RB 47

74 tidigare var bestämd, kunde dess brukare inte ansågs kunna bära den skatt som han ansöka omlindring. Detta kunde ske som en konsekvens av hårda tider, till exempel år 1613, då åtta sådana ansökningar passerade häracisrätten, vilken skulle yttra sig i frågan. I det andra huvudfallet gällde det skattens storlek vid upptagande av ödehemman. De senare ärendena behandlades under 1630- och 1640-talen. Då gällde det ofta hel eller partiell skattebefrielse under ett antal år, till dess hemmanet var i hävd igen. I samtliga fall som noterats i domboken tillstyrkte häradsrätten framställningen och omvittnade den försvagade skattekraften. Betydde detta att avslag inte protokollfördes? Så kan naturligtvis vara fallet, men det är snarare troligt att rätten var mycket generös i sin attityd till supplikanterna. Domstolsbesluten styrdes av personer med förankring i lokalsamhället, som antagligen inte kände någon särskild fiskalisk iver. De många målen om kronans ödehemman under 1630- och 1640-talet ägde dessutom rum under en för den ansökande bonden gynnsamkon)unktur. Avtappningen av brukare på grund av krig, pest, att ägaren fått lämna hemmanet på grund av oförmåga att betala sma skatter och andra faktorer gjorde att det var brukarens, inte ägarens^kronans marknad. Samtidigt som dessa förhandlingar om skattesänkning (förmedling) var ett tecken på svåra tider, visar de att bönderna trots allt befann sig i en position där de kunde förhandla med kronan.' De hemman som nu planerades att brukas igen hade enligt uppgift legat öde från några år till något decennium. Då är det naturligtvis frågan vad som menas med begreppet »öde». I vissa fall kan hemmanen ha brukats av någon granne, medan mangårdsbyggnaderna varit obefolkade. För att få jorden brukad, och i varje fall om några år beskattningsbar, måste kronan göra eftergifter. Vi kan inte bedöma om vittnesmålen om hemmanens usla tillstånd stämde med verkligheten. Troligen skildrades inte förhållandena i alltför ljusa färger. Vissa annmälningar kommer att redovisas i anslutning till den typ av mål de berör. Några var dock av mer specifik natur, som till exempel när man utsåg riksdagsmän, läste upp riksdagsbrev och utsåg nya förtroendemän. I Lhiköpnig finner man också ett antal nya borgare, som antagits och svurit sina eder. Vid tre tillfällen utfärdades påbud om att man skulle rengöra stadens gator och att gödsel skulle forslas bort. År 1640 hotades de som inte gjort detta inom åtta dagar med böter. Det tmns dock mget exempel på att sådana böter utgått under de två studerade perioderna. Vidare förekom det att man utfärdade intyg om personer som varit i stadens tjänst, att man beslutade att renovera torgbrunnen och att uppföra en ii}- galge. I GuUbcrg sparades protokoll från syner av gränser, påbud om vägar och broar, inhägnadsregler och annat som rörde jordbruket. I några fall utfärdades häradsbet\ g till personer som skött sina ämbeten till belåtenhet. Vddare noterades när nya befallnmgsmän installerades och när nya domare svor sina eder. ' (lör.in Bclirc iii.tl. 1985, s. 127.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=