58 åklagarväsende. I Uppsala tillsattes till exempel en sådan 1651 för att beivra landsköp och annan olaga handel, förseelser mot tullförordningar, osv. Hans uppgifter motsvarade alltså tullnärens i Linköping. Med tiden skulle emellertid stadsfiskalen få mer vidsträckta uppgifter än att enbart handlägga fiskala ärenden i inskränkt bemärkelse.'*^ För Linköpings del utsåg landshövdingen först 1673 en stadsfiskal.'"^ Vid rådstugorna 1610—17 finner vi också i protokollen att en del andra, lägre ämbetsmän utsågs. Deras sysslor får troligen ofta betraktas som bördor för innehavarna, varför de cirkulerade mellan borgarna. Bland dessa ämbeten kan nämnas en kämnär, fyra fjärdingsmän (från 1613 kallade kvartermästare), fyra byggningemän, två formarskar, två gårdsfogdar, en brännmästare i varje kvarter, två ansvariga för stadens vägar, etc. Aven krögareämbetet cirkulerade under 1610-talet mellan borgarna med en liten kontribution som ersättning från varje borgare i staden. Krögarämbetet motsvarar alltså gästgivarnas på landet och medförde diverse olägenheter med inkvartering och skjuts av mvndighetspersoner, mm.-° Precis som byfogdarna tycks kämnärerna ha varit relativt sällan förekommande parter vid rådstuvurätten. Lasse Jönsson, kämnär 1612, var kanske en hetsig person, eftersom han 1610 svarar för en beskyllning och både 1612 och 1615 anklagas för att ha uppträtt trotsigt mot högre ämbetsmän. I övrigt har kämnärerna ganska undanskymda roller i protokollen 1610—1616. Enligt Folke Lindberg tyck de ofta ha rekryteras bland hantverkarna, dvs inte bland borgerskåpets toppar. Det hände dock att kämnärer kunde av ancera tdl en rådmanspost. Från 1660-talet kallas såväl kämnär som byfogde i Linköping för »stadstjänare», vilket markerar deras handräckmngsuppgifter. Efter att till en början endast ha fått andel i böterna tillkom vid 1600-talets slut äv'en en viss kontantlön för dessa stadstjänare.'' Medan magistratspersonerna ofta förekcim i civila mål var fjärdingsmärinen sällan parter. Detta beror utan tvivel på att de rekrv'terats från skikt som spelade en mer blygsam roll i stadens ekonomiska liv. Även om man antar att personer med samma namn alltid är identiska med fjärdingsmännen, blir resultatet att dessa aldrig uppträdde som kärande i brottmål, dvs. någon betydande åklagarfunktion har de inte fyllt vid 1600-talets bör)an. Somsvarande i brottmål skulle tre fjärdingsmän av namnen att döma ha kunnat förekomma i var sitt slagsmål samt en somorosstiftare i kyrkan. För ordningens upprätthållande behövdes det i städerna någon formav övervakning. Den 1 1 februari 1612 finner vi den första bestämmelsen om en allmän stadsvakt i Linköping. Varje natt skulle sex karlar patrullera gatorna. Ingen K. W . Herdin 1926, s. 37. Folke Lindberg 1975, del 2, ,s. 236-207. LRR t.ex. 27 april 1610 och 30 april 1611. Folke Lindberg 1975, del 2, .s. 205-206.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=