ' ^ V ' ^., A , . '. •■ , y ,/,z-- / ■ I ■.■■’ ’'■ :\v't 'X- \ V .'. '■/-'' .' y A7 ■ -l! ’ ■ \ LIT' ,' A 7-, V ' • 4 VI. <• /. / / k 1l '- I . '^M* J ' ' , ^ ' fj •• \mx I t \ > I ‘1 ,v, • *' : y rv" y, -N7 ’ ’ / ,1 '\ - I f’V""' ■" , . ' I V' '• A'^’A -v '•A,vr A • A» \ f / I ■' •^’ 1' . ^ z ■ • '■ i i il \ (VX '■■■’'v \-J -> ! U A, \ /' 5f. ,\- 1' z \ .V K•»• '■'i .A\» ■ ; \ M -tl .,y‘- .A ^ \ V * ^ ^ ■/ ‘.A '. -'y / \ -^'•7 ,A/'7V'"’ ■^'' <v A'.''" 4'yAvyr',4yv'!,' .s^ ’ 'r' , \t'i 7 '.Vi ' 'V '-■'a'' '■ . '/',4 'y'^ '. r' *' Av. a‘ ..'''A, \ 'vV, > \ I.rv, •■•4 Va'' J-\ •'V '' ■-' fV( Vi.-vCyy .4'4' 4',.-7y:, V.',,,’y; ,’, '7 ’ V' v-r7'A-'V- ,/■■.Jfxjf/y: 4,J^r;/V;•VtVA;;*'- y 4y "VVAAv-A vv^V;: V Avva ;.v^,vvyV’VAv£'A\A^li ■■iV/yVV-A'V' . > 'V-^- ,-f t ' v - V 4‘ vf 'r V' Vyj -''' ■ wJ^' . ' V r 't \ i. ' y <>' ''•* ,'V 4\'. / 7' V ' 'J c ^ \r^- .Vt-:'} VI.* ■ \ '' r: I. o I x. ' •' -v . ■ , Al vr.' 'iv I ’ :' „ ''iA-VajV ' 'v-.'. • . .' '-■ V .V-.'V . V' • X. /”V• .-I' I <'f- •'.s4' 7 r • \ I 0’ k ..Ti' /. H 7v'>‘ '.-■' '4 C k' ■'> V<v i X ' V I i!'*. ■A<t' >/ \. \ ' . V I ■' I i • |'V l'*^' ' V V. } :^\X7 .Å-A^'' 1.-4Ä. '■'iv'," .'.i ''f'V ’ > 4 xy, I v.v \ <\ *\' / :. I <:: I ' ‘J W- ■t ■x ,' , ,» ’-'' !»,’i V'I , , Av yx:f,r *^''yj . '■ AVV/, ■ • V ,«^v^A'"V'A. 'Vv' A ’. -y :' ‘yv-'/'-'V' -'' XTv^' yA[- ^ ■., .r- \-v v>, ,)'•'' ^7 y,. ' ('fV / . '• >1 I ' - ^ b I ■ •(■ ' '. -t- ' v ' V'-!}.y-':i'y;'V':/;' -■ • rV.’’''''''';'.-’. V-'''V'.y;:- -AV>,',\ V'.a;V ■'; v-x-,-''V'' I 1(4- il V' ' i , 4'<’ 1/ ,i ' >. - A > V ' (c ', </' %> Il ' iDi II.p ■ '.'I ‘ I.'! iK V .yi.',As,,./V' V A-' .. ‘ '* I \ ✓ ** ^ i r V V.-, -'4 ,. 'V-li''' ' ->• ''v'-v. ; ■t A A v'’7'*7 i ' -y '^' '^ ,x,, . ,,; a''', v..’'.V/’;Va.'.a . ‘'Ä'V VW. '• ' ;>^-/ r .4 . S «V:v^ '"•''i ( \ -’4 V'. * f i H I ' I N V' 'y*!-.' \ S V ~■ • *t ^\ ‘\ t ■ < !> V.i A J' I » '<1 I V V . 'fi.. '<4, 1/ i ■ ^ \ » 5 ‘ V y ' '■ • v> vV 'v - •' S\’y' “ ' i'' ■ aa-'.v ■' k '‘'-' ri. • 'i l 1. \ A -• / y I V. Vj?I I ' y, /u ■■ 'V c-- , ,,V.'Vy^.y r" V . ’ I '. i I ' 7 r .',V ■r y - •-if- ( *' • ^ L* V'-i '■■f.-iV.yVv, .jjy.i y V l i /" - ■ r*^ y I H s \ , / .>7 '■- ' > J '• >. Av , '.'ax-S II.'. /, ’ c •

