LK(;/\L II I STO K Y IN CHAlNCiK. Rättshistoria i förändring OMNSK A SI’II'I KLSKN .-,0 \\\ 1:1 I IN I KUNA I lONKLLI S ^ \l POS I U\l I SIOCKIIOLM I) 1. N I () -2» N() V h M B !•. B 1 c) ()7 c:n VNr.K I.KCAl. II INK OMN IOITNDAI’ION JOB \.Ei.\\. IIISIOBV .70 V I: A B S AN I NIK B N A I ION A L \IPOSIl \l IN SIOCKIIOLM i()-2i NON ICMBKB
i I r I ! I ' r \ I / ■A \ i 4 t r I I \ * I A , I \ \ \ \ / I t f / / t I \ I I I / r. I > \ / / » \ I / » I \ / t \ \ I å r 4 / / r / I I I f » / « / J / i( / / ■ u \ i i' / H 4 ; il \ ; N L. \ M 4 I 3 I 'J I f f I / ! \ ? ‘ t I 1 V. S b. I ft I I t » \ r f, / I \ I I / I i ( 1 \ J i f. » I I / I / > J / 4 { 4 \ i ) \ I t t I r « j I : » » \ \ \ I f / » z k \ ( i \ \ I ; t r* I \ I I V J > $ f I . \ / I I \ t i 1 < I \ \ t \ I \ » \ 4 t \ I / ' 4 I / \ t I f f / •> t \ ; 4 \ r \ 4 \ ■ I \ I I 4 V, ‘I \ r >» I \ \ / t f I \ 'i ( [ / r i K ' \ I / ii • £ > / 4. V 4 i I I I I « : ; \ \ 4 I k f ✓ i 1 t t I \ t f { I $ I / y I / 4 / \ r i. I V V I / I I i > I t t I ; 4 / : ( \ I I s 5 I ■- E. \ 14 I 4 \ T \ V I i i ■; ' if \ 4 I r I I É
I 1 , \ \ 5 . I J ; I 1 \ { I li i H; t ' \ -r T f • t \ V f \ 1 •N 'I t I s ' I ** l ' i I i \ I I •t : 1 i , i l •1 ; I ( i \ : \ K •1 \ 'I ; \ t ■» \ \ I t I .4 \ \ I I \ j! ' ) t ( f i 1 f V f \ 1 N \ \ \ t I \ \ t \ \ I •« \ ] t I V I (■ * I t I ‘ !i \ f J I t t S \ \ \ » J \ \ 1 V \ .• /•' \ 4 V 'i : f i I / i I \ ! t I / 1 \ 4 1 \ I \ J r- \ V I < » s. I t \ I- •I \ \ I \ \ 1 •» f \ > \ ■\ I I \ I i W ■' ) \ < I s< / I \ \ i I I \ \ ' ■ ► f f I ( J ! VM I : I 1. ' I : 1 i 4 » \ I 1 I \ i 4 f t l / f I I \ I \ f \ I V J, 4 I \ 1 I / i S‘» I 1 { \ \ '\ ■i I \ V 4 \ / » > I \ (• 1 S i t V k I r I I - r. V I r t i ‘ ( k \ f 1 / I* I / > 1 _> I 1 i \ •4 •i •i \ r \ V 1 4\ i : •; \ I / \ 'v I \ ( I V I I k \ \ 1 \ *: . 1 * J v ' \ \ i i '; i } I I, / t I ( ) :■* / 1 I 1 ; 1 I- ' .1 ! V t
f 1 / V \ { i V \' f t \ / i \ 1 •s ; \ \ \ I i \ j \ \ / I \ » \ ^ \ V \ I \ \ \ N I I t \ I J \ : \ V i \ / I t K. 1 if ; I / 1 i / 1 «. * \ I / s. \ V I > I I f 1 J ; I I IV. i. I ; ; I V s I I N V \ Jf \\ V /” » r \ \
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OFIN
SKRIFTER UTGIVNA AV INSTITUTET FOR RATTSHISTORISK FORSKNING GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OFIN SERIEN II • • RATTSHISTORISKA STUDIER TJUGOANDRABANDET DISTRIBUERAS AV RÖNNELLSANTIKVARIAT AB, STOCKHOLM
Medalj föreställande Gustav och Carin Olin, utförd av Nils Möllerberg. Tillhör Olinska stiftelsen.
Rättshistoria i förändring Olinska stiftelsen 50 år Ett internationellt symposium i Stockholm den 19—21 november 1997 Legal History in Change The Olin Foundation for Legal History 50 Years An International Symposium in Stockholm November 19—21y 1997 LUND2002
Redaktion: Kjell ÅModéer Foto: Albert Wiring Skyddsomslag: Pablo Sandoval ISBN91-85190-62-4 ISSN 0534-2724 Trvck: Bloms i Lund Trvckcri AB, Lund 2002 Den på tredje sidan avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren.
Förord Institutet för rättshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin— numera vanligen Olinska stiftelsen — kunde i november 1997 se tillbaka på en 50årig verksamhet. Styrelsen beslöt markera jubelåret med ett internationellt symposium i Stockholm, där styrelsen har sitt säte. Det avhölls dels 1 Wrangelska palatset (19.11.) och dels på Riddarhuset (20-21.11). Första dagen - jubileumsdagen ägnades Stiftelsens historia. Vid detta tillfälle höll hovrättspresidenten Jc)han Hirschfelt ett festföredrag över ämnet »Svea hovrätt inför sitt 400-årsjubileum— planer till en domstolshistorik». Den andra dagen, som ägnades svensk/nordisk rättshistoria, bestod av tre temata. Professorerna i rättshistoria gav inledningsvis deras syn på rättshistorieämnet i undervisningen. Därefter inledde några professorer i positivrättsliga ämnen och praktiserande jurister en paneldiskussion kring ämnet »rättshistoria i teori och praktik». Dagen avslutades med en presentation av ett antal nordiska rättshistciriker kring temat »rättshistoria och nordisk rättsgemenskap». Symposiespråket denna dag var svenska (under det tredje temat skandinaviska språk). Den tredje dagen sattes svensk rättshistoria in i en internationell kontext. Under förmiddagen hölls två föredrag som behandlade eurt^peisk respektive amerikansk rättshistoria. Eftermiddagen ägnades ett antal länderpresentationer och avslutades med rättshistoriens ställning i Östersjöområdet efter Sovjetunionens fall. Symposiespråket denna dag var engelska och tyska. Samtliga bidrag i denna volymåterges i den form de gavs vid symposiet — med ett undantag. Prolessor Cappellinis föredrag publiceras i svensk översättning. Volymen avslutas med två anföranden, somhölls vid avslutningsmiddagen i Lantmarskalkssalcn i Riddarhuset. Denna jubileumspublikation illustreras med ett antal fotografier tagna av fotcigrafen Albert Wiking, Lund. Motiven är hämtade från miljöer med anknytning till Olinska stiftelsen och till detta svmposium. Lund i mars 2002 Kjell Å Modéer
