RB 47

130 krona och utslaget hår vid vigseln. 1 vissa världsliga domstolar tog man i början av 1600-talet ut smärre böter för samma sak med hänvisning till Kristoffers landslag, till exempel i Jönköping och några andra städer. Det är möjligt att den världsliga rätten därvid hjälpte kyrkan i städerna, där man saknade kyrkostämma och andra liknande organ. Det blev dock allt vanligare att böterna togs ut direkt av kyrkan somett led i den allmänna kyrkotukten.-^^ Ärkebiskopen Abraham Angermannus berömda resa genom Östergötland och närliggande områden 1596 skedde i avsikt att med böter, spön, ris, begjutning av kallt vatten och andra kännbara straff utrota seder och bruk som han betraktade somantingen hedniska eller katolska. Hertig Karl utfärcfade ett brev som gav ärekbiskopen omfattande fullmakter, en rätt som Angermannus tolkade vidsträckt.Rundresan är med största sannolikhet den händelse i svensk historia som har störst likhet med den katolska inkvisitionens metoder att stärka den rätta tron. Som domare uppträdde ärkebiskopen i socknar och städer understödd av lokala världsliga och kyrkliga ämbetsmän. De tvä vanligaste omrädena för hans intresse var sexuella överträdelser och vidskepelser. Bland annat spårade han upp ogifta par, bestraffade dem och tvang dem att gifta sig omgående. I Söderköping och Norrköping handlade det inte om enstaka fall; man kan nästan tala om »massbröllop». Bland annat tvingades stadssknvarna i båda städerna att legitimera sina respektive relationer inför kyrkan. Misshälligheter inom äktenskapet avhandlades med )ämna mellanrum. De flesta par som felat i detta avseende fick böta och lova att leva tillsammans i fred. I enstaka fall, när splittringen var stor, tilläts paren att separera, dock utan att fä gifta omsig. Omgifte tilläts däremot för den oskyldiga parten när hor begåtts, eller när en av makarna vant borta frän hemmet i mänga är utan att ge något livstecken frän sig. De hemmavarande var oftast kvinnor och en del av männen var soldater man inte visste om de levde eller var döda. Rätt till omgifte beviljades också i några fall, när maken varit borta länge och klart signalerat att han inte tänkte återvända. En av Abraham Angermannus viktigaste uppgifter var uppenbarligen att fastslå den kyrkliga vigselns och äktenskapets betv'delse och att etablera normer för hur olika frågor skulle hanteras. Men den kraftfulle biskopen gick för långt i mångas ögon, särskilt när det gällde straffens hårdhet. Hertig Karl fann sig föranlåten att sätta stopp för kampanjen. Hertigen, sedermera kungen, måste dock balansera mellan sitt behov av kyrkans stöd i legitimeringen av sin regim och värnandet om den världsliga maktens monopol när det gällde rättskipningen. Tillkomsten av det berömda appendix 1608 som hänvisade till mosaisk rätt för ett antal brott, skall ses i detta perspektiv. Antalet fall av beivrade horsbrott var enciast fyra i Linköping under 1610och 1640-talen. Ar 1616, under hertig Johans tid, dömdes Måns Nilsson till 100 Arthur Thomson 1966. Uppgifter om resan har hamtats fran Otto Heilmström 1901.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=