Claes Peterson 60 endast är naturrättskunskap som uppfyller vetenskapskriteriet, eftersom naturrätten utgör en orubblig grund, d.v.s. den är evig och därför oföränderlig. Den rättspositivistiska metodläran förklarar däremot att allt som har metafysisk karaktär skall rensas ut ur rättsvetenskapen. Det innebär att vetenskaplig kunskap uteslutande avser empiriska, till tiden och rummet relaterade sammanhang. Friedrich Julius Stahl, en av den historiska skolans främsta företrädare, konstaterade därför med avseende på rättsvetenskapen att »den till sitt föremål [har] den positiva rätten hos ett viss folk vid en viss tid»." 5. Ett pedagogiskt exempel Den beskrivna kursinriktningen kan med fördel illustreras med hjälp av en tentamensfråga: »1833 uttalade den tyske rättsvetenskapsmannen Friedrich Julius Stahl följande uppfattning omrättsvetenskapens uppgift och karaktär: Rättsvetenskapen är en praktisk vetenskap. Det gäller mte endast att vinna insikt i rätten. Rättsvetenskapen utövas vtterst för att rätten skall användas. Därför har den till sitt föremål den positiva rätten hos ett visst folk vid en viss tid.'- Om man jämför ovanstående citat med det sätt varpå 1700-talets naturrättslärare definierade rättsvetenskap, d.v.s. såsom förmågan att ur säkra och orubbliga grunder härleda juridiska sanningar, så framträder en rad olikheter. Försök att med citatet som utgångspunkt klargöra skillnaderna mellan synen på rättsvetenskap i 1700-talets naturrättslära och historiska skolans metoduppfattning.» Frågan avser en textanalys somförutsätter en historisk kontextläsning. Citatet somutgör frågans kärna innehåller således stickord somfår en specifik innebörd när de relateras till de argumentationsgrunder där de historiskt hör hemma. Svaret skall utformas med hjälp av följande byggstenar: 1. Det vetenskapsideal som kommer till uttryck i citatet är formulerat som en antipod till ett annat synsätt, nämligen naturrättsläran. Man kan därför likaväl läsa Stahls text som en kritik av all rättsvetenskaplig verksamhet som inte förutsätter en koppling till positiv eller gällande rätt och i den meningen också själv utgör en del av den gällande rätten. 2. Den naturrättsliga argumentationen gick ut på att fixera orubbliga och därför eviga juridiska sanningar grundade i rättens allmängiltiga väsen eller idé. Sakens natur är sålunda ett grundläggande argument i den naturrättsliga metodläran. Enligt denna vetenskapssyn var rättsvetenskaplig kunskap detsamma som ren och oförfalskad insikt i rättens sanna natur " Stahl, FriedrichJulius, Die Philosophic des Rechts nach geschichtlichcr Ansicht, Bd 2, Fleidelberg 183C, s. 168. Stahl, ibidem.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=