Kjell Å Modéer - Domareståndets levnadsförhållanden, dvs. domarkulturen, behandlar frågor rörande domares utbildning och karriär samt sociala och professionella förhållanden. 38 Olins intressen rörande »rättslivets kulturhistoria» hade sin grund i hans egna yrkeserfarenheter som domare. Till institutets förverkligande av denna del av ändamålsparagrafen ska jag återkomma. 5. Rättshistorieämnets utveckling: 1947—1997 Om 1900-talets första decennier introducerade modernismen också i det juridiska kunskapsparadigmet, så innebar efterkrigstiden för rättsvetenskapens vidkommande en konsolidering av ett alltmer uttalat traditionskritiskt förhållnmgssätt till rättsvetenskapen. Inom forskningen skedde för rättshistoriens vidkommande en stagnation, och inomjuristutbildningen fanns en medveten utbildningspolitisk strävan mot en marginalisering av rättshistorieämnet i förhållande till de positivrättsliga ämnena. Stagnation och successiv marginalisering blev för rättshistorien tidens nyckelord. Ämnet spelade en alltmer tillbakadragen roll vid de juridiska fakulteterna. Med facit i hand kan man måhända säga att denna roll i viss utsträckning var självpåtagen. Rättshistorikerna levde i sin forskningstematik huvudsakligen kvar i en nationell medeltid - trots att den rättsvetenskapliga forskningen i realismens anda i hög grad spelade på samtidspolitikens planhalva. På 1950- och 60-talen bleknade efterhand utvecklingsperspektivet, vilket bidrog till att de traditionella historiska inledningarna i statliga utredningar och i vetenskapliga monografier i de flesta fall skrumpnade ihop till några påklistrade encyklopediska historiska faktauppgifter.-^ Rättshistorieprofessorernas installationsoch avskedsföreläsningar var visserligen ofta klara programmatiska trumpetstötar, men de ledde sällan till någon märkbar förändring beträffande rättsvetenskapens syn på rättshistorieämnet. För forskarna i rättshistoria under 1950-60-talen var fortfarande medeltida problematik dominerande (Gagnér, Nyländer, Inger, Aqvist m.fl.). När Gerhard Hafströmvårterminen 1967 gav mig förtroendet att för första gången föreläsa på grundkursen över ämnet rättskällornas historia, gav han mig rådet: - Det väsentliga är att du går igenomrättsutvecklingen framtill 1734 - därefter är det ju i princip »gällande rätt». Jfr dock Arrendelagsutredningen SOU 1968: 57, s. 76-105, 175-192. -■* Gösta Hasselberg, Rättshistoriens dilemma, Rättshistoriska studier Bd 3 [Festskrift till Ake Flolmbäck 80 år] 1969, 298 ff.; Densamme, Rättshistoria, I: 20 års samhällsvetenskaplig forskning. Statens råd för samhällsforskning 1948—1968, Stockholm 1969, 107 ff.; Gerhard Hafström, Rättshistoriska perspektiv, SvJT 1970, 88 ff.; Kjell Å Modéer, Carl Johan Schlyter inför eftervärlden, SvJT 1979, 1 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=