38 Diagram 5. Andel bönder och smeder bland vuxna män i Säbra tingslag (\’iks)ö, Stigsjö och Häggdanger) ISlCoch 184C. 50 40 30 20 10 V 1 ks) o ]St 1gs)o Haggdgr [ 0 1810 1840 Rf Källor: Statistiska tabeller, Kvrkoarkiven. järnbruksdrih och därvid medföljande nyanläggning av torp. I den tidigare koloniserade kustbygden var tillväxten däremot svag. Liksom i Gullbergs härad skedde alltså befolkningsökningen framför allt i skogrika områden, inte i den äldre odlingsbygden. Däremot var proletariseringen inte alls lika markerad i Säbrå som i Gullberg. Vi saknar andelar för bönderna i Säbrå socken, men de torde ligga relativt nära den socioekonomiskt likartade grannsocknen Stigsjö, där den var 34 % 1810 och 27 % 1840. I skogssocknen Viksjö var andelen bönder lägre, vilket beror på tillkomsten av Västanå järnbruk vid 1700-talets mitt. Om bönder och smeder adderas blir deras sammanlagda andel i socknen 27 % 1810 och 26 % 1840. I övrigt arbetare. Arbetstillfällena var många tack vare järnbruket och god tillgång på skog. Järnbrukens torpare hade ofta häst och kor och var snarare att jämföra med småbönder. Jakt och fiske var dessutom ett väsentligt tillskott till hushållen. Försörjningsmässigt torde folket i denna norrländska skogsbygd som regel ha klarat sig bättre än de obesuttna på slätten i söder. Vi finner alltså en befolkningstillväxt i såväl Gullbergs härad som i Säbrå tingslag, som troligen tar fart efter 1720 och definitivt fortsätter under återstoden av tiden fram till 1840. På båda ställena skedde tillväxten i skogsbygden, där det fanns utrvmme för nyodling, och där storgocisen i Gullberg och järnde flesta torpare och okvalificerade bruks- var
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=