Preface The Institute for Legal Historical Research, founded by Gustav and Garin Olin - The Olin Foundation- celebrated in November 1997 its 50''’ anniversary with an international symposium in Stockholm, where the Board of the foundation is seated. The Symposiumwas located in the Palace of Carl Gustaf Wrangel, today facilities for Svea hovrätt (The Stockholm Court of Appeal) (November, 19) and in the Nobility House (November, 20-21). As Gustav Olin was a judge in Svea hovrätt the Board found it appropriate to celebrate the foundation and its history in the Plenary Hall of the Court. At this occasion the Chief Judge Johan Hirschfeldt gave the honorary lecture: “Svea hovrätt preparing its fourth centennial: The Planning of a longue durée History of the Court”. Day two was devoted to Swedish/Nordic Legal History and consisted of three parts. First the three Swedish professors of legal history gave presentations about their views on legal history in the law school curriculumat their universities. After lunch a panel was set up with some Swedish law professors and law practitioners discussing “Legal History in Theory and Practice”. The day coneluded with presentations made by representatives for legal history in the Nordic countries over the theme “Legal History and Harmonization of Nordic Law”. The language this day was Swedish and other Scandinavian languages. The third day of the symposiumwas the international one. In the morning Professor Michael Stolleis and Professor Robert W. Gordon lectured over the theme “Swedish Legal History in an International Context” froma European (German) and an American (U.S.A.) perspective. In the afternoon legal historians fromseveral European countries brought up themes about the current sitnation for legal history in their countries related to the ongoing unification of European law. The presentations ended with a session with two contributions about the role of legal history in the reconstruction of the Post-Soviet states in the Baltic Sea Area in the 1990’s (Estonia and Poland). The languages this day was English and German. All the contributions to this volume are published in the formit had at the symposium- with one exception. Professor Cappellinis lecture is published in Swedish translation. Two speeches held at the banquet in the Nobility house conclude the volume. This volume is illustrated with photos taken by Albert Wiking, photographer in Lund. The pictures showenvironments with affiliation to the Olin Foundation and to this symposium. Lund, March 2002 Kjell Å Modéer
Innehåll/Contents I. Inledning Magnus Sjöberg, Olinska stiftelsen jubilerar. Hälsningsanförande Mauritz Bäärnhielm, En stiftelse blir till. Olinska stiftelsen 50 år Johan Hirschfeldt, Svea hovrätt inför sitt 400-årsjubileum- planer till en domstolshistorik 1 5 13 II. Denpedagogiska utmaningen: Rättshistorieämnet i juristuthildningen Kjell ÅModÉer, Rättshistoria oeh rättskultur i juristutbildningen. Svensk rättshistoria i ett 50-årigt perspektiv Claes Peterson, »Genomrättshistorien, utöver rättshistorien». Ett inlägg omrättshistorieämnets uppgift i juristutbildningen Rolf Nygren, Rättshistoria och samhällsförändring. Ett pedagogiskt perspektiv Aleksander Peczenik, Diskussionsinlägg 33 51 67 83 III. Rättshistoria i teori och praxis Erland Aspelin, Rättshistoria i teori och praxis. Från domarens horisont Bertil Bengtsson, Rättshistorieämnet och fastighetsrätten Per Ole Träskman, Vad kan vi återbruka i kriminalvetenskaperna av svunna tiders straffrätt? En granskning av den rättshistoriska forskningen och den moderna kriminalvetenskapen Peter Westberg, Rättshistoria- ett marginaliserat ämne? Några synpunkter på juristutbildningen och ämnet rättshistoria Mauritz Bäärnhielm, Diskussionsinlägg 87 93 97 107 113 IV. Rättshistoria och nordisk rättsgemenskap DitlevTämm, Retshistorie og nordisk retsfa:llesskab Lars Björne, Rättshistorisk forskning och undervisning i Finland under efterkrigstiden SiGURDUR LIndal, Kan den isländske rettshistorie kaste lys over nordiske rettsidéer og rettsfellesskap? SiGURi:)UR LJndal, Studie og forskning i isländsk rettshistorie DagMichalsen, Norsk rettshistorisk forskning de siste tiårene—en översikt 151 117 125 135 147
X V. Diversity and Unity: Swedish Legal History in an International Context Michael Stolleis, “European Legal History. Traditions and Visions” Robert W. Gordon, The Historical Argument in American Legal Culture 181 167 VI. Legal History as Argument in the Unification of European Law BernhardDiestelkamp, ,Jus Commune“ —Rechtsgeschichte als Argument in der Unifizierung von Europäisches Recht: Lin deutsches Bericht David Sugarman, Legal History, the Common Law and “Englishness” ... 213 WilhelmBrauneder, Die rechtshistorische Lorschung in Österreich und die Idee eines Europäischen Rechts Philippe Cocatre-Zilgien, “Ius Commune: Legal History as Argument in the Unification of European Law”. The Lrench Perspective Carlos Petit, Rechtsgeschichte und Europäisches Recht. Ein Bericht aus Spanien Dirr van den Auweele and Randall Lesaffer, Education and Research in Roman Lawand Legal History in Belgium and the Netherlands PaoloCappellint, Den ofullbordadesjälvreferensen (’Selbstreferenz’). Reflektioner omden moderna italienska rättshistoriens sinne och förändring 281 205 227 247 255 265 VII.Legal History and Modernity: The Role of Legal History in Reconstructing the Post-Soviet States in the Baltic Sea-Area in the 1990’s Peeter Järvel.\id, Rolle der Rechtsgeschichte bei der Wiederherstellung der Souveränität der baltischen Staaten in der 90-er Jahren Kazimierz Baran, Legal History in Poland: Research and Instruction. Past and Present 293 305 VIII.Dinner Speeches on Friday November 21, 1997 Robert Feenstra, Congratulation Speech Mauritz BAArnhielm, The Swedish House of Nobility as a Legal Historv Arena 321 325 IX.Författare/Authors Författare/Authors . 335
I Inledning
Gustav Olins skrivbordmed Goethestatyett i stiftelsens bibliotek på Trädgardstvärgränd.