' ^ V » ', • J ' - » . y . f \ , V' t ,; ' •■ Mi« y ’ I V-1- , - I “ -t J’ , V 1 'j ^ :j;v "h'''^.: ' y" •y ; JKav 'v ' M r^''.'■ ' •<'-’ ;'■ '•■'■,'■ \v -v- ■'i‘>.r’'';,. ,v>..'! <■ ■'.-'?,.f- ?^v..4v;vV'':; ■ A /■* , ■ ’^ jy i ' .'’'Y^Vf'^'V ^ " ■• •?.. h ' il'A. A- ' i'V -v r A' ■V ■-«.-' '’vr'-. ->, At n- ; - '.V , / ■■',?' i'i' . ' ./‘.'s>f ■•'- ‘ >vV,::v, 'S ' V' /'->;•,'jsV7 i' " 'j 1 ■ >v. ( ^ «l , Vi' i -J - / ■ I-rrw C " ;;,i7'.'7;,V''- /» -V ' 'j'l-^J, 7> ’■ V \\'.'j 'h 1 'I ' I ' '> w '7i‘ \ y >'' \ I W 4V ^ '■ V ,» I r</7t 'V 1 I /v f . ^ V > ^ j ) * 1- ’, 1,7' /■> / ' . 7>7 L** I *v '’7*'/'? > v'v)> - '-' V'->■^ ■''^' ''' ■ ^ -'' 'i'-'t. .'A I ' '''' ,. ,.'« nv I f '' \.t . <. 'ly-' ' V A‘ ■; ^ * ' .7'"7' 'f^:' ■•.,7'-, . K vV' ^/^ i ■■ VM, A ' 7' 7'“ ■ V' .YA.L-,,;.'s?;,i.7--" ■/ '»-;>;> V -,v'v- t. .•'Jt''’'^- ' ' ^ ■ V:v •. .■ ri- ,7^': ■• ■ y : \ V„ ■ r .y 7 fy77 'A. 'y V . '.' 'V 77.: ■7,.7V7y. 7-, ^ A V-"» 77a n.» 7,-'7v7 ;■■ '.'77, f., 7/ r- I / 7' :,y 'V.'" 'V',v ■/■>./ -- A ‘7V-'7 '' -''LyJ, :: . 77 /■ ^ rfW.7' /a'.-a" 7 i7 Vv r- ».\ -,■ ■>7 '■ I' »•. ) -‘ il'7 . *'''' ; ’ r. t V ' * '■ ^'; '’f 7'y7';'7;- 77^777 '“■./ i » " { V .V.' r-f' '<; 'vV-*i'L\'' .' I trr >7 ' 77; • 7' ._ > \ \ \ A '’ ' '''^' * ■•' ■^/,-7 '.^7 77777- »•» * ‘ <7 - vjti A'j ' -" .. >; '-^ /I'l ^ * • yit '’yT . \'a y A ' , ' \ f\ ,7f 7'’, ^ , y 7^7' / ;7,0' . 5v “<1 ‘.j[7,- I ^ X'V'--'>S‘''v""^' •| . .‘-iv, 'Vpi. ■ .■'': / > /».ij, t # 7 -77 7' ! --'77 ^--1 ' •> •>/ > >! '>• A- ,/ 4.-'. ■ I * ^if 7 y- i 'vs;.' >70v'^: . V V y . r .., ' )<j '' ^ '.'•■• '' -, if y J i.v V u- i' -• >• ' ' ■'- ~ '■' ’>: py " ' 17', V' >'N ' .'‘m' »■'' ’■ >,7 S- ' " *7 - ' ■ ' ; '7 >• o \, , ‘.. 'y-t' 'a 4 .. ...1» * \ y • 4- i > U' - ' '1 A r ,j'\, .jrA ,v • c'•; 'ir. A-A ' a'»’r f ^ ^ 7v <» ■' ^ ^ • N-c^ ' V : K v ' - ;■ 7'. / - y<\. .? >. i r , . ., . ' ‘ i-*' '•' ’ 7'»-,'..Ä . - ‘ '' ' !,',' ,v"'7 'A '7, .«' > I ' •XV '.' •'>'' ■*' 7'V V 7,7 %•/.' ■'%,' ’ . > V 7 C ■''' ', • ' ' .' A'-v'i/v ■■ 7'--,7 .' '^''x^, '> ?.',> I''' '' ,J /m' ■ ■‘ j'.y- '*1 ■4'' . "yyppmpyptip^pypy-jpym (■'« .V-7::'.y'vv^7'7y!V'V^';7^v'7(;7-77'‘' ’77',''.'-'-' ■' . „ i w-i :■ '^ ' > *">. <*■'7' f ^ 's,« 7 V;* 7^'' • 7 ^ -• v" A.. .^ , ‘,\y.;t , 1 ( . .'A I vj- 'h.-' vvi ’*,' .1 ' '^S 'v 'i* , ’ '‘l-'V'S. v7-7,-.., ,v-* 7v: '■ "7vy.,. 7V7v,7 It. I • > v%vV77 ( - 't- \ ".A.-- „-a' Vi '^' ^ -V 'v , 4 ^1 xV ■ ■»T' 'VV,v-iV/v 7v 'ji '. y X 'i y L; ‘ / V . I.- r j'74' V''.''^ /’ , 'XM'XX 1,1 - ' A >' y , ;',vS5 ■■''•'■,.;yy.'y -''v'vvV' y:r,vS-s.-.. ;'r7''‘-;7v^l7r‘'^":i'’''’'v'7i '7:>77A7\7-y'Y7/:-7:^'---7' .- V 'A(i • - /' ,7''- 7^~ -v"''"i I 'A,.'.’-/' "7 i7 y -^t' a' ,f>’ .V ' 77v,'-7;..'«'vv,^'v,o'' / I K i ■ -vv- . 77 'ii vt,, N,L >; ' -;,' ' .- V V / ■ 7 .X •, J ' ' V \'|V- ' r.'.; '/I,,\ y y-y 7‘ ^'a , \ Jl- \ . I { XsT •yV <4 ■•/ ^ 1/ P'lr ^^u^ yt/rr -X A 'f A I :7:7yYyyA':7'y7'':jy;-.7;7' '■'-yj,.'vv'AVvV,Y 'V') ^V'' »'-'7 ''iPt ':y-'7'-v , ,' -^''V' . ‘'A ' 'P-' v7.a, ‘V' — ' ■■• '7 > -yv ' Ax > I I < Ai'^A ' /»'CO , vS r^.. '. . c -y : A7r: 7 Ay.77-. ,./ \,' i 'y '- ' >11 • 1' '•vA.rv V, , <0- ''*..7.V ,r 7 7-. ( f •y-'P' ' . ' , ••' ' ' •,.•»1^'^'. .-y .y •'-ciA py''P' ■', <■''- .' >' j’j M' 7'. •>' f, 7'' . ir './.v * ^ * U'< ‘\ I .7/7i7JA'vy/A/v,' rf'.I'v>'Vyi-. 'c-f-/V,\;'A-■. ' :>-W. .> . w: ■y^'A py■•'. ' , '7^. -''■t^/'yr^V.AHv .7 '-./ .'>7' y'.J ■ ^''-/A'V:^ \'>P'P' >AAA-.' ' A'.vL? y,; 'V ’"• /, /* •' . C .VI. ivi'' Vv V'.yy .-rsj .-v■ .1'^ V As //.-' ’ ^ ■ V'-Ss?, :'/• ■ s V' 'A,-;y;V•■ ,- V'77.-i-v’./y,. '7,y;;, ■,;.. -U'.■/.■-rrSS/,v/.-y/ ■?'., -/ .,-7' '■', V ' A' ''0 -a' ' 7,'N' ' ' "^aOv t.^ , A' ,V< '■'*• ^li' ; JvV /:.J y’ '.7 >' ^ ..VJ-’'/',/; > . - • y " ■/-' a/ 'A -'< t'-.. 1»'*^' 'A . ',i-A'. J 7, Å '.'/'■ '*' ■ - ' A.. '. ’1»', . ii-':'^•.^.l.' A.\ i' '> i !• 4 »* I V 't Ai- ■A, , /- r v''r) ;V..f ,-r I \ '■ \. -4 I ■/■-A/V':: \ .1 V * 1-' y ,pv •* .'. • »v, -f: \ • i '\pi 7/' a-\V7'>^ . '' *.*>1 .A*" .'J' JI' V. '- p ■*.', / I,' ■ 'f ! ^ 7 V /V •i - 7^ i .' < » 7'' ■''.M ^-i :\7' -X A • / i\\ •>*•v 'I f‘". A/ ( A . r’.'. . V\

SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OGH CARIN OFIN

SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OFIN SERIEN I • • RATTSHISTORISKT BIBLIOTEK FYRTIOSJUNDE BANDET A.-B. NGRDISKA BOKHANDELNS FÖRLAG, STOGKHOI.M I niSTRIBLTlON

(

JAN SUNDIN För Gud, Staten och Folket BROTT OCH RÄTTSKIPNING I SVERIGE 1600-1840 LUND 1992

ISBN 91-85190-45-4 ISSN 0534-2716 ©Jan Sundin och Institutet för rättshistorisk forskning Trvck: Bloms Boktryckeri AB, Lund 1992 Den på titelbladet avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren.

