181 hade lättare och snabbare tillgång till en ciomstol, vilket kan ha påverkat åtalsbenägenheten. En större andel tillgrepp kan alltså ha hanterats utan inblandning av domstolar på landsbygden. Det är också möjligt att upptäcktsrisken varit större i de tätbebyggda stäcierna än på landsbygden, särskilt när den fysiska övervakningen kom att skärpas under 1800-talet. Skillnaderna i antalet registrerade brott är emellertid stor och därför bör man inte helt avvisa tanken att det taktiskt begicks fler tillgrepp i städerna. Den så kallade frestelsemängden var rimligen större i städerna än på landsbygden och antalet tillgrepp kan även ha påverkats av områdenas sociala struktur. En jämförelse mellan de två städerna avslöjar intressanta skillnader. Under åren 1690—1710 var antalet tillgrepp proportionellt sett större i Härnösand än i Emköping, men därefter låg siffrorna på ungefär samma nivå, sedan talen sjunkit i Härnösand. Såväl Härnösand som Einköpmg upplevde en ökning av det registrerade antalet tillgrepp under 1800-talets första 40 år. I Linköping tycks ökningen ha inletts något tidigare. Eftersom siffrorna där för perioden 1770-89 hämtats från stämmngshstor i avsaknad av saköreslängder är de inte omedelbart jämförbara med den följande perioden. I stämningslistorna registrerades ju också mål som aldrig kom att leda till en fällande ciom, varför de i förhållande till saköreslängderna bör redovisa högre tal. Aren 1797—1802 finns båda källorna och en jämförelse visar att 72 personer åtalats för tillgrepp i stämningslistorna medan 66 registrerats i saköreslängderna. För »övriga egendomsbrott» var skillanden större. Medan 31 personer återfanns i stämningslistan fanns för samma periocf endast 12 fällda i saköreslängden. Detta förklaras troligen med att dessa mål är svårare att kategorisera. Många stämningar för brott kunde senare utvecklas till att bh en civil tvist i stället, andra kunde läggas ned efter förlikningar. De årliga talen lör tillgrepp fördelar sig på föl)ande sätt i Einköpmg: Stämnifigslista Sakörcsläfigd År 1797 9 13 1798 7 7 15 1799 14 1800 12 8 1801 12 1802 18 12 Suni))ia 72 66 Den totala skillnaden med cirka 10 procent fler i stämningslistan förefaller rimlig. Enstaka år kan skillnaderna vara betydligt större, men detta är förväntat, eftersom de mål som anhängiggjordes i stämningslistan många gånger kom att avgöras först nästa år och då registreras i saköreslängden. Även omvi minskar antalet fällda i stämningslistan med 10-15 procent, framstår det somsannolikt att tillgreppen blivit proportionellt sett fler under 1770- och 1780-talen än
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=