Olinska stiftelsen jubilerar Hälsningsanförande Av Magnus Sk^berg Stiftelseurkunden för stiftelsen Insitutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin är dagtecknad den 19 november 1947, alltså idag för 50 år sedan. Idag för 125 år sedan föddes Gustav Olin, alltså den 19 november 1872. Det seminarium kring temat Rättshistoria i förändring, som nu inleds och till vilket jag hälsar Er alla varmt välkomna, är att se som en hyllning till minnet av makarna Olin och som ett uttryck för stor tacksamhet för deras insatser till gagn för den rättshistoriska forskningen. Styrelsens ledamöter har idag lagt ned en krans vid makarna Olins grav på Norra Kyrkogården här i Stockholm. Enligt den inledande paragrafen i stiftelscurkunden skall stiftelsen »hava till ändamål att främja svensk rättshistorisk forskning». I en efterföljande, närmare ändamålsbeskrivning sägs att till verksamhetsområdet skall höra »bearbetning av den svenska offentliga och privata rättens historia, den svenska rättsvetenskapens historia samt rättslivets kulturhistoria». En uppgift för stiftelsen är också »utgivande av rättskällor». Stiftelsen ger även ut två särskilda skriftserier, Rättshistoriskt bibliotek och Rättshistoriska studier. Under de gångna åren har stiftelsens styrelse i enlighet med stiftarnas intentioner lämnat bidrag till stora och komplexa forskningsprojekt, tilldelat enskilda forskare forskningsanslag och understött doktorander med stipendier för rättshistoriska specilaundersökningar. Genom denna verkamhet har Olinska stiftelsen blivit i tillfälle att göra betydande insatser för främjande och utveckling av den rättshistoriska forskningen. I många fall har säkerligen stödet från stiftelsen varit av avgörande betydelse för att ett visst projekt eller en viss forskningsinsats verkligen har kunnat genomföras. Det är påfallande vilken vid ramstiftarna har lämnat för stiftelsens verksamhet. Detta har gjort det möjligt för stiftelsen att inte bara lämna direkt stöd till viss forskning utan att också anordna eller på annat sätt engagera sig i symposier eller seminarier och andra projekt på skiftande områden, både i tidsmässiga och ämnesmässiga hänseenden. Bland avhandlingsämnen från senare år av det mera klassiska snittet - i allt fall framstår det somså för den somläste rättshistoria på 1940-talet — kan nämnas »Skälighetsbegreppet i svensk civilrätt: ur
Magnus Sjöberg Svea hovrätts praxis från mitten av 1600-talet» samt »Att hävda sin rätt. Synen på jordägandet i 1600-talets Sverige, speglad i institutet urminnes hävd». Som exempel på ett ämne som får anses falla inom ramen för »rättslivets kulturhistoria» kan nämnas »Den svenske domaren och rättsstaten. Omsvensk domarkultur 1830—1914». Men vi möter också s.a.s. modernare ämnen som»1945 års fångvårdsreform» och »Asylrättens historia». Ett ämne som också ligger tämligen nära i tiden och sominte saknar aktualitet idag är »Högsta domstolen och den politiska yttrandefriheten under demokratiens genombrott». Detta arbete, som f.ö. ledde fram till avhandling och disputation i våras, har redan apostroferats - för att inte säga använts somtillhygge - i den nu pågående dehatten kring domstolarnas förhållande till lagstiftaren. De här nämnda avhandlingarna har eller kommer att publiceras i Rättshistoriskt bibliotek. Ett mycket stort och mångfacetterat forskningsprojekt från senare år är det som genomfördes i anslutning till Högsta domstolens 200-årsjubileum 1989. Forskningsbidragen till detta jubileum har getts ut i en särskild skrift inom serien »Rättshistoriska studier». Och förra året avhölls ett symposiumi anledning av 400-årsminnet av Johan Olofsson Stiernhööks födelse, »den svenska lagstiftningens fader». Även detta symposium har dokumenterats i en volym av »Rättshistoriska studier». Stiftarna har emellertid inte bara satt vida ramar för stiftelsens verksamhet, de har också satt målet högt för dess verksamhet. Enligt statuterna bör nämligen målet vara att »så småningom åstadkomma en på djupgående forskning grundad framställning av hela den svenska rättens historiska utveckling». Att vi någonsin skulle uppnå detta kan det nog råda tvekan om. Med den lagstiftningstakt vi nu upplever blir avståndet mellan vad som är historia och vad som är samtida allt mindre. Den generation jurister som tillämpat vad vi ännu idag kallar »gamla» rättegångsbalken är snart borta. Efter min generation av jurister är det få somtillämpat 1864 års strafflag. Vilka minns idag det ständigt återkommande åberopandet av strafflagen 4 kap. 1 och 2 §§ vid sammanträffande av brott? Att i dag behöva uppmärksamma om makar ingått äktenskap före eller efter 1921, det vi kallade gamla resp. nya äktenskap, hör till ovanligheten. Listan kunde göras lång på vad många av oss upplevt somhögst aktuellt, ja nästan nytt, men som i dag hör rättshistorien till. Det av stiftarna uppsatta målet flyttas framåt i allt snabbare tempo. Med en sådan utveckling blir det allt angelägnare att vi inte försitter de tillfällen somerbjuds när det gäller att samla och bearbeta det rättshistoriskt intressanta och relevanta material somännu finns tillgängligt. Ett stort projekt sominletts just mot denna bakgrund är den inventering av samtliga landets tingshus och rådhus somunder stiftelsens ledning och ansvar just nu genomförs. Ett annat projekt, som ännu är i sin linda, gäller ett rättshistoriskt uppmärksammande av att den »nya» rättegångsbalken nästa år varit i tillämpning i 50 år. 2
Olinska stiftelsenjubilerar Det är vår förhoppning inomstyrelsen för Olinska stiftelsen att vi, i allt fall i någon mån, skall kunna leva upp till de generösa och i rättshistoriska ting så djupt engagerande donatorernas intentioner. Detta jubileumssymposiumsom tar sin början i dag är ett uttryck för denna vår strävan. Jag hälsar Er alla ännu en gång varmt välkomna till vårt symposium»Rättshistoria i förändring». 3
wUii/a f-:. '•‘••'iNk forsk, '»'»a Illä I,liv;, ,ji, ’"Vi.ch Jär^ei, veil r„rvun ^‘wkholn* <#cn -- '9 nrivciiher '947. ^Cfina stifle) »‘"■kund även afctiel) 9niförniä)<ja som i dess j S fdrxt j-inite /lava '* slycke ‘''‘/ deniia ''•dclninjvsi /'oo.stitu ‘/a*r billet xtyrclse Wivi, räiitels ■stiftelsens “f’ongvr Grande sammanträde till “w“verlSmnadc, mc,i •'^‘wit/io/mdenJCddniiarj '94«. 1 V lu. /. ) iAc.; / Stiftelseurkunden för Institutet för rättshistorisk forskning, daterad Stockholm den 19 november 1947av makarna Gustav och Carin Olin samt den 20januari 1948 av de konstituerande ledamöterna, professorernaJan Eric Almquist (Stockholm), Ivar W. Sjögren (Lund) och Henrik Munktell (Uppsala) samt dåvarande hovrättsassessorn Sture Petrén (Stockholm).
En stiftelse blir till Olinska stiftelsen 50 dr Av Mauritz Bäärnhielm OmSverige är ett rikt eller fattigt land är omdiskuterat. Säkert är dock att det är ett land rikt på stiftelser. Hur vi ligger till vid en internationell jämförelse vet jag inte, men klart är att de många stiftelserna hos oss varit ett viktigt bidrag till utvecklingen särskilt på kulturlivets olika områden. Institutet för rättshistorisk forskning, grundat av Gustav och Carin Olin är en i raden av dessa många stiftelser. Den är inte vare sig äldst eller störst eller vackrast, men det är ändå en händelse som ser ut som en tanke att när Nordisk Familjebok (»Uggleupplagan») 1917 hade kommit till uppslagsordet Stiftelse, var det hovrättsrådet Gustav Olin somfick uppdraget att behandla ämnet. Han konstaterar: »Vårt lands stiftelseväsen har hittills varit mycket försummat av lagstiftningen. Privaträttsliga stadganden saknas fullständigt, och man är härutinnan hänvisad till de allmänna rättsreglerna. Rörande stiftelsernas privaträttsliga natur lämnar lagstiftningen icke alls någon ledning.» Anledningen att just Gustav Olin kom att skriva denna artikel var uppenbarligen den att han då som sakkunnig inomJustitiedepartementet arbetade med frågan om lagstiftning om stiftelser.' Ett kommittébetänkande med förslag till lag om stiftelser förelåg sedan 1903. Som ett resultat av Olins och andras arbete tillkomså småningomlagen (1929:116) omtillsyn över stiftelser. En »riktig» stiftelselag fick vi först 1994 (nr 1220). Då beräknades antalet stiftelser till ca 50.000.’ Olin hade på sin tid (1910) angivit antalet till 12.629. Med denna bakgrund är det inte för\’^ånande att Gustav Olin lade ner stor möda och eftertanke på den stiftelse som han och hans hustru så småningom komatt skapa. Gustav Olin föddes i Lund 19.11.1872. Sin yrkeskarriär avslutade han 1935 somhovrättsråd och divisionsordförande i Svea hovrätt. Mycket av den tid somföljde ägnade han åt stiftelsen; först åt tillblivelsen och därefter åt det nyskapade institutet. Gustav Olin avled i Stockholm18.1.1955. Alltsedan studieåren i Lund hade Gustav Olin haft ett starkt intresse för historia, särskilt rättshistoria och romersk rätt. Hans tryckta produktion på ' Sture Petrén, Gustav Olin in memoriam, Rättshistoriska studier, Bd II, 1957, s. XXVII. Artikeln omtryckt 1970 och 1997. - NJA II 1929, s. 228. - Kjell Å Modéer, art Olin, Gustav i Svenskt Biografiskt Lexikon, Bd 28, s. 192 ff. ^ NJA II 1994 s. 501.
