161 oftare än i de privata konflikterna besuttna. Bland egendomsbrotten förekom det många besuttna i mål som rörde åverkan, olaga pant och dylika förseelser. Dåremot var de obesuttna mer framtrådande bland tillgreppen, där de utgjorde en majoritet av dem som hade titel. Relativt få obesuttna upptrådde däremot som kärande i sådana brcitt. De hade naturligtvis mindre egendom att försvara och det är därför inte otänkbart att skillnaden speglar en reell verklighet, man vi kan inte heller utesluta att obesuttna även i detta fall använde sig av domstolen i mindre omfattning än de besuttna. De obesuttna, främst personer betitlade drängar, pigor och »kvinnspersoner» utgjorde som väntat en stor del av dem som åtalades för sexuella överträdelser. Mökränkningarna dominerade denna kategori och dessa förseelser begicks naturligtvis ofta av yngre personer som inte hunnit etablera sig i samhållet. När det gällde hor finner vi däremot i Gullberg, där fallen var fler, även ett antal gifta bönder som brutit mot äktenskapslagarna, ibland med pigan på gården. I staden förekom det så få fall att statistiska utsagor är meningslösa. I Gullberg var antalet bötfällningar för uteblivande vid tinget, störande av ordningen vid förhancilingarna och dylikt större än i staden, särskilt under 1640-talet. Eftersom de flesta parter vid tinget var bönder, är det inte förvånande att dessa är i kraftig dominans när det gällde brott mot domstolen. Soldaterna vållde problem ibland. Även om de inte figurerar i majoriteten av konflikter eller tillgrepp, utgör de ibland en andel som tvcks överstiga deras representation i befolkningen. Soldater var beväpnade och grep ibland till vapen, när det hamnade i bråk. När trupper passerade eller var förlagda i en stad uppstod ofta konflikter med civilbefolkningen. Avdankade eller förrvmda soldater ägnade sig ibland åt att stjäla. Det krigiska 1600-talet satte spår i domstolarnas protokoll. De flesta parter rekryterades från domstolens eget upptagningsområde. »Främlingarna» var något fler i rådstuvurätten, vilket avspeglar stadens större ekonomiska aktionsradie. Detta gällde en del civila tvister samt tillgreppen, varav en del hade begåtts av ditresta från andra orter. På flera sätt visade såväl rådstuvurätten som tinget att man var särskilt misstänksam mot dem som inte var bosatta på orten. I Linköping fattades vid flera tillfällen beslut om att hålla särskild uppsikt över tillresande. De som härbärgerade främlingar kunde bestraffas, om de gjorde det utan magistratens vetskap och tillstånd. Misstänkta främlingar kallades till förhör, där de fick redogöra för vilka cie var och vilket ärende de hade. 1 Gullberg försökte man förhindra uppkomsten av en backstugubebyggelse och man förbjöd obesuttna att sälja öl. Orsaken till dessa aktioner är flera. Dels skvmtar en allmän misstänksamhet mot främlingar, dels fruktade bönderna att de på något sätt skall bli en social börda. Kunde inte tfe obesuttna försörja sig på ett hederligt sätt, fanns risken att de blev en börda för fattigvården eller till och med att de ägnade sig åt tjuveri. I enstaka fall visar sig denna misstänksamhet vara befogad. När man då hade 11
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=