80 kan här tala om en ineffektiv rättvisa, utifrån tanken att alla som begått en brottslig handling skall straffas för den, men strafflagen, när det som regel krävdes att privata målsägare agerade, var endast ett av vapnen mot motparter som inte ville söka förlikning på annat sätt, vare sig det gällde att utverka en ursäkt för ett skällsord eller ett slag, att återfå ett snattat föremål, eller att tvinga en man att gifta sig med den kvinna han gjort med barn. En del av de civila mål som avslutades krävde ingen dom. Under 1610-talet utgjorde dessa drygt 10 procent, under 1640-talet knappt 30 procent i Linköping. Några mål (7 under båda perioderna tillsammans) remitterades till annan domstol av juridiska skäl. När dessa två kategorier räknas bort finner vi att 85 procent av målen avslutades med en dom. I övriga 15 procent av fallen noterades att parterna i stället förliktes. Förlikningar skedde i samtliga större måltvper. Vissa skillnader i andel finns mellan olika slags tvister, men då de numeriska underlagen är små, vore det missledande att fästa ett avgörande avseende vid detta. Det kan noteras att en del skuldkrav (6 av totalt 56) löstes med hjälp av förlikning. För andra typer av mål var andelen oftast betyciligt större, dvs mellan 20 och 30 procent av de fall där domvar alternativet. Antalet civila mål som avslutades utan dom i Gnllberg var 38 av 145, dvs. 26 procent. Den största andelen av dessa var sådana som endast utgjorde en registrering av någon transaktion, främst köp och försäljning av jord (18 fall). Fyra mål remitterades av juridiska skäl till annan domstol och fyra avvisades av domstolen som icke tillhörande dess jurisdiktion. Endast fem mål slutacie med förlikning, vilket är en betydligt lägre andel än i Finköping. Anledningen kan eventuellt vara att det var förenat med större besvär att föra en sak till domstol på landsbygden. Där fanns också ett förlikningsinstrument i formav byalaget i mindre frågor, vilket saknaefes i staden, förutsatt att tvisten inte utspelades mellan två medlemmar av samma gille eller skrå. Ftt av de förlikta målen gällde tvist om jord, ett en arvsfråga och tre skulder. På samma sätt som beträffande de civila målen, ledde inte alla straffrättsliga saker till en dom. Några visade sig tillhöra en annan domstols iunsdiktion och remitterades därför. Som tabell 3 visar förekom förlikningsinstrumentet även bland straffmålen, till och med något oftare än i de civila tvisterna i Linköping. I genomsnitt var femte svarande slöt där en förlikning med sin motpart bland de mål som avslutades och detta gällde under båda perioderna. Den högsta andelen förlikningar, en fjärdedel, återfinns bland de personliga konflikterna. Förlikningarnas frekvens följer en bestämd skala utifrån konfliktens allvar, såtillvida att cirka 50 procent av alla verbala konflikter förliktes. Bland de som omfattade fysiskt våld skedde de flesta förlikningar bland slagsmål utan skada (33 procent), medan grövre våld endast ledde till förlikning i 3 fall av 45 (7 procent). Resultatet är naturligtvis logiskt. Ju lindrigare konflikten varit, desto lättare var det att sluta en förlikning i godo. Ju mer konflikten inneburit grovt fysiskt våld, desto större blev dessutom samhällets intresse att sta-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=