RB 47

64 var ett samhälle där våldet ofta tillgreps mellan grannar. Det faktum att man tolererade före detta slagskämpar som nämndemän avslöjar också en relativt sangvmisk inställning till våldet. Nämnden var inte den samling tadelfria medborgare somman kanske väntat sig. Kustförsamlingen NjHrunda, som ingick i Medelpads domsaga, ligger söder om Sundsvall. Tack vare Algot Hellbomhar dess domböcker under 1600-talet utgivits."^' Han har dessutom sammanställt en förteckning över församlingens befolkning från 1500-talet och framåt."*- Därmed är det möjligt att identifiera de personer som figurerar vid tinget. Samtliga utgåvor är gjorda med stor noggrannhet och har högt källkritiskt värde. Njurunda socken bildar ett eget tingslag och alla nämndemän rekryterades därifrån. En genomgång har gjorts av den första delen av domboksutgåvan, dvs. för åren 1609 till 1672. Under dessa 43 år tjänstgjorde totalt 91 nämndemän. Av dessa kan vi följa hela tjänstgöringstiden för 67 personer. Deras genomsnittliga tjänstgöringsperiod var 6—7 år och en tredjedel satt i nämnden mer än 10 år. Rekordet var 23 år. Den typiske nämndemannen var 40—50 år gammal. Han började sin tjänstgöring mellan 35 och 45 års ålder och slutade som regel innan han var 60. Hälften av gruppen hade slutat före 50 års ålder, medan den genomsnittliga dödsåldern för dem som avled efter 1640 (när den första död- och begravningsboken påbörjades) var 75 år. Nämndemännen befann sig alltså i sin mest aktiva ålder. Det fanns cirka 100 hemman i Njurunda vid mitten av 1600- talet och under de 43 år undersökningen omfattar var 41 av dessa hemman någon gång representerade av en nämndeman. Att tingslaget var litet befolkningsmässigt förklarar varför deltagandet i beslutsfattandet vid tinget var så vitt spritt bland bönderna. Nämndemännens hemman var genomsnittligt inte anmärkningsvärt större än bland bönderna i allmänhet, men vi måste naturligtvis komma ihåg att de kamerala måtten är en något osäker uppgift, om man vill beskriva ett hushålls välstånd. En del familjer var flitigare representerade än andra och deras hemman tycks ha varit något större än genomsnittet. Dessa nämndemän innehade också ofta flera förtroendeuppdrag. Erik Larsson i byn Berga var till exempel nämndeman i 16 år, sexman och kyrkvärd. Erik Grelsson i samma by var nämndeman i 18 år, sexman och sockenskrivare. Han var son till en nämndeman och hans bror var nämndeman och fjärdingsman. Hans föregångare på hemmanet hade också varit nämndeman. Per Johansson i Berge var nämndeman i 16 år och hans bror var också nämndeman och senare länsman. Han ägde en lagbok och beskrevs i dödsboken som en hedervärd person. Nils Mikelsson i Dingersjö tjänstgjorde somnämndeman i 18 år. Han var också fjärdingsman och länsman. Hans son blev nämndeman, länsman och gästgivare. Mårten Nilsson i Mvre, nämndeman i fem år och sedan länsman i många år anklagades för tjänstefel ■" Algot Hellbom 1982 och 1983. ■*’ Algot Hellbom 1978.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=