Mauritz Bäärnhielm 6 området är begränsad men hans beläsenhet var desto större. I den stora minnesskriften till 200-årsminnet av 1734 års lag medverkade han i en lärd uppsats omdet svenska straffsystemets historia. Det finns flera vittnesbörd omatt forskningen inomämnet rättshistoria vid tiden för andra världskriget befann sig i en vågdal. Olin var en av många som var oroade häröver. Han skiver till professor Ragnar Hemmer i Helsingfors: »Tyvärr är intresset för rättshistorisk forskning numera mycket obetydligt här i Sverige.»^ Samtidigt var han i den lyckliga situationen att kunna göra någonting åt saken. Han ansåg också att denna gren av rättsvetenskapen i mindre grad än andra hade stöd i tidskrifter och eke^nomiska hjälpmedel.'* Gustav Olintar också upp frågan i företalet till institutets första publikation, Rättshistoriska studier, Bd I, 1951, s. VIII. Han skriver: »Den forskning, åt vilken institutet önskar ägna sina krafter, har hittills inomvårt land bedrivits i mycket ringa omfattning. Förhållandet är ägnat att väcka förvåning, då ju de yttre förutsättningarna för dylik forskning äro synnerligen gynnsamma ... Men det förefaller som om själva forskningshågen och framför allt viljan till vetenskapligt författarskap på detta område icke förefinnes. De mest betydande verk omden svenska rättens historia, somframkommit under de senaste mansåldrarna, äro författade av utländska rättshistoriker. De fåtaliga svenska bidragen utgöras nästan uteslutande av akademiska specimina, ofta i form av inledningar till avhandlingar inomden gällande rätten.» När dåvarande hovrättsassessorn Sture Petrén av Gustav Olin underrättats omdonationen utbrister Petrén entusiastiskt: »Icke minst i de tider, vi nu genonileva, förefaller det att vara ett livsintresse för hela vår kultur att bevara det organiska sambandet med vårt förflutna ... Särskilt synes mig tvvärr också en hel del av våra jurister behöva besinna, att detta är ett gammalt rike, vars historia icke börjar 1945, ja icke ens 1939.» Petrén förutspår att genomdonationen »vår rättshistoriska forskning äntligen får luft under vingarna.»-'’ Gustav Olin var sedan 1918 gift med Carin Göransson. De hade gjort varandras bekantskap under en semestervistelse i Are. Äktenskapet gjorde det möjligt att förverkliga stiftelsen. Carin Olin var sondotter till Göran Fredrik Göransson, grundaren av Sandvikens Järnverk, vars ägare under generationer gjort sig kända för socialt engagemang och aktiv medborgaranda.*’ Carin Olin, som var född i Sandviken 8.4.1878, medförde i boet ett inte obetydligt antal Sandviksaktier. Äktenskapet komatt bli barnlöst. Redan i början av 1920-talet hade makarna Olin i ett testamente bestämt sig för att - efter bådas död - inrätta en stiftelse för rättshistorisk forskning.' ^ Brev 22.4.195C i stiftelsens arkiv. ■* Brev till Sture Petrén 22.11.1947 i stiftelsens arkiv. ^ Brev 25.11.1947 i stiftelsens arkiv. ^ Sture Petrén, Gustav och Cann Olin in memonam, 1970, s. 41. Omtrvckt 1977. ^ Brev från G. O. till Sture Petrén 22.11.1947 i stiftelsens arkiv.
En stiftelse blir tu.l 7 Senare ändrade de sig såtillvida att stiftelsen komatt börja verksamheten redan under deras livstid. Vid stiftelsens inrättande 19.11.1947 - Gustav Olins 75-årsdag - överlämnade makarna Olin till stiftelsen 2.500 aktier i Sandvikens Jernverks AB. Aktieposten hade vid överlämnandet ett kursvärde av 512.500 kr.''^ Donationen fullföljdes genom inbördes testamente av makarna (varommera i det följande). Den testamentariska gåvan omfattade förutomvärdepapper även böcker, möbler och konstföremål. Boksamligen hade Gustav Olin byggt upp under ett långt liv och den var uppenbarligen hans ögonsten. I testamentet föreskrivs att den aldrig får försäljas eller skingras. »Skulle den olycka inträffa, att stiftelsen till följd av ... förmögenhetskonfiskation eller annan händelse för all framtid bliver ur stånd att innehava egen lokal, får boksamlingen dock ej försäljas utan skall såsom gåva överlämnas: därest vid ifrågavarande tidpunkt en svensk rättsvetenskaplig akademi blivit upprättad och äger bestånd, till denna samt i annat fall till Kungl. Biblioteket, därvid i båda fallen vid gåvan skall fästas det villkor, att bt')ksamlingen för all framtid skall bevaras såsom en enhet och däri ingående böcker således ej fördelas på det mottagande bibliotekets olika avdelningar ...»‘^ Testamentet innehåller också uttalandet att det är önskvärt att boksamlingen kompletteras så att den kan tjäna somett rättshistoriskt centralbibliotek. Det är uppenbart att det är mångahanda ting somden somavser att skapa en stiftelse måste tänka på. Till en början måste han utse ett passande ändamål. Vidare måste han tillse att stiftelsen får en förmögenhet somhåller verksamheten igång inte bara i starten utan helst också i framtiden. En viktig sak är också att ge stiftelsen en styrelse som arbetar för stiftelsens ändamål så hängivet och oegennyttigt som stiftaren tänkt sig. Att Gustav Olin ägnat mycken tankemöda åt den sidan av saken är uppenbart. Men den kom också att vålla honom och stiftelsen vissa problem. Ändamålet anges i stiftelseurkunden 19.11.1947. Det är att »främja svensk rättshistorisk forskning». Vad därmed skulle förstås är utförligt angivet i stiftelseurkunden. Beskrivningen medger en generös tolkning. I andra avseenden är statuterna dock restriktiva: Ändamålet är begränsat till den svenska rättshistorien och samarbete i ekonomiskt hänseende får inte ske med andra stiftelser eller institutioner. Någon permutation eller annan ändring av stiftelseurkunden har inte skett. Att stiftelsen skulle ha en styrelse var givet men däremot inte hur den skulle vara sammansatt. Stiftelseurkunden föreskriver att stvrelsen skall ha femledamöter. Av dessa är tre självskrivna i det att de skall utgöras av de tre professorerna i ämnet rätthistoria somdå - och alltjämt —finns vid våra universitet. Den fjärde ledamoten skall vara eller ha varit ledamot av Svea hovrätt. Den femte, somockså är styrelsens ordförande, var till en början Gustav Olin själv. Efter ** Stiftclscurkundcn 2 §. Rättshistoriska studier, Bd I, 1951, s. 347. Testamente 20.5.1948 i stihelsens arkiv.