Förord Det kan tyckas egendomligt att utforska ett samhälle via lagöverträdelserna. Rättssystemets kvarlevor ger emellertid unika inblickar i gångna tiders värderingar, maktrelationer och människors villkor. Extrema situationer tydliggör förhållanden som annars inte låter avslöja sig. Dessutomägnade faktiskt domstolarna den mesta tiden åt vardagsproblem inom lokalsamhällets ramar. Det har snarast varit svårt att sovra i detta rikliga material utan att göra alltför stora avkall på möjligheten att skilja det unika från det allmänna. Avsikten har varit att ge en översiktlig, men på många ställen naturligtvis ofullständig, bild av den lokala rättvisan och dess aktörer i det förindustriella Sverige. Tabeller och diagram saknas inte, och de kvantitativa redovisningarna tröttar säkert ibland. Som en motvikt har jag försökt att via enskilda fall förmedla en djupare förståelse och känslan av att det handlar om människor av kött och blod. Först vill jag tacka min hustru Elisabeth, som bidragit med ovärderligt stöd och många välgrundade förslag till förbättringar av den sakliga och språkliga framställningen. Under de senaste åren har allt fler svenska kollegor kommit att syssla med rätts- och kriminalhistoriska ämnen. Mitt arbete har stimulerats av tankeutbytet och det sociala stödet inom detta informella nätverk. Den bild jag försöker ge har naturligtvis i högsta grad påverkats av andra, till exempel min gamla forskargrupp i Umeå och professor Eva Österberg i Lund. Om jag inte lyckats ge andras bidrag rättmätig uppmärksamhet, har det inte skett för att förstora min egen eller förringa deras betvdelse. Jag har också haft en ovärderlig nytta av kontakterna med det nätverk av forskare som mötts inom ramen för International Association for the History of Crime and Criminal Justice och Social Science History Association. Den rättshistoriska litteraturen har utvecklat min tankevärld, samtidigt som jag hoppas att ett socialhistoriskt perspektiv kan befrukta rättshistorien. Särskilt vill )ag tacka professorerna Rolf Nvgren i Uppsala och Kjell-Åke Modéer i Lund för att de granskat manuskriptet och Institutet för rättshistorisk forskning för att det funnit mitt opus värt att publicera. Självfallet bär jag ensam ansvaret för alla kvarvarande brister. Jag vill också harangera den svenska arkivvärlden, i synnerhet personalen vid landsarkiven i Härnösand, Lund och Vadstena. Deras nit, kunskaper och tjänstvillighet har vant ovärderliga. Projektet har haft generöst och tålmodigt ekonomiskt stöd från Riksbankens Jubileumsfond. lörfattaroi

■*

Innehåll Förord VII Förkortningar XII Avdelning 1 Rättvisan i det förinänstriella Sverige Några utgångspunkter /. För kyrka, stat ochfolk Omden lokala rättvisans vardag Funktion och förändring //. Att rekonstruera ett rättssystem Omkällor, metoder och undersökningsområden Domböckerna Saköreslängder och stämningslistor Klassificering av brott Klassificering av civila mål Klassificering av sociala grupper Undersökningsområden ///. Rättskipningens övervakare Omhovrätternas arbetsområde IV. Rättvisans tjänare Omdomare, nämnd och offentliga parter Staden Landsbygden 3 11 15 18 20 23 26 27 29 40 51 51 60 Avdelning 2 Allmogen och överheten Rådstuvurättens och häradstingets vardag 1600—1650 V. Tvistemål och brottmål Ärenden vid 1600-talets domstolar Anmälningar och registreringar Tvister och brott 72 72 75

X 75 Säsongsvariationer Kärande och svarande Målens handläggning Värjemålseden Fördelningen över tid VI. Bönder och borgare — kvinnor och män Ommänniskorna vid rådstuga och ting — Civila mål Brottmål Kvinnorna VII. Våld, trätor, tillgrepp och hor Ombrottslighetens mönster Konflikt och ordning Egendomsbrott Stadgor och regleringar Hor och lönskaläge VIII. Kompensation och avskräckning Omstraffen och deras syften IX. Rättvisan i 1600-talets samhälle En sammanfattning 75 76 83 87 94 94 97 103 109 109 114 121 127 137 153 Avdelning 3 Från konfliktlösning tdl social kontroll Brottslighet och rättskipning 1680-1840 X. Andromtill sky och varnagel Omegendomsbrottens mönster och följder Hovrätten och egendomsbrotten Egendomsbrott vid lokala domstolar ... Social rekrytering Straffen Kvinnorna Tillgrepp och konjunkturer Härnösand vid 1830-talets slut Arbetsliv och flyttningar Sammanfattning och analys XI. Konfliktlösning och social kontroll Omvåld, trätor och ordning Grövre konfliktbrott i Östergötland .... Utvecklingen över tid 169 169 177 187 193 198 200 203 211 218 229 229 235

XI Ett besök i Härnösand 1751 och 1839 Säsong, geografisk rekrytering och gruppaktivitet Sociala mönster Förlikningar Familj, hushåll och överhet Kvinnorna Straffen Brännvinsupploppet år 1800 Sammanfattning och analys XII. Till religionensförsvar Omkyrkotukt och världslig rättvisa Kyrkotukten vid ting och rådstuvurätter Sammanfattning XIII. Pragmatismoch religiöst nit Omsexualitetens gränser Mökränkning och lönskaläge i praxis Mökränkning och lönskaläge enligt lagen Religiösa sanktioner Socioekonomiska aspekter Äktenskapsbrottet under två sekel Våldtäkt — ett ovanligt brott? Sammanfattning och analys XIV. För kung och fosterland Omkraven på allmogens prestationer Sammanfattning XV. Myndigheterna och vardagslivet Omskog, brännvin, handel, hantverk, eld och hygien Kampen om skogen Jakt och fiske Brännvinet Handel och hantverk Eld och hygien Tobak, sidenband, arsenik och diverse annat Sammanfattning och analys XVI. Från slagsmål till tvistemål Omsamhällets civilisering? Sammanfattning och analys XVII. Råttssystemets auktoritet Omovettighet, fylleri och uteblivande Sammanfattning 252 255 256 267 268 273 279 281 284 299 304 315 317 319 324 326 328 335 340 344 348 356 359 371 382 383 398 403 409 410 412 418 422 432

