Mauritz Bäärnhielm 6 området är begränsad men hans beläsenhet var desto större. I den stora minnesskriften till 200-årsminnet av 1734 års lag medverkade han i en lärd uppsats omdet svenska straffsystemets historia. Det finns flera vittnesbörd omatt forskningen inomämnet rättshistoria vid tiden för andra världskriget befann sig i en vågdal. Olin var en av många som var oroade häröver. Han skiver till professor Ragnar Hemmer i Helsingfors: »Tyvärr är intresset för rättshistorisk forskning numera mycket obetydligt här i Sverige.»^ Samtidigt var han i den lyckliga situationen att kunna göra någonting åt saken. Han ansåg också att denna gren av rättsvetenskapen i mindre grad än andra hade stöd i tidskrifter och eke^nomiska hjälpmedel.'* Gustav Olintar också upp frågan i företalet till institutets första publikation, Rättshistoriska studier, Bd I, 1951, s. VIII. Han skriver: »Den forskning, åt vilken institutet önskar ägna sina krafter, har hittills inomvårt land bedrivits i mycket ringa omfattning. Förhållandet är ägnat att väcka förvåning, då ju de yttre förutsättningarna för dylik forskning äro synnerligen gynnsamma ... Men det förefaller som om själva forskningshågen och framför allt viljan till vetenskapligt författarskap på detta område icke förefinnes. De mest betydande verk omden svenska rättens historia, somframkommit under de senaste mansåldrarna, äro författade av utländska rättshistoriker. De fåtaliga svenska bidragen utgöras nästan uteslutande av akademiska specimina, ofta i form av inledningar till avhandlingar inomden gällande rätten.» När dåvarande hovrättsassessorn Sture Petrén av Gustav Olin underrättats omdonationen utbrister Petrén entusiastiskt: »Icke minst i de tider, vi nu genonileva, förefaller det att vara ett livsintresse för hela vår kultur att bevara det organiska sambandet med vårt förflutna ... Särskilt synes mig tvvärr också en hel del av våra jurister behöva besinna, att detta är ett gammalt rike, vars historia icke börjar 1945, ja icke ens 1939.» Petrén förutspår att genomdonationen »vår rättshistoriska forskning äntligen får luft under vingarna.»-'’ Gustav Olin var sedan 1918 gift med Carin Göransson. De hade gjort varandras bekantskap under en semestervistelse i Are. Äktenskapet gjorde det möjligt att förverkliga stiftelsen. Carin Olin var sondotter till Göran Fredrik Göransson, grundaren av Sandvikens Järnverk, vars ägare under generationer gjort sig kända för socialt engagemang och aktiv medborgaranda.*’ Carin Olin, som var född i Sandviken 8.4.1878, medförde i boet ett inte obetydligt antal Sandviksaktier. Äktenskapet komatt bli barnlöst. Redan i början av 1920-talet hade makarna Olin i ett testamente bestämt sig för att - efter bådas död - inrätta en stiftelse för rättshistorisk forskning.' ^ Brev 22.4.195C i stiftelsens arkiv. ■* Brev till Sture Petrén 22.11.1947 i stiftelsens arkiv. ^ Brev 25.11.1947 i stiftelsens arkiv. ^ Sture Petrén, Gustav och Cann Olin in memonam, 1970, s. 41. Omtrvckt 1977. ^ Brev från G. O. till Sture Petrén 22.11.1947 i stiftelsens arkiv.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=