149 på tlera ställen. Icke desto mindre benådades hon av hovrätten till att ersätta mälsägandena, böta tre gånger värdet samt att stå uppenbar kyrkoplikt. Om hon inte kunde betala böterna, skulle hon slås i järn och arbeta ett år. Pigan Gunilla Börjesdotter dömdes till döden för stöld från sin husbonde Måns Nilsson. Målsägaren sade sig ha medömkan med tjuven, vilket bör tolkas som att han gärna såg att Gunilla benådades. I hovrättens resolution blev också domen ändrad till böter tre gånger det stulnas värde, att ge målsägaren sitt igen samt uppenbar kyrkoplikt, dvs. att offentligen i kyrkan vidgå sin synd för att återupptas i församhngsgemenskapen. I mget av de fall somrör 1640-talet har alltså hovrätten fastställt underrättens dödsstraff för stölder. Straffet i första instans får därför ses som ett avskräcknmgsmedel, vilket dock kunde tas i bruk när det ansågs var särskilt befogat."' Att så verkligen skett ibland får vi veta 1613, när Måns Joenson, som stulit på flera ställen, döms till döden. Senare har antecknats att han »blev avlivad». Upprepade förseelser eller andra tecken på oförbätterhghet var naturligtvis en svår belastning när det skulle beslutas ompåföljd. Tjuvar med grava brott på sina samveten och om vilka man inte hade anledning att förvänta sig någon förbättring, visades ingen misskund i Gullhcrg heller. Nils Månsson från Klockrike förekom i en dom 1635. Han hade stulit från ett flertal personer i Gullbergs härad och på andra ställen. Bland annat hade han hemsökt pastor i Klockrike, kaplanen i Vreta och inspektören på Kungsbro. Dessutomhade han begått enkelt hor, rymt ur kronans fängelse och låtit skriva sig ett falskt pass hos pastor i Ekebyborna. Enligt uppgift hade han haft tjuvarvkte från ungdomen, och många misstänkte honom nu för ännu fler brott. Hovrätten beslöt därför, att han »androm till skv och varnagel» skulle hängas utan uppskov, dvs utan möjlighet att väd)a till kungen. Är 1639 beslöts likaså, att Måns Persson skulle hängas för samma syfte. Måns hade stulit från åtskilliga personer och dessutom begått enkelt hor. I häradsdomen ber hela häradet »i all underdånighet att höga överheten ville nådigst låta taga detta ogräset utLir vägen», vilket alltså beviljades. En diger brottskatalog räknas upp i dödsdomen mot Israel Andersson 1642. Han hade som soldat r\ mt till skogs och hållit sig undan i 14 år! Under denna tid hade han hunnit begå fvra enkla hor. Han hade slagit en bonde på landsvägen, gett sig ut för att vara spåman och bedragit en piga på 9 daler och han hotade dem som ville föra honom till domstolen med att i så fall bränna upp deras egendom. Slutligen anklagas han för diverse stölder, men nekar. Hovrätten finner inga skäl att benåda Israel, utan han skall avrättas med yxa. När han förs till avrättningen skall han förmanas att även bekänna ett lägersmål och stölderna. Ar 1634, ett år före Göta hovrätts tillkomst, fälldes Jöns Börsson, en före Henrik Munktell 1943, s. 32.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=