XII Avdelning 4 Enföränderlig rättvisa XVIII. Brott och rättskipning i det förindustriella Sverige Att räkna eller läsa? Domstolarnas arbetsuppgifter »Den judiciella revolutionen» Straffen till försoning och varnagel Från våld till stölder? Häradsting och rådstugor Män och kvinnor De enskilda människorna Det unika och det generella 437 438 439 447 453 456 459 463 469 471 Summary 474 Tabeller och diagram 498 Källor och litteratur 503 Förkortningar GHA Göta hovrätts arkiv GHR Göta hovrätts resolutioner HRG Gullbergs häradsrätt HRR Härnösands rådstuvurätt LRR Linköpings rådstuvurätt NHT Norsk Historisk tidsskrift Riksarkivet Säbrå tingslag OHR Östra Göinge häradsrätt RA STL

AVDELNING 1 Rättvisan i det förindustriella Sverige Några utgångspunkter

I. För kyrka, stat och folk Omden lokala rättvisans vardag Att med lokala studier söka ny kunskap ommänniskors levnadsvillkor och om sammanhang som sträcker sig längre än den enskilda socknen eller staden har blivit allt vanligare hland historiker. Det kan bland annat ske med hjälp av statistiska metoder, men ofta är arbetsinsatsen då så stor att man måste begränsa forskningen till en eller ett fåtal lokala områden och därmed är det svårt att generalisera resultaten till att gälla större områden, till exempel ett helt land. Detta hindrar inte att man i mönster, som återfunnits i några få områden, kan dra slutsatser av större räckvidd. Lokalsamhällen i ett visst historiskt sammanhang har påverkats av likartade faktorer och haft likartade grundläggande behov att lösa vissa frågor. Detta gäller även när man studerar hur rättvisan fungerade på lokal nivå i det förindustriella Sverige. De teorier som bildat utgångspunkt för denna undersökning av vad somhände vid tingsrätten i Gullbergs härad och Säbrå tingslag samt vid rådstuvurätten i Linköping och Härnösand kunde lika gärna ha avsett andra delar av den svenska landsbygden eller andra svenska städer vid samma tid. Många saker har till och med en räckvidd utanför Sverige. Det finns stora olikheter mellan lokalsamhällen i 1600-talets Sverige, England, Frankrike eller New England, men när det gäller rättssystemens sätt att arbeta finner man förbluffande ofta likheter. Att studera konflikter som utspelas vid domstolarna är också ett sätt att öka kunskapen om människors vardagsliv och tankar, deras »mentalitet» för att låna ett populärt uttryck. Man kan invända att brott och konflikter bara speglar det onormala i samhället, det extrema. Yves Castan påpekar dock att de flesta saker som avhandlas trots allt är ganska »vanliga». De extrema brotten är i klar minoritet och de flesta som kommer till domstolarna är »vanliga» människor. Dessutom avslöjas många mönster »i förbigående» under de diskussioner som protokollförs.' Under de senaste decennierna har det vuxit framen bild av rättvisans praxis i det förindustriella samhället i den internationella litteraturen. I Sverige har forskarnas intresse ökat påtagligt under senare år. Min egen studie ingår i ett projekt som avser utvecklingen av den lokala rättvisan från 1600-talets början till 1800-talets mitt. Arbetet har skett i samverkan med Eva Österbergs projekt vid Efistoriska institutionen i Lund med likartade syften.- ' Castan 1971, s. 1 IS—1 19. ’ Hva Österberj; 1987, s. 473-504. Eva Österberg och Dag Lindström 1988. Dag l.indström 1988.

4 Vilka uppgifter hade då dessa lokala domstolar i Sverige? Hur påverkades de av förändringar av politisk, religiös, ekonomisk och social natur? På vilket sätt speglar domstolsprotokollen människornas villkor och liv i ett äldre samhälle? Detta är övergripande frågor av socialhistorisk natur, inte i första hand rättshistoriska. Rättvisan i praxis kan vara »en grund för att undersöka de politiska, ekonomiska och sociala relationerna inom ett givet samhälle», som en engelsk forskare beskrivit målsättningen.^ Syftet med min undersökning har för det första varit att beskriva brottmålens struktur och hur de hanterades vid några lokala domstolar i Sverige från 1600-talets början till 1800-talets mitt. Det är första gången som utvecklingen följts i detalj under en så lång tidsperiod. Därmed får vi en blygsammotsvarighet till den kriminalstatistik som insamlades och publicerades av myndigheterna från och med 1830-talets början. När det bedömts fruktbart, har siffrorna jämförts med resultat från andra länder, framfor allt England. Perspektivet är alltså socialhistoriskt, och utvecklingen kommer att diskuteras i relation till den inom forskningen gängse bilden av de lokala domstolarnas funktioner och brottsutvecklingen i det förindustriella Västeuropa. Bland annat uppmärksammas hur målens fördelning och förlopp avspeglar relationerna mellan den världsliga centralmakten, kyrkan och lokala intressen. Dessutom diskuteras metodiska problem vid tolkningen av brottsstatistik och de faktorer som kan ha påverkat den registrerade brottslighetens nivå. Jag har också försökt att ge läsaren inblickar i människornas sociala villkor, som de speglats i rättsdokumenten. I detta inledande kapitel ges en översiktlig sammanfattning av forskningsläget i och utanför Sverige.'* Därefter behandlas källornas möjligheter och begränsningar och några metodiska överväganden. Som en bakgrund till lokalstudierna presenteras en punktundersökning av brottmålens fördelning valda tioårsperioder för Östergötlands län utifrån Göta hovrätts resolutioner, varefter huvoidaktörerna vid häradsrätter och rådstuvurätter - domare, nämndemän, länsmän och andra — presenteras. Den tidsmässiga utvecklingen har delats in 1 två huvudavdelningar. Först redogörs för resultaten av en genomgång av domböckerna i Linköpings stad och det angränsande Gullbergs härad från 1600-talets början. Därefter följer en undersökning av böteslängder och andra källor för dessa båda domstolar samt för Härnösands stad och Säbrå tingslag i Ångermanland från 1600-talets senare del till 1839, kompletterat med resultat från andra områden, bland annat Östra Göinge härad i norra Skåne för vissa ' C.irl Brewer ocli John Stvies 1980. ■' I ett nvligen utkommet .specialnummer av Historisk tidsskritt tör Norge publiceras rapporter Iran nordisk forskning inomområdet, bland annat en översikt fran 1500-talet och stormaktstiden av Eva Österberg kommenterad av Jens Christian Johansen och Heikki '^'likangas. Området var även ämne för en specialsession vid XXI Nordiska historikermötet i Umea 1991. Rapporterna därifran är tvvärr ännu opublicerade.