Mauritz Bäärnhielm 8 hans avgång skulle därtill utses en ämbetsman — aktiv eller f.d. — somhyste intresse för verksamheten. Av denne kräver statuterna vidare att han är vetenskapligt bildad och bor i Stockholmeller dess omnejd. Omröstningsreglema är speciella. Om rösterna faller tre—två, blir majoritetens mening gällande endast om ordföranden tillhör denna grupp. En konsekvens av denna regel blir att, omordföranden befinner sig i minoritet, ingendera meningen segrar; dvs. inget beslut kommer till stånd. Bakgrunden till denna egendomliga omröstningsregel speglar Gustav Olins inställning. A ena sidan var han angelägen att knyta vetenskaplig kompetens till styrelsen. Men han var inte beredd att dra konsekvenserna och ge universitetens representanter fullt ansvar och inflytande. Det verkar som omhan varit rädd för att professorerna skulle agera ansvarslöst med stiftelsens tillgångar. Och därför måste deras förhastade infall ha en rösttung ordförande som motvikt. Det är uppenbart att omröstningsreglema ställer vissa krav på ledamöternas förmåga till samarbete, samtidigt som det dämpar intresset för våghalsiga projekt. Den känsliga frågan omtillsyn ägnades också uppmärksamhet. Häromföreskriver stiftelseurkunden (6§) att bestämmelserna i ämnet i 1929 års lag inte skall gälla. I stället skall stiftelsen stå under en särskild tillsyn av en inspektor, som för ett år i sänder utses av universitetskanslern.Detaljerade instruktioner ges för inspektörs verksamhet. Denne tilldelas utomordentliga befogenheter. Sålunda åligger det honomatt i händelse av missvård från styrelsens eller styrelseledamots sida »vidtaga den åtgärd, vartill omständigheterna föranleda».*^ — Den förste på posten sominspektor var professor Gösta Eberstein.'^ Den första uppsättningen styrelseledamöter var utpekad och namngiven redan i stiftelseurkunden. Den utgjordes av - förutomGustav Olin själv — de tre professorena Henrik Munktell, Ivar Sjögren och Jan-Erik Almquist samt Sture Petrén. Den sistnämnde hade vid sidan av sin domargärning ägnat sig åt rättshistorisk forskning, något som Gustav Olin uppmärksammat.*-^ Däremot hade de båda — märkligt nog — aldrig gjort varandras bekantskap i hovrätten.*'* Styrelseprotokollen och bevarad korrespondens visar att en del samarbetsproblem fanns redan från början. Dessa torde i sin tur vara förklaringen till att föret — trots ordförandens entusiasm— somvanligt var trögt i portgången. Befogenheten utövas f.n. av Högskoleverket. — Vissa förändringar bl.a. i fråga om tillsynen har skett genom 1994 års stiftelselag, som medfört att 1929 års lag upphävts, SFS 1994: 1220 och 1221. " Jfr 7 och 18 §§ lagen 1929:116 och 9 kap. 6 § stiftelselagen 1994:1220. >2 Protokoll 24.1.1950, 2 §. ’2 Brev till S. P. 22.11.1947 i stiftelsens arkiv. För S. P.:s rättshistoriska författarskap hänvisas till Svensk Juristmatrikel, 1964, s. 362, Svensk Juristtidning, diverse årgångar. Institutets bibliografier »Nordisk rättshistorisk litteratur», Sten Rudholm, Sture Petrén (inträdestal i Svenska Akademien) 1977, s. 13. S. P.:s omfattande samling forskningsmaterial befinner sig efter hans död 1976 i Institutets ägo. '■* Brev från S. P. till G. O. 25.11.1947 i stiftelsens arkiv.
9 En STII-TELSE BUR TILL Styrelsen hade sitt konstituerande sammanträde 20.1.1948. Det hölls i makarna Olins bostad, Narvavägen 32. Närvarande var donatorerna och den i stiftelseurkunden utsedda styrelsen. Det låg spänning i luften — somså många gånger senare - redan vid detta första möte. Professor Almquist hade — i brev till Gustav Olin 26.11.1947 - dels underkänt Petrén somforskare, dels förklarat att Almquist inte kunde ingå i styrelsen tillsammans med Petrén. Enligt Almquist var de båda ovänner sedan länge och någon försoning syntes inte vara möjlig. Sistnämnda förhållande bekräftades av Petréns brev till Gustav Olin 25.11.1947. Likväl ställer inte Petrén saken på sin spets utan förklarar sig beredd att inträda i den stvrelse som Olin tänkt sig. Om anledningen till schismen Almquist-Petrén berättade den senare att, sedan han fått ett stipendium för att kunna skriva en avhandling omSvea hovrätts äldsta process: »blev jag en kväll uppringd av Almquist, som förklarade att jag först av allt måste tänka på att taga juris licentiatexamen. Detta vore villkor för att få disputera och krävde läsning av en mycket stor mängd kurslitteratur, på vilken Almquist skulle anordna grundliga muntliga tentamina. Detta skulle jag emellertid få slippa, omjag i stället ville skriva kompendier åt Almquist», något som Petrén vägrade. Efter redogörelser för andra inträffade händelser sammanfattade Petrén: »Förhållandet mellan Almquist och mig torde alltså få betraktas såsomspänt.» Efter detta skriver Gustav Ohn till Almquist (2.12.1947). Olin konstaterar - med beklagande — att han inte kan tolka Almquist på annat sätt än somett avböjande. Almquist svarar omgående (3.12.1947) »att Stockholms högskola genommitt frånträdande skulle komma att sakna egen representant i styrelsen. Denna sida är också enligt min mening så pass viktig, att jag anser, att personliga skäl därvidlag ej får stå hindrande i vägen. Jag förklarar mig därför villig att mottaga ledamotskapet». Under den tid somdärefter följde och då både Almquist och Petrén tillhörde styrelsen var oftast en av demfrånvarande. OmAlmquist finns flera gånger antecknat »anmält att han icke kan närvara». Vid sammanträdet 20.1.1948 gjorde Gustav Olin en programförklaring, som i tidens protokollsstil refereras i styrelseprotokollet. (Gustav Olin var vid tillfället tillika protokollförare.) »Den rättshistoriska forskningen i vårt land åtnjöte för närvarande ej det stöd och den uppmuntran från statens sida, somborde tillkomma denna viktiga gren av vår rättsvetenskap, och föga utsikt förelåge att ändring i detta förhållande skulle inträda under den närmaste tiden. Avsikten med grundandet av denna stiftelse vore därför att skapa ett centralorgan, som skulle kunna sammanföra äldre och vngre vetenskapsidkare till ett gemensamt arbete på den rätthistoriska forskningens område, samt att genom avkastningen av stiftelsens grundfond möjliggöra lämnandet av ekonomiskt stöd till dylik forskning.»
