RB 47

96 var det i första hand böndernas ting, liksom det var ämbetsmännens, handelsmännens och hantverksmästarnas rådstuvurätt i staden. Parternas geografiska härkomst är oftare angiven i landsbygdsdomstolen. Byn var tillsammans med namnet individernas vanliga identitet. Enbart »Per Jonsson» hade knappast gett mycket vägledning för den samtida somville veta vem som figurerade i protokollet. I den mån byn inte var särskiljande angavs tillägg av typen »den äldre», »den lille», osv. Av 172 kärande saknade 40 angivelse om by tillhörighet, vilket utgör 16 procent. En del av dessa är till exempel soldater eller andra, som inte av sin samtid förbands vid ett exakt boställe. Vi kan alltså med stor sannolikhet fastställa den andel kärande som rekryterades från andra socknar än de som ingick i häradet. Totalt 18 personer (10 procent) angavs komma från andra orter än häradet, nio från städer (oftast naturligtvis Linköping eller Norrköping) och nio från landsbygden, som regel grannsocknar. Detta är en mindre andel än i Linköping, vilket man kunnat vänta sig. Staden hade en större aktionsradie än landsbygden. I Gullberg var det sju mål angående fast egendom, tre arvsfrågor och åtta skuldfordringar somförmått personer utanför häradet att gå till tings. Tio saknade titel, en var borgare, en var bonde och fyravar hustrur eller änkor. I första hand behövde häradsrätten handlägga frågor som gällde den jordbrukande befolkningen bosatt i häradet och några i omedelbar närhet, sområkade ha intressen i Gullberg. De svarande i civila mål visar stora likheter med de kärande. Av 11 »juridiska personer» i Linköping är 10 dödsbon, de flesta i mål rörande arvsfrågor. I ett fall rör saken en tvist omfast egendom och i tre fall (samtliga 1647) stäms dödsbon för skuldfordringar. Staden uppträder en gång som svarande i ett civilt mål. De juridiska personerna i Gullberg bestod av fyra dödsbon, varav tre svarade angående jord och det fjärde om en skuld, samt en by som var invecklad i en tvist ommark. Den sociala fördelningen i civilmål bland svarande med kända titlar i Linköping överensstämmer med deras motparters. De flesta tillhörde stadens övre skikt eller titulerades hustrur och änkor. Däremot återfinns färre boende utanför Linköping jämfört med de kärande. Två kom från en annan stad, sju från den omkringliggande landsbygden. I fyra fall rör det sig då om skuldkrav. Av totalt 136 svarande i civilmål i Gullberg saknas uppgift om titel för 71, medan 20 tillhörde ståndspersonerna, 25 var bönder, 7 änkor eller hustrur, 8 obesuttna med yrkestitel och 5 juridiska personer. Med samma argument sombeträffande de kärande kan vi förmoda att även de svarande till övervägande del rekryterades i bondeklassen och i andra hand bland ståndspersoner. Endast två personer bland de svarande i Gullberg uppgavs bo utanför häradet, en tillhörig stadens medelklass och en med okänd titel på landet. De övriga var alltså antingen uppgivna som boende i häradet eller saknade sådan uppgift, varvid de utan tvekan i nästan samtliga fall var häradsbor. Att svarande till-

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=