5 perioder. I någon mån redovisas även civila tvistemål. Den senare avdelningen disponeras utifrån varje huvudkategori för sig, medan slutkapitlet ägnas ett försök att ge den totala bilden av utvecklingen och att sammanfatta några huvudresultat. Bland de utvecklingslinjer som framhållits av forskare i Europa finns främst övergången från en rättvisa där lokala intressen dominerar till en rättvisa dominerad av mer centrala statliga och kyrkliga intressen. Samtidigt mecf detta minskade lekmannainflytandet i domstolarna och de utbildade experterna kom att ta över rättsskipningen. Denna process ägde rum under en mycket lång period. Göran Inger skriver att redan medeltidssamhället genomgick en utveckling »från ett mycket primitivt och relativt decentraliserat agrarsamhälle till ett mera centralstyrt och av utländsk rätt påverkat samhälle. Man kan i de bevarade rättskällorna iaktta övergången från släkt- och ättefejder till offentliga tingsförhandlingar, från egenmäktigt panttagande, självpantning, till lagstadgad utsökning i samhällets tjänst, från edgärdsmannaprocess, där förhandlingsprincipen och den formella bevisningen stod i centrum till nämndprocess med den materiella bevisprövningen och undersökningsprincipen i centrum». Tillkomsten av hovrätten 1614 har angetts som en av milstolparna på väg mot denna experträttvisa. Bland annat det ökande användandet av skriftlighet i rättegångsprocessen har framhållits som en faktor som kom att minska lekmännens möjligheter att göra sig gällande. Även reella förändringar när det gäller rättegångsbalkens bestämmelser om nämndemäns beslutsmakt vid avkunnandet av domar var viktiga steg på denna väg.'' Dessa förändringar har naturligtvis inte skett på precis samma sätt och i samma takt i alla länder, men i stort sett kan man säga att utvecklingen redan var på gång under 1600-talet, att den påskyndades under 1700-talet och att den i sina huvuddrag var slutförd någon gång under 1800-talet. Den har i internationell forskning betecknats somen ’pidiciell revolution’. I ett rättssystem där lokala intressen dominerar är naturligtvis målsättningarna präglade av detta. Domstolarna skall i första hanci reglera ekonomiska förhållanden och andra relationer mellan individerna, skydda människor från övergrepp i formav förolämpningar, våld och stölder, samt skapa lugn och ordning på lokal nivå. Samtidigt var domstolarna endast en av vägarna att lösa konflikter. I Sverige, liksomi andra länder klarades mycket av genom privata överenskommelser. Till att börja med var statens intressen relativt begränsade. I första hanef skulle centralmakten ingripa för att skapa ordning, när innevånarna själva inte mäktade detta. Staten var bara intresserad av att övervaka bestraffningen av ett begränsat antal grova brott, till exempel mord och fridsbrott. Dessutom ville den skydda sig mot handlingar som hotade dess egen säkerhet, konspirationer mot den politiska makten, upplopp, och dylikt. Ett ekonomiskt Göran Inger 1980, s. 46. K. G. Vi’e-stman 1927. K. G. 'JCe.stman 1934, s. 41,47-48 och 52-53. Brucc Lcnman och Geottrey Parker 1980.

6 intresse fanns också i Sverige, där kungen uppbar en del av böterna, vilka i övrigt somregel delades mellan målsägaren och häradet eller staden. Allt eftersom staten började reglera förhållandena i lokalsamhället ökade också antalet lagar. Regleringarna var ofta av ekonomisk natur, avseende den direkta uppbörden av skatter och andra krav frän kronan eller rörande handel och annan aktivitet, där kronan fick intäkter. Dessutom ville centralmakten skydda vissa naturtillgångar för eget bruk, till exempel gruvorna, skogen och laxfisket. Kyrkan representerar den tredje stora intressenten. Redan landskapslagarna innehåller kyrkobalkar. Efter reformationen ökade de kyrkliga ambitionerna att kontrollera kristendomskunskaper och nattvardsgång, men även att ingripa mot handlingar som stred mot bibeln och de tio budorden. Denna kontroll skedde till en del i de kyrkliga organen, sockenstämma, kyrkoråd och domkapitel, men den utövades även inom ramen för de världsliga domstolarnas verksamhet. En lokalt förankrad rättvisa anses oftast ha varit mer intresserad av att lösa konflikter än att bestraffa, att bota eller kompensera för skadan i stället för att näpsa en brottsling.^ En konflikt skulle lösas sä att båda parter ansåg sig milt och rättvist behandlade. Härda straff bidrog inte till att befrämja detta. Man kan alltså förvänta sig att den lokala rättvisan skulle använda straff somkändes, men som inte var för härda. Eftersom det inte fanns någon anledning att göra den bötfällde utfattig och därmed till en ekonomisk börda för socknen eller staden, kan man även förvänta sig att böter ibland mildrades med hänsyn till betalningsförmåga, dvs. liknande de nutida dagsböterna. Men detta gällde inte den grövre brottsligheten, där strafflagen var sträng, i Sverige såväl somi andra länder, och där vedergällning och avskräckning dominerade alltsedan medeltiden. Kvantitativt utgjorde dock de senare fallen en mycket liten del av domstolarnas verksamhet. Göran Inger har pekat pä att ett samhälle som saknade organ för att skapa fred och ordning med tvångsmedel var mer eller mindre hänvisat till att försöka åstadkomma detta resultat genom en försoning mellan parterna med böter. Alternativet kunde ju vara att den part som kände sig förfördelad tog saken i egna händer. Den i tidig medeltid förekommande blodshämnden visar vad som kunde hända om inte samhället inskred med ett försök till försoning.^ I England har man funnit att 1600-talets lokala domstolar kunde visa stort överseende med dem som begick förhållandevis oförargliga brott, även om de upprepades. I upprörande fall, eller när det gällde personer som blivit en tung börda för sina grannar, kunde man dock mista tålamodet och be myndigheterna handla med stränghet. God anpassning i lokalsamhället, kyrklighet, osv kunde ^ Henrik Munktell 1943, s. 9. Eva Österberg och Dag Lindström 1988, s. 35-56 och 63. E'rik Anners 1977, s. 7-16. Briice Lenman och Geotlrey Parker 1980, s. 14-15. Göran Inger 1980, s. 59. Henrik Munktell, 1943, s. 6-7. Eva Österberg 1987, s. 493—194 och 499-501.