Mauritz Bäärnhielm 10 Ordföranden tog därefter upp en fråga som låg honom varmt om hjärtat, nämligen översättningen och utgivningen av Stiernhööks De jure från 1672: »Redan från början av vår verksamhet har jag betraktat vår Stiernhööksedition såsom vårt magnum opus ... Jag tycker att det skulle vara ett ståtligare första framträdande att utgiva båda volymerna samtidigt.»Frågan kom att stå på styrelsens dagordning under många år. Gustav Olin hade tänkt sig att översättning av Stiernhöök till svenska skulle fördelas på styrelsens ledamöter. Olin blev därför mycket besviken när Almquist gjorde klart för Olin att Almquist inte ville medverka.'^ Styrelsens mödor komatt ge resultat först efter Gustav Olins död. Är 1962 utkom sålunda Stiernhööks arbete som faksimilupplaga (Rättshistoriskt bibliotek, Bd I). Den svenska översättningen av arbetet kom- trots behjärtade insatser från ett flertal forskare, framför allt Axel Nelson och Åke Holmbäck — att dra ut på tiden. Inspektor konstaterade 1972 i ett kritiskt uttalade att arbetet svntes vara drabbat av ett »olvcksöde».*^ —Tack vare insatser av dåvarande styrelseordföranden, professor Stig Jägerskiöld, utkom 1981 äntligen den svenska översättningen av »Omsvears och götars forna rätt». Rättshistoriskt bibliotek, Bd II. Publikationsverksamheten i övrigt hade dock kommit igång tidigare. 1951 utkomsålunda första bandet av serien Rättshistoriska studier. Av styrelseledamöterna medverkade Gustav Olin och Sture Petrén. Volymen innehåller bl.a. bibliografi över nordisk rättshistorisk litteratur för åren 1941—1949.1'^ Den första volymen i serien rättshistoriskt bibliotek, Erik Anners’ doktorsavhandling »Hand wahre Hand», utkom1952. Avhandlingen hade antagits för tryckning under Gustav Olins ordförandeskap 26.1.1952. Den behandlade äganderättsskyddet i germansk medeltidsrätt. Vid närmast följande sammanträde (5.3.1952) meddelade Gustav Olin sin önskan att lämna styrelsen. Tydligen betraktade han då sin uppgift som»igångsättare» som avslutad. Till hans efterträdare utsågs professor Sven Tunberg. Denne tillträdde vid sammanträde på Handelsbankens huvudkontor 11.3.1952 och hälsades då välkommen av professor Almquist. Vid styrelsesammanträde 1.12.1953 antecknas att professor Sjögren avgått och efterträtts av docenten Gerhard Hafström. 20.12.1954 anmäldes att proBrev till Ivar Sjögren 20.9.1950 i stiftelsens arkiv. Sjögren intar i sitt svar - utan datum- en betydligt mera realistisk ståndpunkt. Brev 26.6.1950 från Olin till Ivar Sjögren. Av brev 14.6.1950 framgår att Almquist disponerade en maskinskriven utskrift av professor Schrevelius’ (1799-1865) — ofullgångna - översättning av Dc jure, som Almquist dock vägrade att lämna ifrån sig. Schrevelius’ originalhandskrift var mycket besvärlig att arbeta med. Styrelseprotokoll 17.10.1972, § 11. ]{r Alvar Nelson, »Vive ut vivas», Rättshistoriska studier, Bd XX, 1996, s. 87. Bibliografiserien har därefter fortsatt till och med år 1980, Rättshistoriskt bibliotek, Bd XLV, 1991.
En STIFTKLSE BLIR TILL 1 1 fessor Tunberg avlidit (5.12.1954). Till ny ordförande valdes samma dag professor Åke Holmbäck. I valet deltog herrar Almquist, Munktell, Petrén och Hafström. — Holmbäck kom att kvarstå som ordförande fram till sin död 27.3.1976.^0 Vid styrelsesammanträde 14.3.1955 hölls minnesord över Sven Tunberg och Gustav Olin, som dött 18.1.1955. På grund av inbördes testamente mellan makarna Olin övergick Gustav Olins hela kvarlåtenskap till Carin Olin.oi — Professor Hafströmutsågs samtidigt till institutets sekreterare. Vid styrelsesammanträde 3.2.1964 hölls minnesord över Carin Olin, som avlidit 8.8.1963. Makarna Olin hade i sitt inbördes testamente insatt stiftelsen som universell tetamentstagare. På grund härav inträdde nu stiftelsen som ägare även till makarnas kvarlämnade förmögenhet. I den slutliga förvaltningsredogörelsen upptogs denna — förutom lösöre — till ett belopp av 843.814 kr. Makarna Olins övriga arvingar godkände testamentet. En ekonomisk tryggad grund för stiftelsens framtid var därmed lagd.“ I stiftelsens bokslut för 1963 upptas sominkomst »Arv efter hovrättsrådinnan Olin» värdepapper till ett belopp av 816.070 kr. I beloppet ingår ej värdet av boksamlingen eller annat lösöre. 791.650 kr motsvararades av aktier i Sandvikens Jernverk AB. Stiftelsens bokförda förmögenhet var vid utgången av 1963 2.228.424 kr. Samtidigt kunde styrelsen förverkliga stiftelseurkundens bestämmelse om egna lokaler.^3 Det skedde genom förhyrning av Stockholms stads fastighet Trädgårdstvärgränd 4 i kvarteret Pygmalion på Stadsholmen.Efter den första förhyrningen har ytterligare utrymmen tillkommit i samma kvarter. Under mellantiden (från Gustav Olins avgång och fram till epoken Trädgårdstvärgränd) hade styrelsen vanligtvis sammanträtt i Svea hovrätts presidentrum. Det skede som kan betecknas stiftelsens tillkomsthistoria kan därmed betecknas somavslutat. Nekrolog av Åke Malmström, SvJT 1976, s. 587. Stv^rclscsammanträde II.8.1955. ’’ Boutredningen godkänd av styrelsen 4.12.1964, §4. Protokoll 4.12.1964, 15.6.1965,7.6.1967. Det visade sig senare att huset Trädgårdstvärgränd 4 ingått i Johan Stiernhööks innehav av fastigheter i kvarteret. Se Tord O:son Nordberg, Kvarteren Pygmalion och Europa, den Kungl. trädgården och trakten däromkring; bilaga till Redogörelse för Stockholms stads museinämnds verksamhet under år 1958, 1960, s. 36 ff. En minnestavla häromuppsattes av stiftelsen på 400-årsdagen av Stiernhööks födelse 27.2.1996 på husets fasad mot Trädgårdsgatan.
Svea hovrätt (Wrangelskapalatset) vidBirgerJarls torg.
