163 staterats för London vid samma tid, medan andelen var lägre i Gullberg. Samma mönster framträder också när det gäller våld och verbala konflikter. Andelen kvinnor var större i staden. Kvinnornas engagemang i konflikterna var oftare av lindrigare natur än männens. Kvinnor bar inte vapen och nöjde sig i många fall med att skymfa sina antagonister. Även detta stämmer med engelska resultat. Däremot var kvinnorna totalt oftare aktörer i våldsbrott i England än i Linköping och Gullberg. Andelen kärande var större än andelen svarande i brottsmål bland kvinnorna. Dessa tycks alltså oftare ha varit offer än gärningsmän. Detta stämmer med den mer passiva roll som kvinnorna tilldelats i samhället. Fler kvinnor blev till exempel offer för våld än utövare av vålti. Samtidigt bör vi komma ihåg att man ibland kan ha visat större överseende med kvinnligt våld, i varje fall om det riktade sig mot en manlig motpart. Skillnaden mellan land och stad, vilken som nämnts även observerats i engelska undersökningar, antvder att kvinnorollen varit mer begränsad på landsbvgden. I städerna var kvinnor oftare engagerade i sysslor utanför hemmet och de torde oftare ha haft sociala kontakter med omgivningen. Kvinnornas ekonomiska ställning var ju också, vilket tidigare påpekats, något starkare i städerna. Slutligen var städerna ett flyttningsmål för en grupp kvinnor, i Linköpings fall framför allt pigor, som sökte arbete i nya miljöer. Dessa var i högre grad undandragna familjens sociala skyddsnät och kontroll och kunde oftare hamna i konflikter eller frestas att begå tillgrepp. Lövjeri, trolldom och hknanefe brott åskådliggör tydligt vad som kunde hända när en kvinna överskred sin traditionella könsroll. Även om män ibland stod som svarande var det framfor allt kvinnor somdrabbades av denna anklagelse. Vidskepelsen bland domarna var inte så stor som man kanske kunnat förmoda. Många gånger avfärdades målet på grund av bristande bevis. De som fälldes visade sig ofta vara kvinnor som tielvis stod utanför det etablerade samhället. Andelen änkor var slående. I ett fall i Njurunda råkade änkan Elin i Kvissle illa ut, då hon kommit i konflikt med prästen där. Denne lyckades efter flera försök fa henne dömd till döden, men Elin räddades lyckligtvis av hovrätten, som friade henne. Fallet visar hur farligt det kunde vara för en kvinna utan socialt skvddsnät att hamna i konflikt med inflytelserika personer i socknen. Internationell litteratur visar att Elins öde inte var unikt. Straffen bestämdes i hög grad beroende på vemsomhade begått brottet, men självfallet också av vad det var somskett. Konflikter mellan privatpersoner bedömdes som regel milt, även omett ur vår synpunkt relativt grovt våld hade utövats. Som regel utdömdes böter, även för dråp som begåtts i hastigt mod. Endast när våldet var mvcket grovt och skett till synes utan anledning, när det bröt mot fridslagstiftningen eller riktade sig mot överheten blev straffen hårdare. Värnandet om famihen tog sig uttryck i en sträng syn på hor, dvs. äktenskapsbrott. Under 1600-talets första år var det fortfarande den världsliga svnen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=