7 på motsvarande sätt anföras som förmildrande omständigheter även ifråga om grova brott. Det var alltså inte enbart brottets natur utan åven brottslingens person som avgjorde lokalsamhällets reaktion.*^ I huvudsak var domaren och jurymedlemmarna många gånger mer intresserade av att lösa konflikten med minsta möjliga störning i lokalsamhället än av att strikt tillämpa lagen. Gränsen mellan civila tvister och förhållandevis lindriga brottmål var därmed mindre klar. I den lokala rättvisan var det vanligen fråga om kompensation till en part, inte vedergällning från hela samhället.” Eftersom en utbyggd polis- och åklagarmakt saknades, fick privata parter väcka åtal även i de flesta brottmål, eller i varje fall fästa domstolens uppmärksamhet på fallet. Enligt cfe svenska landslagarna kunde vem som helst göra sig till målsägare i vissa typer av brott och därmed komma i åtnjutande av en tredjedel eller mer av böterna. Bestämmelsen tillkom för att man över huvud taget skulle få kännedom om brott där ingen enskdd person blivit förorättad. Tyvärr vet vi inte i vilken omfattning privatpersoner agerat målsägare i denna typ av brott. Risken att själv bli bötfälld på grund av bristande bevis mot den anklagade var naturligtvis en återhållande faktor.'- Målsägaren var alltså oftast den av brottet förfördelade och i första hand intresserad av sin egen kompensation. Medling och privata konfliktlösningar var mycket vanliga såväl i England som i Nordamerika, Erankrike och andra europeiska länder.'^ Även när de lokala representanterna för 1600-talets polisiära funktioner verkligen agerade, gjorde de det med ciiskretion. Som regel tog de bara upp fall somväckt allmän förargelse.''* Kompensation som rättvisans mål kan emellertid enbart uppnås mellan relativa likar. En person som är socialt överlägsen kan tänkas ha lättare att driva sin sak mot en som befinner sig längre ned på skalan än tvärtom, dels därför att han har större ekonomiska resurser och dels på grund av en större förtrogenhet med rättssystemets sätt att fungera. Faran finns naturligtvis också att domstolen låter sig påverkas av socialt hänsynstagande utöver vad privilegiesamhällets lagar redan medger. Vi skulle alltså mer sällan finna en socialt underlägsen som väcker ett mål (kärar) mot någon högre upp på samhällsstegen. Omvänt är det möjligt att man avstår från att driva en sak - omdet inte rör sig omgrava fall — mot någon som är fattig och oförmögen att ge ekonomisk kompensation. Om lagen skall respekteras måste ju straffet omvandlas till något annat än böter, varvid den relativa mildhet som förutsätts ofta går förlorad. I ett samhälle där sociala olikheter börjar göra sig gällande, till exempel James Sliarpe 1984, s. 79-81. Bruce Lenman och Geotlrey Parker 1980, s. 28 och 35-36. Lars Levander 1975, s. 41-44. I'va Österberg ocli Dag Lindström, 1988, s. 156-158. T. C. Curtis 1977, s. 152. " Bruee 1.enman och Geotfrev Parker 1980, s. 12. James Sharpe 1984, s. 73. Keitlt W’rightson 1982, s. 156. Lars Henman 1973, s. 18. " Keith Wrightson 1980, s. 157. Bruee Lenman och Geoffrey Parker 1980, s. 26. Nicole Castan 1980,s. 13-51. Keith Wrightson 1980, s. 29. James Sharpe 1983, s. 36.

8 mellan jordbrukandc bönder å ena sidan och backstugusittare och inhyses å den andra, kan vi vänta oss att den lokala rättvisan får en mer kontrollerande, repressiv funktion än i ett socialt mer homogent samhälle. Detsamma kan gälla i en stad där köpmän och hantverkare har ett behov av att kontrollera mindre bemedlade arbetargrupper. Okända främlingar, som kan misstänkas slinka undan ekcmomiska sanktioner eller bli en börda för fattigvården, passar inte heller in i den milda, konfliktlösancfe lokala rättvisan. I England skedde denna stratifiering på landsbygden successivt i olika områden. På vissa ställen var den fullt utvecklad redan år 1600, på andra ställen inte förrän vid 1700-talets början. Två sociala grupper uppstod med ökande skillnader beträffande välstånd, synen på vad som var passande, osv. Det övre skiktet i byn kände sig mer solidariskt med ståndspersonerna och landets styresmän än med mindre lyckligt lottade grannar.'^ Både angivarna och domstolarna reagerade också med betydande skillnader om det gällde en notorisk tjuv utifrån eller en småsnattare som var bosatt i samma by.'^ Ansträngningarna att kontrollera fattiga kringvandrande personer tilltog i England redan på slutet av 1500-talet med det uttalade syftet att slippa utgifter för fattigunderstöd och utifrån en rädsla för social oordning.'" När reglering och kontroll av fattiga och kringvandrande personer blev mer och mer uttalad behövde man centralmaktens stöd, både när det gällde häktandet och bestraffningen. I England kom detta att underlätta övergången till ett rättssystem där staten spelade en större roll än tidigare. En liknande utveckling observerades i flera europeiska länder vid ungefär samma tid. Samtidigt ökade antalet stadgor och regleringar av människornas beteenden och straffen kom också ofta att skärpas jämfört med de tidigare lagarna. Klyftan mellan dem som dömde och dem som dömdes ökade. Ju fler fattiga domstolarna hade att döma, desto svårare blev det också att använda bötesstraffen. I stället kom kroppsstraffen, som varit relativt ovanliga vid 1600-talets början, att användas i allt större omfattning.'''' Samma sak skedde i det koloniala Nordamerika. Kringvandrande fattiga kontrollerades och var inte välkomna. När de sociala problemen ökade på 1700-talet i Massachusetts, utvecklades nva lagar för att handskas med den rörliga delen av befolkningen. Medan det ofta var tillräckligt med den kontroll som utövades inom ett ’township’ för den geografiskt stabila befolkningen, blev det nödvändigt att använda domstolar på ’county’-nivå för att handskas med de invandrare som undandrog sig den mer lokala kontrollen.'*^ I Frankrike ledde motsvarande proletarisering till att en ny, statlig polis J.imes Sharpe 1984, s. 74-76. James Sharpe 1982, s. 193. Keith Wrightson och David Levine 1979, s. 2. James Sharpe 1984, s. 82. ’’ James Sharpe 1984, s. 84 och 183. A l. Beier 1974. John Walter och Keith Wrightson 1976. James Sliarpe 1984, s. 93. .\lichael R Weisser 1979, s. 64-63, 90 ocli 100—102. Douglas Lamar Jones 1974—73. Da\ id Thomas Komg 1979, s. 36.