Svea hovrätt inför sitt 400-årsjubileum — planer till en domstolshistorik AvJohan Hirschfeldt Inför år 2014 Stadfästelsebrevet för Svea hovrätt är daterat den 16 februari 1614 och hovrätten når alltså sin fyrahundraårsdag en bit in på nästa millenium. År 2014 kan låta avlägset men det är bara drygt sexton år dit. Många av dem som idag arbetar i eller tillhör hovrätten kommer mänskligt sett att finnas med år 2014. De domare somidag är omkring 50 år gamla kan väntas vara i tjänst år 2014. Tidigare jubileumstillfällen Hovrätten får nog sägas ha haft otur med tidsförhållanden vid sina tidigare hundraårsfiranden. Är 1714 var en dyster tid för Sverige. Det är skedet mellan kalabaliken i Bender och Karl XII:s återkomst till Stralsund och Sverige. Ryssland hade då gått till angrepp i Finland. Är 1814 var Carl XIVJohan med hären på kontinenten och Norge ville inte underkasta sig de svenska anspråken. I början av februari 1914 ägde bondetåget, arbetartåget och studenttåget rum och Stockholms borgmästare Carl Lindhagen dömdes för att den 8 februari på allmän plats ha utropat ett leve för republiken. Karl Staaffs regering avgick den 10 februari. Den 16 februari hölls i hovrätten högtidlig session i plenum på förmiddagen, varvid presidenten Ivar Afzelius gav en ingående skildring av hovrättens historia. På kvällen var det högtidsfest på Hasselbacken med 200 gäster. En av hedergästerna, den ståtlige presidenten i hovrätten över Skåne och Blekinge Berndt Hasselrot med häftigt uppvridna mustascher ser på bankettfotografiet alldeles osedvanligt imposant ut.' Dagen därpå är han också utnämnd till justitieminister och sitter i konselj med Hammarskjölds nybildade regering. Denna uppsats återger mitt testföredrag hållet onsdagen den 19 november 1997 i Stora rummet i Wrangelska palatset i Stockholm vid Institutets för rättshistorisk forskning jubileumssymposium. Några smärre redaktionella förändringar har gjorts och vissa litteraturhänvisningar i notformhar lagts till. Föredragets karaktär av tal har dock bibehållits och någon fullständig notapparat har inte utarbetats. Flvar 8 Dag 1914 nr 22.
Johan Hirschfeldt År 1964 högtidlighölls minnet av hovrättens 350 år med en utställning, minnesskrift, högtidssammanträde i konungens närvaro och festbankett. Ser man utställningskatalogen idag förstår man vilket stort arbete som lades ned på detta.- I det tunna häftet speglas hovrättens verksamhet och miljö på ett påfallande rikhaltigt sätt. Sture Petrén skrev inledningen och arkiv- och konsthistorisk expertis medverkade. 1964 års minnesskrift hade föregåtts av ett långvarigt, stort och ambitiöst planeringsarbete.^ Ändå fick planerna varefter dras ned. Det var inte utan problem att engagera författare och tiden för manusleverans blev allt knappare. Tanken hade varit att ge en historik över hovrättens förhållanden fram till modern tid. Kommittén insåg dock att man måste avgränsa sig till perioden 1614-1734 som också ansågs som den intressantaste. Sture Petrén skildrade hovrättens uppbyggnad (1614—1654) och Stig Jägerskiöld hade gjort en studie omhovrätten under den karolinska tiden och till 1734 års lag. Det är studier av stort bestående vetenskapligt värde. Fram tonade bilden av stormaktstidens lärda domstol. Vidare fanns en värdefull byggnadshistorisk redogörelse. Det var Bengt Lassen hos Norstedts som gav ut den vackra volymen med minnesskriften. 1964 års hovrättsjubileum hade senarelagts till hösten. Högsta domstolen firade tidigare det året sin 175-årsdag. År 1989 i maj högtidlighölls Högsta domstolens 200-årsjubileum med högtidssammanträde och bankett samt ett internationellt symposiumi tre dagar anordnat av dagens jubilar. Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin.'^ Samma år i oktober avhöll Svea hovrätt — i anslutning till ett möte med tingsrätternas lagmän — en högtidssammankomst till sina 375 år med tal av justitieminister Laila Freivalds, professor Stig Strömholm och presidenten Birgitta Blom. Dagen avslutades med bankett i Grand hotells spegelsal. Utställning, minnesskrift, bankett, forskarsymposium, högtidssammankomst — vilka former kommer man välja 2014? Hur skall man då presentera hovrätten? Den nya tiden erbjuder helt nya former för sådant. Det första utkastet till en s.k. hemsida för hovrätten tittade jag på igår.-'’ Visst kan man göra väldigt mycket av förstklassiga presentationer i modern bild- och ljudteknik. Men det på papper skrivna ordet och det i ett rumtalade ordet har under dessa 400 år varit vad som främst gällt för vårt arbete. Så låt oss hoppas att det blir fråga om en bok och någon formav bildat och minnesvärt möte mellan människor i ett festligt och högtidligt rum. 14 - Kungl. Svea hovrätt 1614—1964 Jubileumsutställning. 1964. Svea hovrätt. Studier till 350-årsminnet, av Sture Petrén, StigJägerskiöld, Tord O:son Nordherg, 1964. •* Högsta domsmakten i Sverige 200 år. Del 1. Föreläsningar vid ett internationellt symposium 16-18 maj 1989 med anledning av Högsta domstolens 200 årsjubileum, 1990. Adressen är numera www.svea.se. — Se särskilt www.svea.se/historia.html.
Svea hovrätt inför sitt 400-Arsjubileum År 1964 var temat Svea hovrätt — den lärda domstolen med rötter i stormaktstiden. De somförberedde 1964 års jubileummenade att perioden framtill år 1734 var den intressantaste perioden för hovrätten. Men detta var kanske också ett försvar för varför man var tvungen att beskära sina planer för historiken. Samtidigt måste erkännas att det är nog är mycket svårt att med just hovrätten som utgångspunkt utarbeta en historik av mera generellt intresse när man kommer närmare nutiden. 15 En jubileumshistorik år 2014? Den uppgift som nu skulle förestå- såvitt gäller hovrättens historia i inskränkt mening — kan delas in i två delar. För det första finns det anledning att år 2014 söka ge en översikt över vad den rättshistoriska forskningen efter år 1964 gett för resultat till belysning av hc^vrättens förhållanden under perioden 16141734. För det andra återstår att på ett samlat sätt skildra och värdera hovrättens förhållanden för tiden 1734 och framåt - kanske kan år 1948 vara en bra gränspunkt eller kommer en så radikal förändring av hovrätternas arbetsuppgifter att äga rumunder tiden framtill år 2014 att det blir naturligare att välja en senare slutpunkt? Även omden förändringen inte kommer, kan det tänkas vara värdefullt att föra en sådan skildring framtill att också omfatta dagens diskussion omdomstolar och domare.^ Men det som gick att göra år 1964 kommer inte kunna göras på samma sätt och med samma anslag år 2014. 1964 års viktiga arbete står på gränsen mellan två tidsskeden. Det är en minnes- och hyllningsskrift som håller högt ställda vetenskapliga kvalitetskrav. Är 2014 finns det troligen anledning att behandla domstolens ställning och roll med ett mera generellt samhällsperspektiv. Domstolarna och domarna har numera inte någon självklart given och oomstridd plats i vår tids icke-auktoritära och icke-hierarkiska postmoderna samhälle. Detta gör uppgiften att utforma en domstolshistorik som kan fylla en funktion och fånga ett intresse än svårare. Men uppgiften blir på sätt och vis också än viktigare. En central uppgift bör år 2014 därför vara att på ett principiellt plan presentera och diskutera de riktigt långa utvecklingslinjerna i fråga omdomstolens och domarnas konstitutionella ställning och sådant somrättskällelära och lagtolkningsteknik. Jag skall här skissera några idéer om tänkbara teman för ett högtidlighållande i skrift av hovrättens 400-årsjubileum. Förhoppningsvis skall saken kunna intressera de rättshistoriska forskarna och dagens jubilar. Festplaneringen får dock överlåtas till andra, tanken går till de administrativa fiskaler somskall gå på omkring år 2012. ^ Se bl.a. SOU 1994:99 Domaren i Sverige intör framtiden.
