Rolf Nygren 80 aktörer spelade i den stora sociala förändringsprocessen; man kan möjligtvis ana varför somligt gick fel och somligt rätt men knappast veta säkert. Men sedan ändrades bilden. Juristerna marginaliserades kontinuerligt under trycket från andra professioner, som koloniserade de nya fält som industrioch välfärdssamhället skapat. De nya professionerna— ekonomer, socionomer, och kanske inte minst ingenjörer och allehanda tekniker — kunde efter hand konsolidera sina intressen och tillskansa sig tolkningsföreträde inom respektive yrkesfält ju mer den precisa regelstyrningen fick vika för målstyrning och ramlagstiftning. Det är fel att säga att juristerna trängdes ut från de nya områdena, de gav sig själva inte ens chansen att komma in, därför att deras systemvärld inte passade in i de nya samhällsfälten. Vad har denna juristernas frånvaro från viktiga samhällsfält betytt för allmän rättssäkerhet och effektiv samhällsadministration? Det är ett perspektiv på den juridiska professionen som jurister inte gärna diskuterar? Men samhällsrelevant är det. VIIL Då Savigny och den historiska skolans företrädare för mer än hundra år sedan introducerade det historiska perspektivet för att förstå rättens roll i samhällsförändringen anknöt de till sin tids ledande samhällsvetenskap, historia. De kunde i sin tur bygga på det gängse historistiska paradigmet sådant det förts ut till allmänheten av inte minst Hegcl och Ranke. Den sociala verkligheten ansågs bara möjlig att förstå genomstudiumav samhällsinstitutionernas utvecklingöver tiden. Det lät sig kanske sägas i ett samhälle, somfortfarande hade ena benet kvar i medeltiden. I dagens multikulturella, globaliserade industrikultur faller allt sådant platt till marken redan genom de sociala sammanhangens så oändligt mycket större komplexitet. Men också vetenskapligt lever vi i en helt annan värld än de klassiska rättshistorikerna. Mellan oss och Savigny-Schlyter ligger inte bara en ocean av ny historisk kunskap utan även närvaron av samhällsvetenskaperna i hela deras bredd. Det gör att vi måste se den rättshistoriska forskningen och undervisningen i ett både bredare och samtidigt mer relativiserat, tvärvetenskapligt perspektiv än man vanligen velat göra. Om Savignv varit sjuttiofemår yngre hade han kanske tagit sin utgångspunkt i den ^'eberska eller Durkheimska sc'iciologin i stället för i historismen av Hegels och Rankes art, vad vet jag? Men jag tror han var alldeles för skarpsinnig för att säga nej till nya metoder och tckniker, omde bara stått honomtill hands. Fortfarande är dock rättshistoria- omvi nu med historia menar varje vetenskapligt förhållningssätt som syftar till att förstå händelser och processer över tiden— en huvudväg för att beskriva de problemjag kort antytt somtypiskaför det moderna, globaliserade industrisamhället. Vad vi rättshistoriker — i samarbete med traditionella rättsvetenskapare, ekonomi- och socialhistciriker och
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=