9 inrättades, då det äldre systemet inte var kapabelt att klara kontrollen av tiggare och kringvandrande tjuvar. Likaså visades sig nya statliga domstolar vara snabbare och effektivare än äldre lokala domstolar att handskas med den rörliga befolkningen. En forskare påpekar att denna effektivisering av rättvisan också var nödvändig för att mildra straffen. Medan de flesta brott straffades milt 1 ett äldre rättssystem, var man tvungen att tillgripa hårcfa straff i de fall där kontrollen var ineffektiv. Om risken för straff ökade kunde straffen mildras och fortfarande verka avskräckande. I varje fall resonerade lagstiftarna på detta sätt.-° Ett straffsystem som ibland var milt, ibland strängt och som förseelse drabbade olika personer mer eller mindre hårt kan för en modern iakttagare te sig irrationellt och obegripligt. James Sharpe påpekar att vi måste bedöma det utifrån de funktioner det ursprungligen var avsett att fylla. Därmed kuncie dess flexibilitet ibland bli en dygd, en pragmatisk anpassning till verkligheten. Keith Wrightson har definierat de intressen som den, även på rättsområdet, expansiva centralmakten stod för som »ett mönster av auktoritet och ett slutgiltigt värdeschema angelägenheter, vilket uteslöt mö)ligheterna av uppror, av sociala konflikter, av de synder vilka kunde provocera en sträng Gud att aga sitt olydiga folk med sina domar: svält, pest och krig».’’ Denna tolkning tar fasta på den mer övergripande ideologiska nivån. I praktiken kan man naturligtvis ofta avslöja centralmaktens agerande som en ren bevakning av statens finansiella och omedelbara politiska intressen. Det säger sig självt att ett utbyggt utbildningssystem för jurister och en tillräcklig byråkrati var en nödvändig betingelse för att staten skulle kunna öka sitt inflytande på den lokala rättvisan. Samtidigt skapade tillväxten i sig själv, liksom krigen, ett behov av ökade inkomster, bland annat erhållna via nya typer av pålagor. Behovet att reglera näringslivet ökade av detta och andra skäl och regleringarna skapade i sin tur en nv form av kriminalitet. Den process som inleddes var därmeel på sätt och vis självgenererande.’-' Eörändringen skedde emellertid inte snabbt. Det tog tid att effektivisera övervakningen av regleringarna och en professionell, juridiskt skolad domarkår kan inte sägas ha funnits i tillräcklig omfattning i underrättar och överrätter förrän på senare delen av 1600-talet i Sverige. Många regleringar begränsade böndernas och borgerskapets traditionella friheter och hälsades därför inte alltid med förtjusning. Medan man väl kunde förstå och uppskatta kungens hjälp att bestraffa notoriska tjuvar och mördare. för samma 21 ett stabilt och harmoniskt ideal rörande mänskliga |. A. C.iinoron 19S1, s. 9-12 odi 173. j.inics Sli.iipc 1983, s. 2 1 7. ’’ Koitli 19SC, (lör.an Bchrc, l..irs-Olot L.irsson och hv.i Östcrberj; 1983, s. 70-72. s. 22.

10 vilket vant statens huvudsakliga roll i det tidigare rättssvstemet, var jakten på dem som brutit mot statliga handelsförordningar eller fällt några ekar på sin egen mark mindre populär. Gradvis fick alltså de lokala domstolarna till uppgift att företräda två, ibland motstridiga intressen. Nämndemännen i häradsrätterna och rådmännen i rådstuvurätterna representerade de lokala intressena, medan av kungen utsedda ämbetsmän bevakade kronans rätt. Domaren hade till uppgift att i enlighet med lagen söka vinna såväl kungens som allmogens förtroende när intressena kolliderade. I flera europeiska länder skedde övergången från lokalt till statligt influerad rättvisa genom att redan existerande eller nyinrättade kungliga domstolar utvidgade sin aktionssfär, medan äldre lokalt dominerade rättsorgan fick träda tillbaka. I England och Skottland fanns till exempel en rik flora av ’manor courts’, ’baron courts’ etc., vilka successivt tynade bort under århundradena före 1800-talet.Samma sak hände i Frankrike, där andra typer av ’feodala’ organ långsamt avlöstes av kungliga domstolar med en inkvisitorisk process, dvs domstolen och dess ämbetsmän tog egna initiativ till att undersöka och dömde utan någon jury. Den spanska statens involvering i den lokala rättvisan visade också tecken på att öka redan under 1500-talet, en utveckling somsedan accelererade på 1600-talet.I England bevarades trots allt ett lokalt inflvtande genom att man behöll jurysystemet. ’Justices of Peace’ skötte ensamma mindre viktiga mål och tillsammans med en jury allvarligare överträdelser. Rekryteringen av fredsdomare skedde bland de lokala företrädarna för godsägarklassen och dessa agerade ofta med självständighet.'^ En kunglig rättvisa medförde också nästan med naturnödvändighet att man måste förstärka resurserna för att spåra upp och åtala brottslingar.'^ Med ett typiskt utslag av misstänksamhet mot en alltför stark centralmakt vägrade dock engelsmännen att inrätta en statlig polismakt före 1800-talet. De nordamerikanska kolonierna övertog till stor del det engelska systemet, modifierat efter de förhållanden som rådde där.'^ I och med att de statliga intressena växte, såväl beträffande vilka brott som beivrades som i det direkta inflytandet i den lokala rättsapparaten kan man med visst fog säga att rättvisan blev mer repressiv sett ur lokalbefolkningens synpunkt. I stället för vad man kan kalla en funktionalistisk teori som betonar värdegemenskapen kan man då sätta en konfliktteori, som understryker att det tinns olika intressen mellan olika grupper och att ’rättvisan’ försvarar de starkares intressen. Bland historiker har detta senare perspektiv särskilt betonats av en grupp forskare med E P Thompson i spetsen.'*’ Andra har dock understrukit J.imcs Sharpe 1983, s. 20-28. Steplien Davies 1980, s. 120-154. Mar\' Mi/abeth Perrv 1980, s. 55. Keith W rightson och David Levine 1979, s. 9. J H Gleason 1969. J. H. Baker 1977, s. 17-17. Douglas Greenberg 1976, s. 34—39 och 174—175. David Thomas Konig 1979, s. XIII, R. P. Thompson 1975.