Johan Hirschfeldt Men åter till historien. Denna plats är idealisk för sådana betraktelser. Företrädare för hovrätten i äldre tider bokstavligen ser ned på och värderar oss från väggarna. Och den tid somde representerar är egentligen inte så lång. 1600-talets lottningsask i silver står här på bordet. Den användes så sent sc)m förra året för omlottning av ett känsligt mål. Om vi ställer upp den förste auskultanten från 1620-talet i den ena änden och dagens hovrättsfiskalsaspirant i den andra änden och räknar med att en »arbetsgeneration» omspänner 35—40 år så handlar det omcirka tolv led mellan 1600-talets auskultant och dagens aspirant. Lagarna ändras med växlande intensitet, vi kan följa hur de växer framgenomförarbetenas dokument. Rättsfallen talar sitt språk. Men en domarkultur och en domstolsmiljö förvaltas och utvecklas också på ett annat mera svårgripbart sätt. I det dagliga arbetet förs de tysta och praktiska yrkeserfarenheterna - de som är oskrivna och inte riktigt går att ta på - från generation till generation. Då blir tolv generationer inte så mycket. 16 Svea hovrätts arkiv Häromdagen var jag tillsammans med t.f. hovrättsassessorn Carl Josefsson - sombiträtt mig en del i arbetet med detta- på besök i Riksarkivet. Hovrätten har till idag fått låna tillbaka några av sina arkivhandlingar från Riksarkivet. De ligger här på bordet. De tar upp nästan 0,4 hyllmeter. I Riksarkivet upptar hovrättens arkiv från år 1614 till år 1948 4,8 hy Ilkilometer. Det är alltså en 12000-del av detta arkiv somrepresenteras av handlingarna här på bordet. Och då är det ändå så att hovrättens arkiv reducerats allvarligt av 1697 års slottsbrand, 1802 års brand i Wrangelska palatset och en stor utgallring på 1860talet.^ För systematiska studier av äldre tiders hovrättspraxis i brottmål är Göta hovrätts arkiv mera lämpat. Det är långt fullständigare i den delen. Ett tvåtimmarsbesök långt nere i Riksarkivets bergrum och några stickprov i detta material gjorde ett starkt intryck. All den oändliga möda, plikt och kunskap somgestaltas i detta arbetsresultat lämnar inte betraktaren oberörd. Innan jag går vidare in på planerna inför år 2014 vill jag ge Er en bild och några exempel från detta material. A Ila: 15 (codices rationum). Ett band från 1654 med avgörandena i vår- och höstsessionens 76 civila mål. Band, papper och bläck är av alldeles utmärkt kvalitet. Skrivstilen är synnerligen skön och elegant. Den känns först väldigt främmande men efter en stunds tittande på sidorna börjar texten träda framhär och där. Med möda läser jag omett mål skuldfordran avgörs den 5 december. Efter en kort recit anges referentens om votum. Tydligen är det en dommeddelad av en Anders Sätterman i någon inte angiven underdomstol som här överprövas. Referenten gillar domen. Sedan följer de övriga lesom ^ Sten Landahl, Skoglar Bergströmoch gallringen i Svea hovrätts arkiv i DonumBoéthianum, Arkivvetenskapliga bidrag tillägnade Bertil Boethius, 1950.
SVFA HC'»VRÄTr INFÖR SITT 400-ARSJUBILEUM 17 damötcrnas votum. Saken rör bl.a. räntan på skulden. Johan Lagercrona vill att den skall räknas från anno 1635. En annan vill sätta räntan till 6 pro Cento. Johan Sylvius finner för sin del skäligt att moderera intresset från 1635 till 3 pro Cento. Domslutet blir att Anders Sättermans domapproberas, dock så att intresset skall betalas efter obligationen, dock så att det kunde modereras. Mycket förblir här svårläst och det lästa är oklart men det känns mte omöjligt att tränga vidare. D IV: 1. Promptuariet (Index rerumcriminalis). Ett band för snabbreferenscr från slutet av 1600-talet. Läderbandet luktar av brandröken från 1697 eller 1802. Bandet inleds med ett systematiskt register över olika brottmålssaker. Det upptar väldigt mycket sedlighetsbrott och våldsbrott. Andreas Bergius skriver i sitt förord att han på presidenten Gabriel Oxenstiernas befallning antecknat de märkligaste exempel i detta promptuariumoch i marginalibus noterat var originalia är till att finna. I registret finner jag t.ex. rubriken »Dråparen ser sin broder ligga under en annan, dock är inte brodern i livsnöd. Dråparen justifieras.» Vad betyder det? Det finns en hänvisning till p. 202. Där finns fallet, somär från Uppland 1631, mera utförligt refererat. Bakgrunden om en träta mellan gärningsman och offer anges, frånvaron av livsfara för brodern noteras och det anges att gärningsmannen drog sitt svärd och högg två gånger. Han skall inte benådas utan giva liv för liv. Samma år finns från Närke ett makabert fall med rubriken: »Sonen stöter sin fader i ansiktet så näsan blöder. Och kastar het gröt på sin moder. Resolveras till döden.» I referatet framgår att sonen Jon Jonsson tidigare varit våldsammot föräldrarna men då förlåtits. Sedan har detta upprepats. Gröten kastades i ansiktet på modern. Han kan inte bli benådad utan skall mista livet. D V: 1. Sandemans samling är en prejudikatsamling i två band från 1693 med omfattande men i sak kortfattade alfabetiska slagordsregister och hänvisningar till domar. Stilen är svårare än det tidigare 1600-talets. E VIa2aa: 674. Civila mål instämda och vädjade 18-19 juni 1781. Här finns bl.a. en konkursakt angående bankokommissarien Stierncrantz stärbhus konkurs med kungörelsen, bouppteckningar och borgenärernas bevakningar. En bevakningshandling med 8 öresstämpel lyder: »Högvälborna Herr Baron och President, samt Commendeur av Kgl Nordstjerne Orden! Så ock Hög- och Välborne Herrar! Herr vice President! Herrar HåfRätts Råden och Assessorer! Enligt bouppteckningen efter framlidne Banco Kommissarien Välborne Herr Christer Adrian Stjernecrantz äger jag en fordran af innestående lön om 1393 Daler kopparmynt för hvilken jag nu i djupaste ödmjukhet anhåller om betalning, med den förmånsrätt somlag förmår. Framhärdar med djupaste vördnad. Högvälborne Herr Baronens och Presidentens samt Högloflige Konglige Håfrättens allra ödmjukaste tjenarinna E. M. Bosell.» Här har vi kommit närmare vår egen tid visserligen inte i formmen väl i sak. D VIa3bb: 1. Detta är en egendomlig samling med s.k. auskultantprov från 1814 och några år framåt. Något motsvarande tycks inte finnas i arkivet. Unga män har haft uppiften att skriva korta uppsatser över angivna ämnen. Omdessa kunskapsprov har Kjell _ Modéer skrivit i Vänboken till Erland Aspelin (1996) s. 185 ff. Två exempel:
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=