66 redan vid periodens början, satt oavbrutet åren 1604-1630 och kallades vid sin avgång för häradsdomare. Nils Håkansson var utan tvekan den mest framträdande i sin generation bland bönderna. Både 1617 och 1624 representerade han sitt härad vid riksdagarna. Åtminstone en av nämndemännen, Måns Ersson i Valby, som tjänstgjorde åren 1631—1634, blev sedan länsman. Han nämns med denna titel i domböckerna åren 1644—1647. År 1643 representerade han häradet vid riksdagen. Övriga riksdagsmän från Gullberg under perioden var Hemming Joensson i Glansta, som var riksdagsman 1600 och nämndeman år 1610, Jon i Pärstorp, som var riksdagsman 1640 och nämndeman 1634, Simon Sunesson i Sjögesta, som var riksdagsman 1640 men aldrig nämndeman, Olof Jönsson i Lund, som var riksdagsman 1652 och nämndeman 1647—54 samt Jon Andersson i Linkelösa, riksdagsman 1660 och nämndeman 1653. Måns Bengtsson i Valby, som var nämndeman 1605 och 1616—1626, är förmodligen den person, som nämns som länsman i domboken 1609.'*^ Till skillnad från sina kollegor i N)urunda förekom nämndemännen i Gullberg relativt sällan själva som parter. Detta kan emellertid till en del förklaras med att Njurunda tingslag endast omfattade en socken. De norrländska bönderna kunde alltså lika gärna ventilera sina problem inför tinget som inför sockenstämman. I Gullberg, som bestod av flera församlingar, kan det ha varit vanligare att lösa problem inom sockenstämmans eller byns ram. Trots detta förekom det naturligtvis ibland att nämndemän var parter, vanligen som i Njurunda i civila tvistemål. Ibland figurerade de dock även i straffrättsliga sammanhang. Jöns i Heda, nämndeman 1609-1610, var kärande angående slagsmål 1624. Lars i Hornstäva, nämndeman 1612, var aktivt inblandad i ett slagsmål med vapen samma år, kanske en orsak till att han aldrig mer fick förtroendet. Nils i Heda, nämndeman 1614—19, kärade 1610 om ett slagsmål. Mikael i Solkerö, nämndeman 1617—24, stod 1626 som svarande angående en träta. År 1623 fälldes Bör)e Persson i Linkelösa tör enkelt hor, eventuellt samma person som nämndemannen Börje i Linkelösa ett år tidigare. Om så är fallet kan hans brott ha hindrat vidare förtroende i nämnden. År 1613 svarar självaste Jöns Klemetsson i Berg (se ovan) för ett slagsmål. Då torde han ha vant ganska ung och blev tydligen förlåten och betrodd. År 1614 stod Per Arnesson i Malefors åtalad för olaga )akt, men blev sedermera nämndeman i 16 år under perioden 1625—1640. Brottet var visserligen belagt med höga böter, men ansågs troligen inte vara alltför belastande av lokalbefolkningen, som ogillade krcmans och adelns inskränkningar av forna rättigheter. Ytterligare ett par nämndemän fälldes för att de uteblivit som parter vid tinget. Brotten \ ar alltså oftast av lindrig natur och i stort sett förefaller nämndemännen ha vant lugna och sedesamma innevånare. Samtliga riksdagsmän utom en var alltså nämndemän ett eller flera år, vilket inte överraskar. Minst en nämndeman, troligen två och eventuellt fler blev I.udvig Mårtensson 195C.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=