11 att lagen och rättssystemet inte var endimensionella. Mycket av det som avhandlades låg även i de allra fattigastes intresse. Thompson och hans anhängare har också modifierat sin ståndpunkt, även om de anser att rättvisans huvudsakligaste uppgifter kan tolkas ur ett konfliktperspektiv, där de som hade makt kontrollerade demsominte hade makt.-^° Den svenska modellen kan sägas utgöra en långsam statlig infiltration av det äldre, lokala systemet. Häradsrätter och rådstuvurätter fortsatte att handlägga majoriteten av de traditionella målen, kompletterade av specialdomstolar och övervakade av hovrätterna. Vid de lokala domstolarna minskade dock succéssivt inflytandet från nämnden på landet och lekmännen bland städernas rådmän till förmån för den juridiskt utbildade domaren. Funktion och förändring Det finns alltså en stor enighet bland forskarna om att det äldre lokala rättssystemet, jämfört med en senare centraliserad rättskipning, i högre grad dtaminerades av lokala intressen, vare sig det gällde feodala stormän eller en bredare grupp av bönder eller borgare. Även om det fanns skriven lag, medgavs inom dess ramar en större flexibilitet när det gällde tolkningen av lagen och straffmätningen i kriminalmål. Man kan inte enbart läsa lagtexter om man vill veta hur rättvisan fungerade i praktiken i detta samhälle. Flexibiliteten gjorde sig bland annat gällande så att man i domarna inte enbart tog hänsyn till brottet utan även till personen. En accepterad medlem av lokalsamhället behandlades ofta milt, utomom brottet var av synnerligen grav karaktär. Främlingar och efe som gjort sig illa omtyckta kunde å andra sidan råka mycket illa ut, även om brottet inte var så allvarligt. bör att förstå varför man dömde på detta sätt måste man försöka sätta sig in i hur lokalsamhällets människor betraktade domstolens uppgifter. Idag förväntar sig medborgarna att domstolarna i görligaste mån skall fastställa ett faktiskt tillstånd och sedan döma efter största möjliga objektiva rättvisa och lagen. Straff skall dels verka avskräckande, dels om möjligt reformerande på den dömde. I andra hand kommer frågan om kompensation till den som blivit förfördelad av ett brott. Fortfarande tas hänsyn till person vid straffmätningen, till exempel tidigare kriminalitet och förväntade förbättrande effekter av ett visst straff. Detta innebär cfock inte att cfomen medvetet skall påverkas av faktorer som social ställning eller brottslingens geografiska härkomst. Omedvetet kan detta naturligtvis ske i viss mån ändå, trots att offentliga försvarare har till uppgift att bevaka sina klienters intressen. Fn övergripande målsättning för det äldre lokala rättssystemet var att bevara lugnet och harmonin i socknen eller i staden. I de flesta fall skulle därför domTerry l,. Cliapiman 19SC. C.irl Brewer och John Stvles 1980, Introduction, s. 19-20. J. A. Sh.irpe 1982, s. 197-198. Fv.t Österberi; 1987, s. 474-47.S.

12 stolarna verka för att en konflikt löstes så att detta lugn återställdes. Kompensation till den förfördelade och återställd grannsämja blev rättvisans viktigaste funktion vid sidan av avskräckningen. Visserligen hade religiösa begrepp om synd och skuld utvecklats via kristendomen, men man finner sällan att detta fick en avgörande roll i det tidiga 1600-talets Sverige. Inte minst visar sig detta i behandlingen av sexuella överträdelser, vilket vi kommer att se i Gullbergs härad och i Linköpings stad under 1600-talets början. Straffet var alltså som regel inte avsett som en persc^nlig försoning mellan brottslingen och Gud, utan mellan brottslingen och mälsägaren. Den mosaiska vedergällningsprincipen »öga för öga, tand för tand» omfattade ett fätal, särskilt upprörande brott, samt de gånger man ville statuera ett exempel i av'skrackande syfte. Det senare drabbade oftast tjuvar, särskilt dem som tillhörde den geografiskt rörliga delen av befolkningen. Pä dessa trodde man inte att milda straff skulle ha någon verkan och de saknade som regel tillgångar för att kompensera mälsägaren och betala böterna. Härda kroppsliga straff och dödsstraff kom mer sällan till användning än man kunde tro vid en läsning av lagboken. I praktiken blev skillnaden mellan civila tvistemål och straffrättsliga mål ofta liten. I båda fallen hade privata kärande väckt frågan och i båda fallen var det kärandens kompensation som spelade den största rollen, bortsett frän kungens och domstolens intresse i böterna. Det sistnämnda förhållandet var den främsta anledningen till att man ibland finner att kungamakten sökte bekämpa förlikningar vid sidan av domstolen, i varje fall i mål som kunde leda till drvga böter.I övrigt fanns det knappast något intresse av att alla mindre saker, som formellt var straffbelagda, också behövde behandlas av domstolen. Den offentliga polisiära och åklagande makten var dessutom mycket rudimentär, vilket gjorde det svårt att övervaka att alla överträdelser beivrades. Antalet ingripanden mot personer som överträtt statens regleringar och förbud 1 ekonomiska frågor ökade, liksom andelen som åtalades för vissa moraliska överträdelser. Men dessutom skedde det, enligt vissa forskare, förändringar som inte var lika uppenbara eller lika oomtvistliga. Den viktigaste har påståtts vara att antalet våldsbrott med tiden avtog, medan i stället egendomsbrotten tilltog i omfattning. Ibland talar man mte omantal utan om andelarna, storleksrelationen mellan de två brottstyperna. Diskussionen i denna fråga väcktes av franska forskare, men har senare förts i de flesta europeiska länder. I Sverige publicerade Knut Sverie en artikel, där han anslöt sig till teorin. Senare har det hävdats att man inte kan beskriva verkligheten så enkelt. För det första är det av källkritiska skäl svårt att göra kvantitativa jämförelser och för det andra har man, till exempel i England, tyckt sig se att de två brottskategorierna snarast utvecklas i vågor med ibland svagt inbördes samband. Det har också visat sig svårt att finna en teori, som på ett till- " J. E. Almquist 1977, s. 4C. J. E. Almquist 1945, s. 13-15. K. G. Westman 1934, s. 32-33. Eva Österberg och Dag Eindström 1988, s. 73, 74 och 133.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=